Mänskliga relationer kräver mognad och uppoffringar. Psykologiska insikter kan ofta rädda dem från destruktiva krafter

Mänskliga relationer kräver mognad och uppoffringar. Psykologiska insikter kan ofta rädda dem från destruktiva krafter

I nära relationer prövas vår vilja att vara till för den andre, ärligt dela med oss av oss själva samt vår förmåga att förstå och förlåta vår partner och oss själva. Samarbete och uppoffringar är nödvändiga - det gäller att göra klart för sig vad det är man vill bygga upp tillsammans. 

Det är viktigt att avstå från att låta dig styras av känsloimpulser och kortsiktigt tänkande vid de svårigheter som oundvikligen dyker upp. Det gäller att skydda din partner från dina dåliga sidor. Klarar du inte detta kan psykoterapi hjälpa dig till större mognad.

Kärlek och vänskap är inte främst en känsla utan resultatet av en ansträngning att hålla ett löfte att respektera och möta den andres känslomässiga behov och avstå från det som sårar eller förargar.

Trofasthet kräver en inre moralisk kamp.

Att inget lova för att slippa ifrån ansvaret är ett bedrägeri både mot dig själv och den andre.

Om du inte är villig att låta detta genomsyra din psykologi kan ingen psykoterapi i världen hjälpa dig. Om det samma inte gäller din partner har du ett verkligt problem - du har helt enkelt ingen att samarbeta med utan måste ensam ta ansvar för relationen.

Förälskelsens fallgropar

Förälskelse eller något som liknar det kan vara en ljuv inledning på en kärleksrelation eller en vänskap och kan mogna till ett livslångt förhållande. I förälskelsen hittar vi tillbaka till barndomens lekfullhet, uppriktighet och spontanitet.

Vi ställs på detta sätt inför utmaningen att få en ny chans att mogna. Vi måste göra upp med illusionen om att villkorslös kärlek mellan vuxna är möjlig. Klarar vi inte den uppgiften förlorar vi det förälskelsen gav oss och blir en krävande börda för vår partner.

Vi riskerar att bli barnsliga på ett mindre tilldragande sätt när vi ställs inför svårigheter. Risken finns att vi infantiliseras. De flesta av oss blir också barnsligt beroende, sårbara, egoistiskt krävande och hänsynslösa i vår strävan efter omedelbar tillfredställelse och total  uppmärksamhet. Vuxen kärlek och vänskap kräver två självständiga människor som av fri vilja väljer att vara ömsesidigt beroende och att samarbeta för att skapa ett gott liv för båda parter.

Partnerval

Förälskelsen kan också göra vårt omdöme barnsligt - vi är helt enkelt inte vuxet nogräknade när vi väljer livspartner och vänner.

Omedvetet kan vi välja partner utifrån dunkla motiv. Vi kan välja någon som vi tror oss kunna besegra, behärska och kontrollera, någon som vi tror vi kan förlora utan sorg, någon som påminner om en förälder, någon som vi skall ta hand om som ett barn eller själva bli omhändertagna av. När så förälskelsens förtrollning viker står vi där och undrar vad som hänt och känner oss lurade. Grodan blev inte till en prins.  Beroendet av den andre blir till en boja. Vi kanske skiljer oss och upptäcker att vi gör om samma misstag.

Kalla, självupptagna, despotiska och grymma människor hittar lätt en partner genom att med väl avvägda episoder av kärleksfullt beteende trollbinda någon med en känslomässigt karg bakgrund.

Om du ger dig  in i den ena olyckliga relationen efter den andra där du inte blir sedd och uppskattad, rent av föraktad och slagen eller om du inte alls vågar skaffa dig en relation kan det vara sviterna av att som barn aldrig ha blivit sedd som den du är, inte ha blivit mött i din värld utan hela tiden fått veta att andras tankar och känslor var det enda som räknades. 

Svårt att tänka klart

Vi ingår våra relationer med de bästa intentioner på det medvetna planet. Dock är skilsmässor legio och ofta bittra. Hat, avund och sur misstänksamhet kan hota ta över och vi drar oss undan som sårade oskulder med en illa tillkämpad övertygelse att allt är den andres fel eller att gräset förhoppningsvis är grönare på något annat ställe.

Påfallande ofta har vi svårt att tänka klart kring våra relationer och våra känslor, tankarna bara snurrar runt och låser sig - blir till repliker i ett stelnat språkspel.  Vi vill inte erkänna att der är vi själva som ger efter för avund, hat, lättja eller girighet. Eller att vi valt någon vi med vårt vuxna omdöme finner oacceptabel.

Tillbakadragenhet eller krig förefaller vara de enda lösningarna. Det är den andre som måste ändra sig, säger vi både till oss själva och vår partner. 

Vi ser varandra dunkelt som i en spegel.

