Sverige måste utvisa Turkiets ambassadör

 

Sverige måste utvisa Turkiets ambassadör

Den turkiska ambassadören måste omedelbart förklaras persona non grata, icke önskvärd, och skickas hem. Om så inte sker skämmer regeringen ut Sverige och låter Erdogans regim statuera ett förödande exempel.

Turkiets ambassadör i Sverige kräver att en svensk riksdagsledamot utlämnas till Turkiet. Vi hade under vår tid som riksdagsledamöter ett nära samarbete med Amineh Kakabaveh, riksdagsledamoten ifråga, och imponerades av hennes oförtröttliga kamp för demokrati och mänskliga rättigheter såväl på hemmaplan som i omvärlden. En av höjdpunkterna under vår tid i riksdagen var att tillsammans med henne polisanmäla Erdogan, Turkiets president, för folkrättsbrott.

Ambassadör Hakki Emre Yunt framstår som ett diktaturens kreatur, för att tala med Olof Palme, i sin respektlöshet mot vårt demokratiska system. Det här måste vara första gången någonsin som en företrädare för ett annat land kräver att en folkvald ledamot i vår högsta lagstiftande församling ska utlämnas. Fumliga försök till nyansering i efterhand ändrar knappast någonting. 

Putin och Erdogan är i sin despotiska maktutövning förvillande lika. Precis som Putin använder Erdogan rättsväsendet för att förfölja och fängsla sina politiska motståndare. Tusentals lokalpolitiker från det kurddominerade mittenvänsterpartiet HDP har fängslats och sedan 2016 är partiets tidigare ledare och presidentkandidat Selahattin Demirtaş frihetsberövad. Även det största oppositionspartiet, socialdemokratiska CHP, drabbas allt hårdare av den tilltagande repressionen. En rättegång förbereds mot CHP:s populäraste politiker, Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu, som uppenbarligen med alla medel måste förhindras att ställa upp i nästa års presidentval.

Att Magdalena Anderssons parti har utsett såväl CHP som HDP till sina turkiska systerpartier märks tyvärr inte. Istället väljer statsministern att profilera sig som samarbetsvillig partner till Erdogan och twittrar efter sitt samtal med despoten att hon ser fram mot utökat samarbete kring fred, säkerhet och terrorismbekämpning. Tillsammans med en av vår tids värsta statsterrorister, som bombar och ockuperar grannländer och stöttar jihadister, ska vi nu alltså bygga fred och säkerhet. 

Vilka konsekvenser får Nato-medlemskapet för vår feministiska utrikespolitik? Tvingas allt stöd till Rojava, det självstyrande området i syriska Kurdistan, upphöra nu när vi ska bygga fred ihop med Erdogan? Det vore en stor förlust för hela mänskligheten om det unika samhällsexperimentet i Rojava, präglat av jämställdhet och maktspridning, inte får fortsätta att blomstra och inspirera. 

Den här sortens frågor borde givetvis ha belysts och debatterats i valrörelsen istället för att, som nu blev fallet, hänskjutas till några stressiga Zoom-möten tillgängliga endast för S-medlemmar.

När detta skrivs har vi ännu inte hört varken Ann Linde eller Magdalena Andersson kommentera den turkiska ambassadörens exempellösa angrepp på en svensk riksdagsledamot och ytterst på hela den svenska demokratin. Innan Nato-ansökan drevs igenom försäkrades att medlemskap i militäralliansen inte skulle försvaga vår förmåga att föra en självständig utrikespolitik. 

Nu är det sannerligen upp till bevis. Den turkiska ambassadören måste omedelbart förklaras persona non grata, icke önskvärd, och skickas hem. Om så inte sker skämmer regeringen ut Sverige och låter Erdogans regim statuera ett förödande exempel. Ett tystat och kuvat Sverige som fegt och samvetslöst offrar solidariteten med kurderna och andra förtryckta folk vore en framgång för allsköns despoter. Vill S-regeringen verkligen sälja ut vår röst i världen för att till varje pris kasta in oss i Nato?

https://www.etc.se/debatt/sverige-maaste-utvisa-turkiets-ambassadoer