Jag vill bli en fackla för att protestera mot den turkiska statens förtryck."

Jag vill bli en fackla för att protestera mot den turkiska statens förtryck."

Den 11e november 2003, på dagen för 13 år sedan, tände Sema eld på sin kropp på Gustaf Adolfs Torg i Göteborg. Hon avled på sjukhuset av sina 80-procentiga brännskador.

Fatoş Sağlamgöz, med kodnamn Sema, föddes 1970 som ett av nio syskon i en turkisk familj på landsbygden. Familjen var sympatisörer till PKK och hennes äldre bror var aktiv i gerillan. Efter att detta uppdagats av grannarna tvingades familjen flytta till stan.
Efter militärkuppen i Turkiet 1980 utsattes Semas familj för trakasserier och tortyr. Hennes bror dog under tortyren och hennes pappa dog under "oklara omständigheter" på sin arbetsplats.

När Sema gick på universitetet tog hon kontakt med PKK och vid 18 års ålder valde hon att gå med. Under många år kämpade hon med gerillan i Amed, Dersim och Erzîrom, och i de kurdiska bergen jobbade hon med kvinnoorganisationen PAJK (Partiet för frihet för Kurdistans kvinnor).

1998 blev Sema skadad i strid mot Turkiska armén, och skickades till Göteborg där hon blev organisatör i den kurdiska föreningen.
Den 11e november 2003 tände hon eld på sin kropp. Hon lämnade efter sig två avskedsbrev, ett till de kurdiska och turkiska folken och ett till Abdullah Öcalan.

”Jag vet att du inte accepterar den här typen av aktioner men jag vill göra något för att bli en bräda i den bro som ska gå mellan folken", skrev Sema i brevet till Öcalan.

I det brev Sema tillägnat till det kurdiska folket, och kurdiska och turkiska kvinnor skrev hon bland annat:

"Jag ska tända ett fredens ljus med min kropp mellan två nationaliteter. Jag hoppas att det jag gör ska få människor att känna något i sina hjärtan. Jag hoppas att budskapet når både kurdiska och turkiska kvinnor".

Şehid Namirin - Martyrer dör aldrig.

Hatice Sert