Att döda kärleken

Även med en god grund för relationen kan omedvetna krafter sätta käppar i hjulet för det som annars hade goda förutsättningar. 

Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Många av oss tenderar att döda kärleken inom oss när beroendet blir för påtagligt och när vi upptäcker brister och oförmåga hos den andre att älska oss förbehållslöst hela tiden. Vi är mer inställda på att bli älskade än på att älska. 

Vi säger oss att vår egen bristande kärlek är den andres fel och att han eller hon inte är värd kärlek. Vi satsar på att bli fruktade eller avskydda. Partnern kanske svarar med samma mynt. Det kan gå så långt att vi till slut finner att vi är gifta med vår värsta fiende.

När vi hotas av insikten om livets förgänglighet nedvärderar vi vår partner och avkräver livet en ny chans.

Om vi söker hjälp hos en god vän är det ofta i första hand för att söka en bundsförvant mot vår partner. Vi sätter därvid vännen inför en svår prövning. Det krävs både mod, kPeteryn och taktkänsla av den vi vänt oss till och ödmjukhet från oss själva för att kunna ta emot hjälp.  

Avund

Omedveten avund spelar  en stor roll i destruktionen av väldigt många relationer. Vi tillstår inte gärna vår avund ens inför oss själva.

Utifrån omedveten avund nedvärderar vi och går till strids mot vår partner och dennes glädjeämnen, förmågor, vänner och möjligheter till dess partnern känner sitt liv urholkat av relationen och tröttnar.

Vår förmåga att hitta  rättmätiga förklaringar till vårt beteende är i det närmaste outtömlig - vi "vet" att vi har rätt i våra kampanjer.

Svartsjuka

Många relationer störs svårt av att den ena parten ägnar sig åt sexuella fantasier med partnern som huvudperson åtföljda av dramatiska uppträden och anklagelser mot partnern, kontrollerande beteende och plågsamma utfrågningar.

Bakom ligger en avgrundsdjup osäkerhet och smärta från vilken partnern utestängs samtidigt som han/hon kan känna sig manad att verkligen gå till någon annan. 

Otrohet

Många förväntar sig att trohet skall vara något lätt - i synnerhet för partnern!

Otrohet förekommer ofta någon gång även i stabila, långvariga och goda relationer. Bakgrunden är ibland komplicerad under ytan, och en vanlig upptagenhet hos den förfördelade parten är att kunna förstå den som varit otrogen. Den senare är inte alltid inne på samma linje och vill kanske inte reflektera kring det inträffade.

Ibland är det fråga om att den ena träffar någon som  han eller hon blir verkligt intresserad av och som erbjuder ett existentiellt val och en alternativ framtid. Relationen skakas i sina grundvalar. Om den som träffat en annan väljer att stanna kvar kan mycket gott komma ur det inträffade om oron och smärtan får utrymme och tillfälle att lägga sig.

Ofta är otrohet dock något mer trivialt, som ett förteget inlägg i ett till synes hopplöst gräl  eller en maktkamp där det kan finnas en omedveten avsikt att otroheten skall uppdagas och få en effekt. Otroheten är då ett medel att komma åt partnern. Resultatet är dock sällan lyckat.

Självtillräcklighet är ett vanligt motiv till att ha tillfälliga relationer. Man vill bevisa för sig själv att man inte är riktigt beroende och att alla är utbytbara. 

Ovilja att inse att livet innebär prövningar och att alla relationer kräver helhjärtad ansträngning ligger också bakom många otroheter. Man tycker helt enkelt att man har rätt att ha ett lätt liv.

Somliga söker bevis för att de problem man har med sin partner är helt den andres fel genom att söka efter underbara alternativ.

Resignation ligger till slut bakom mångas glädjelösa och upprepade otroheter.

Skilsmässa

Drömmar går i kras och löften sviks. Äktenskapsproblem kan bli övermäktiga. Parterapi och äktenskapsrådgivning hjälper inte alltid att hålla ihop ett par.

Det har länge varit politiskt korrekt att se lättsamt på skilsmässor och att lita på forskning som hävdar att barn inte far illa när föräldrar inte förmår hålla sina löften till varandra. Somliga tror att de skall komma undan problematiken genom att bara vara sambor.

Speciellt vanligt tycks det vara bland oss män att underskatta följderna av separation - ja, vi vill gärna tro att varken vi själva eller vår partner kan vara verkligt beroende, annat än ekonomiskt. 

Verkligheten är inte politiskt korrekt. Många har mycket svårt att hämta sig efter en skilsmässa och förlorar fotfästet, även de som trott att livet skulle leka om de bara blev av med sin partner. I stället kan ett sår öppnas som svårligen läker hos den ene och en tung samvetsbörda åläggas den andre.

Barn far illa av att inte ha tillgång till båda föräldrarna och tvingas mogna i förtid.  

uppdaterad 16-07-21