länge leve första maj internationella arbetare dag. idag tyvärr i många länder en arbetare bli kränkas på olika satt av arbetsgivare eller politiska systemet . på många sätt politikerna i Europeiska länder hindra personen så att få ett arbete på grund av att politiska åsikter och nationalitet.

länge leve första maj internationella arbetare dag.
idag tyvärr i många länder en arbetare  bli kränkas på olika satt av arbetsgivare eller politiska systemet .
på många sätt politikerna i Europeiska länder hindra personen så att få ett arbete på grund av att politiska åsikter och nationalitet.

Länge leve 1 maj, internationella arbetardagen! I år välkomnar arbetarna världen över, 1 maj i ett läge då det kapitalistiska systemet står inför en allt mer förlamande kris och där blodsugande kapitalister genom deras statsapparat ställer krav om "åtstramningar" på massorna i allmänhet och arbetarna i synnerhet i syfte att behålla sina astronomiska vinster. Ännu en gång lastas bördan av den inneboende krisen för det kapitalistiska systemet alltmer på de arbetande massorna. Kapitalismens "åtgärder" har äventyrat arbets- och levnadsvillkoren för arbetare och har gjort det svårt för dem i många länder att ens ha det allra nödvändigaste. Massuppsägningar, massarbetslöshet, fattigdom, misär, hunger och hemlöshet är bland de resultat som sådana program har fört med sig för de sämst ställda massorna. Samtidigt har vinster för en handfull parasitära kapitalister ökats. Det är uppenbart att ovanstående verklighet ingalunda är begränsad till ett visst land, utan snarare är det en världsomspännande fråga som presenterar sig i olika grad i hela den kapitalistiska världen. Om de kapitalistiska härskarna i Cypern anser att rycka en del av människors besparingar på en gång, även om resulterade i ett massivt motstånd bland massorna och gjorde regeringen att delvis dra sig tillbaka från sina ursprungliga planer, om i Grekland flera arbetare förlorar sina jobb varje dag, om i England har regeringen skamlöst utkämpat ett angrepp på socialbidrag och även på handikappade, om i Spanien, i Irland, i Portugal, i Sverige och i alla andra kapitalistiska länder bevittnar vi olika former av denna massiva attack på rättigheter som arbetare och förtryckta massorna har kämpat till sig under decenniers hårda kamp så är allt detta tecken på kapitalismens försök att tillfälligt vinna över sin inneboende kris. I Iran, vilket är under dominans av imperialismen och krafter som är beroende av kapitalismen styr landet, är inte bara att systemet i sin helhet befinner sig i kris men även på grund av sin beroendeställning, har imperialisterna försökt att överföra bördan av krisen från mäktiga metropolländer på periferin, och bl.a. massorna och i synnerhet arbetarklassen i Iran. Därför, varje dag bevittnar vi att produktionslinjer avstannar och nedläggningar av fabriker tillsammans med massiva uppsägningar genomförs, lönestopp oavsett den alltmer stigande inflationen gör sig gällande, löner betalas inte ut och införa tillfälliga arbeten eller "blank check" avtal om arbetstagare införs (blankocheck är avtal varigenom arbetstagare ger samtycka till deras omedelbara uppsägning när arbetsgivaren så önskar). Detta illustrerar tydligt inte bara storleken på den nuvarande krisen, men även visar de vilda försöken av den härskande borgarklassen att suga livet ur de arbetare som inte har några andra sätt att överleva utan att sälja sin arbetskraft. Till exempel är den månatliga minimilönen lagstiftat för detta år ca 1000 kr per månad som är många gånger under fattigdomsgräns som gäller enligt officiella standarden. I själva verket, som även regeringstjänstemän har erkänt, är detta belopp knappt tillräckligt för att hyra en etta och generellt sett är det ca 2000 kr mindre än vad en arbetarfamilj behöver för att komma upp till fattigdomsgränsen. Detta är en enkel beskrivning av ett samhälle där kapitalister med hjälp av sin regim alltmer skor sig på folkmassornas bekostnad. Självklart kan inte denna verklighet pågå utan motstånd och utan protester. Därför varje dag vi ser kamp från arbetares sida över hela landet: arbetare i många fabriker strejkar för att få sina obetalda löner och arbetare framför sina protester på gator och torg och utanför officiella byggnader. Kort sagt, det finns inte en dag som arbetstagarna inte går ut i protest mot obetalda löner eller mot att de har fått sparken från fabriker, och inte en enda dag utan att arbetarna stänger produktionen för att visa sitt motstånd mot tillfälliga kontrakt, etc. Dessa protester och dessa kamper äger rum samtidigt som den styrande diktaturen ser i varje strejk monster av en kommande revolution, och det är därför den omedelbart skickar sina repressiva krafter att skingra arbetarna. Faktum är att den islamiska republiken har under hela dess undertryckande existens som fungerat som en välgörare regim till imperialismen. Den har tillgripit alla medel, från avsked, replessarier, försvinnande, mord, fängelse, tortyr och avrättningar för att krossa arbetarnas kamp och speciellt för att hindra dem från att organisera sig i oberoende organisationer. Just därför är den anmärkningsvärda egenskapen hos dessa kamper bristen på bred enighet samt bristande organisation; faktorer som har orsakat att de har blivit mindre framgångsrika och effektiva. Den islamiska republiken har med sin järnhand tydligt visat att så länge den är vid makten finns det ingen möjlighet för arbetstagare att fritt organisera sig och skapa sina egna landsomfattande organisationer. Därför är nödvändigheten att störta denna regim och det beroende kapitalistiska systemet, som till sin natur regenererar diktatoriska regimer, en central uppgift för den iranska arbetarklassen. Emellertid har tidigare erfarenheter visat att ett slut på den islamiska republiken och alla dess fraktioner skulle resultera i att uppnå arbetarnas rättmätiga krav endast när det utförs av arbetarklassen och dess allierade under egen fana, och inte genom någon annan exploaterande klickarna och deras internationella beskyddare, med andra ord genom imperialistiska alternativ. Kämpande arbetare! Den omfattande erfarenheten av arbetarkampen runt om i världen har visat att bara arbetarna kan befria sig själva, och att detta inte är möjligt utan arbetarnas självständiga led och fronter och utan att deras tillhörande revolutionär organisation. Därför är arbetarklassen inte endast inför uppgiften att kämpa för bättre arbets- och levnadsvillkor, utan också inför den stora uppgiften att störta den härskande regimen och för att föra revolutionen till seger, en uppgift som inte kan uppnås utan att bygga arbetarnas revolutionära organisation och utan att använda sin revolutionära kraft mot den styrande diktaturen. För att fira 1 maj låt oss sträva med full kraft mot främjandet av denna storslagna uppgift. Länge leve 1 maj, internationella arbetardagen! Ned med den imperialismberoende islamiska republikanska regimen! Seger till revolutionen! Länge leve.

