VÄNSTERN KLARAR INTE AV KONFLIKTEN MELLAN JÄMSTÄLLDHET OCH ISLAM

VÄNSTERN KLARAR INTE AV KONFLIKTEN MELLAN JÄMSTÄLLDHET OCH ISLAM.

Vänsteraktivister och feminister har alltid svikit kvinnorna när kvinnorätt kolliderat med islam och Mellanösterns kvinnosyn. Amineh Kakabaveh är bara senaste beviset.

Så länge det gäller svenska män och kvinnor har feminister inga svårigheter att företräda kvinnor på ett närmast fanatiskt sätt. Hur många gånger har man inte kunnat läsa artiklar där det beskrivs som en framgång att andelen kvinnor ökat, även om den redan varit över 50 procent? Det betyder ju i verkligheten att jämställdheten minskar.

För mig är det en anledning till att jag aldrig fått för mig att kalla mig ”feminist”. En annan, och viktigare, är att jag anser att varje person ska bedömas efter sina förutsättningar – oavsett kön, ras eller andra attribut.

Vi ska inte dömas kollektivt

Jag avskyr när människor reduceras till avidentifierade, anonymiserade delar i kollektiv. Det är ovärdigt. Det är att ta människovärdet ifrån oss. (I dessa tider måste jag tillägga att detta gäller när man väl tillhör ett samhälle, en nation. Huruvida man har rätt att få ansluta sig till denna gemenskap, är en annan fråga. Medborgarskap eller uppehållstillstånd är inget man per se har rätt till, lika lite som man har rätt att tränga sig in i någons hem.)

För mig har Martin Luther King uttryckt det bäst. I sitt berömda ”jag har en dröm”-tal har han en konservativ moralsyn på människan som just individer.

Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir bedömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktär.

Jag vill tillägga att vi inte heller ska bedömda efter vårt kön, vår läggning, vår ålder… utan efter vår karaktär.

Vår karaktär. Hur ansvarstagande vi är. Hur flitiga vi är. Hur hjälpsamma vi är. Hur ärliga vi är. Hur kunniga vi är. Hur erfarna vi är. Hur uthålliga vi är.

Martin Luther King ställde aldrig upp på att bara den som är mörkhyad vet hur andra mörkhyade har det. Han skulle aldrig ställt upp på identitetspolitik. Hans ”jag har en dröm”-tal riktar sig mot sådant klantänkande.

Vänstern klarar inte denna distinktion

Vänsteraktivister klarar inte att se och respektera allas individuella karaktärer, utan klumpar ihop människor i kollektiv. Kvinnor mot män. Vita mot svarta. Rika mot fattiga. Minoriteter mot majoriteten.

För vänstern är vi inte människor utan en liten bit av något passande kollektiv.

Och det är här det skär sig när det blir konflikt mellan kvinnors rätt som fullvärdiga individer enligt västerländska värderingar, och islams krav på kvinnors underkastelse.

Vilket kollektivistiskt synsätt ska råda? Feminismens eller migrationsaktivismens ”tolerans” av de främmande kulturer som alltid ses som överordnade den svenska (som inte finns)?

Mitt i denna kortslutning finns riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som valdes på Vänsterpartiets valsedel, men som nyligen blev utesluten ur partiet därför att hon kämpar mot hedersförtryck av kvinnor.

Feminister som motsätter sig kvinnors rätt

Det kan tyckas paradoxalt att ett uttalat ”feministiskt” parti utesluter en kvinna därför att hon arbetar för hårt för kvinnors rätt att slippa tvång och våld. Men det är logiskt ur ett kollektivistiskt synsätt. Uteslutningen bekräftar att Vänsterpartiet ser kulturkampen mot västvärldens normer som viktigare. Partiet väljer kollektiv: invandrarkollektivet före kvinnokollektivet.

Då kan man inte kritisera de islamistiska moskéer som varje fredag slår fast att kvinnan är mannens ägodel, att kvinnan ska underkasta sig mannen och dölja sig för världen.

Det är vänsteraktivisternas kollektivistiska samhällssyn som tvingar dem att välja när två kollektivistiska tankesätt kolliderar.

För väljarkåren borde det stämma till eftertanke. Är inte kollektivismens dialektik klumpig och mossig, ja, väldigt 1900-tal?

https://samtiden.nu/2019/09/vanstern-klarar-inte-av-konflikten-mellan-jamstalldhet-och-islam/