Så firas Första maj globalt

Även om första maj är den internationella arbetarrörelsens gemensamma högtidsdag så firas den på olika sätt runt om i världen.

USA och Kanada

I USA och Kanada firar man istället för Första maj, Labour day den första måndagen i september. Detta för att bland annat presidenten Grover Cleveland inte ville att den amerikanska arbetarrörelsen skulle hedra Haymarketmassakern och oroligheter uppstå. Alla delstater har gjort den till allmän helgdag.

I USA finns inte längre några stora socialistiska partier och därför är det ofta fackförbund som organiserar demonstrationerna. På senare år har dock många fackförbund, sociala rörelser och immigrantorganisationer återupptagit traditionen med stora demonstrationer på Första maj, något som upphörde på 1940-talet.

Brasilien

Arbetarnas dag "Dia do Trabalhador" är en ledig dag. Dagen uppmärksammas av fackliga organisationer med evenemang som varar hela dagen. Denna dag brukar även lönerna justeras för de flesta yrkesområden och de nationella minimilönerna brukar justeras.

Kina

Första maj firas sedan 1990-talet med en gyllene vecka och är ett av tre tillfällen under året med en veckas generell ledighet. Under dagen anordnas landets största nationella parad av vilken huvuddelen består av marscherande militärer och militärens luftkonster.

Storbritannien

"Mayday" firas alltid första måndagen i maj med demonstration mot kapitalismen. Dock är inte demonstrationstågen partipolitiska som i många andra länder. Stora demonstrationer brukar främst arrangeras i London, Glasgow, Edinburgh och Doncaster. Ofta har Londons Första maj-demonstrationer slutat i kravaller med polisen.

Turkiet

Första maj är en officiell helgdag, vilken avskaffades 1981 efter tidigare års statskupp. Helgdagen återinfördes av den turkiska regeringen 2010. Centrum för manifestationerna är Taksimtorget sedan en blodig massaker ägde rum där den första maj 1977.

Tyskland

Arbetare hade firat Första maj i flera decennier innan Nazistpartiet efter maktövertagandet 1933 gjorde om dagen till officiell helgdag under namnet "nationella arbetets dag." Den 2 maj 1933 förbjöds alla fria fackförbund och det statliga DAF inrättades som ersättning för de tyska fackföreningarna.

Även de traditionella arbetarsångerna och arbetarsymbolerna förbjöds. I dag firas Första maj åter med arbetarsånger och symboler, särskilt i Berlin som anordnar stora demonstrationer. De senaste åren har oroligheter brutit ut då vänstergrupper drabbat samman med nynazister.

Öststaterna

I Sovjetunionen sågs Första maj som en av de viktigaste högtidsdagarna. Dagen firades med ståtliga militärparader.

Första maj – historia och tradition

Efter Valborg och firandet av vårens ankomst, kommer Första maj. En dag som rymmer både allvar och värme.

Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Den firas bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern den 4 maj 1886 i Chicago, då en grupp lokala anarkister höll ett möte där det bland annat framfördes krav på åtta timmars arbetsdag. Mötet, som ägde rum på Haymarket Square, slutade i katastrof då någon kastade en bomb mot polisen och polisen i sin tur öppnade eld mot demonstranterna. Minst 11 personer dog i massakern, det totala dödsantalet är dock okänt då många av de inblandade senare dog av sina skador på sjukhus.

Åtta anarkister och strejkledare greps för att ha medverkat till att bomben kastades mot polisen. Fyra av dem avrättades senare. Då rättsfallet togs upp igen några år senare, konstaterades att inga bindande bevis för brott fanns.

På den socialistiska organisationen Andra Internationalens initiativ antogs den 1 maj som arbetarrörelsens internationella kampdag, till ”Chicagomartyrernas” minne. Idag firas Första maj världen över av fackföreningar, vänsterorganisationer och politiska partier med möten och demonstrationer.

I Sverige ägde den första förstamaj-demonstrationen rum i Stockholm 1890. Drygt 20 000 människor deltog i demonstrationståget. Cirka 50 000 åhörare på Gärdet lyssnade till när bland andra Hjalmar Branting talade. Sedan 1939 är Första maj allmän helgdag i Sverige.

Bloggredaktionen önskar alla läsare en riktigt trevlig Första maj – som vanligt finns Verisure larmcentral och kundtjänst tillgängliga för er hela dygnet!