.png)
vi hörde att khamenis tal med några kvinnor för några dagar sedan. Den psykiska sjukdomen narcissism och lidande av vanföreställningar på grund av 34 års makt i Iran,,Diktatorer använder alla slags smutsiga och människofientliga taktiker för att skapa förtryck och kvävning i landet under deras kontroll.
vi undersökte att han är sjuk och lider av starka psykiska sjukdomar som schizofreni, paranoia, mani.
Vilka medel använder en diktator för att försvara sin makt?
Vi har olika typer av diktatorer med olika tankar, men den farligaste typen av diktatur i världen är religiös och vidskeplig diktatur.
Religiösa diktatorer kända som religiös fascism är kvinnofientliga och har en patologisk svartsjuka.
En diktatur säkrar sin fortlevnad genom kontroll och i viss mån folkligt stöd. Kontrollen av befolkningen upprätthålls av säkerhetsapparaten, militären, den vanliga polisen och den hemliga polisen. I en kommunistisk enpartistat kan partiet svara för en betydande kontroll av medborgarna.
Diktatorer blir vanföreställningar när de sitter vid makten en längre tid och oavsett hur lång tid som går så tror diktatorn att han är överlägsen och bättre än alla varelser och kan kontrollera världen och påtvinga andra länder sin policymodell.
FN:s kontor för mänskliga rättigheter i Genève sa på tisdagen att Iran har avrättat 220 personer hittills i år - under de senaste fyra månaderna och nio dagarna - ett rekord som det kallade "äckligt" och krävde ett slut på det. Samtidigt rapporterar nyhetsbyrån Harana att processen med avrättningar har accelererat de senaste dagarna, så att 57 personer har avrättats i detta land på 11 dagar.
Ravina Shamdasani, talesperson för FN:s kontor för mänskliga rättigheter, sa på en presskonferens: "Volker Turk, chefen för FN:s mänskliga rättigheter, har uttryckt sin förtvivlan över det skrämmande antalet avrättningar i år i Iran."
"I år har i genomsnitt mer än 10 personer avrättats i Iran varje vecka, vilket gör landet till en av de högsta bödlarna i världen", sade han.
De flesta av dessa berodde på narkotikarelaterade brott, sa han.
Ali Khamenei lider av hallucinationer och vanföreställningar.
Vanföreställningssyndrom benämndes tidigare som paranoid psykos, som enligt Kraepelin var en ovanlig sjukdom avskild ifrån schizofrenin och karakteriserad av kroniska, icke-bisarra vanföreställningar, vilka relaterade till tidigare händelser i livet. Enligt Kraepelin fanns det vid sjukdomsförloppet av paranoid psykos ingen utveckling av en funktionsnedsättning.
1977 myntades den nya termen ”Delusional Disorder” med ungefär samma innebörd som Kraepelin avsett gällande paranoid psykos. Man ansåg att vanföreställningssyndrom var en egen störning avskild ifrån de schizofrena störningarna, och fortfarande mycket sällsynt. Nuvarande kategoriska perspektiv kompletteras numera ofta med ett dimensionellt perspektiv där man tänker sig att psykotiska syndrom tillhör samma kontinuum.
Vanföreställningssyndrom räknas till de psykotiska störningarna, vilket innebär att personerna som drabbas har en förvrängd verklighetsuppfattning. Det viktigaste diagnostiska symtomet är att personen ifråga ska ha en eller flera icke-bisarra vanföreställningar. Patienten ska också kunna fungera någorlunda normalt och inte ha en funktionsnedsättning, utöver det som har med själva vanföreställningen att göra. Generellt anses vanföreställningssyndrom vara en allvarlig psykisk sjukdom som distinkt skiljer sig ifrån schizofreni. Personer med vanföreställningssyndrom är oftast äldre vid insjuknandet och har haft en bättre premorbid funktion än personer med schizofreni.
Epidemiologi
Undersökningar har visat en ganska låg prevalens av sjukdomen/störningen i befolkningen med en livstidsprevalens på 0,18 % i en normalbefolkning. I kliniska populationer har man funnit en prevalens på 0,4-1 %.
ETIOLOGI
Etiologin till vanföreställningssyndrom är okänd men uppfattningen är att vanföreställningssyndrom befinner sig i spektrumet mellan svår psykossjukdom, som schizofreni, och övervärdiga idéer.
Det varit svårt att bedriva forskning på denna patientgrupp då de som drabbats av vanföreställningssyndrom dels kan vara en heterogen grupp, dels ofta är mycket motvilliga till att söka vård eller behandling, då de ofta saknar sjukdomsinsikt.
Man har visat att paranoid personlighetsstörning är vanligare hos förstagradssläktingar till patienter med vanföreställningssyndrom jämfört med kontrollpersoner. I en studie fann man att 64 % av personer med vanföreställningssyndrom hade en premorbid personlighetsstörning. Den vanligaste personlighetsstörningen var paranoid följt av schizoid och tvångsmässig. Däremot har man inte funnit ökad incidens av schizofreni hos förstagradssläktingar till patienter med vanföreställningssyndrom.
Andra faktorer som föreslagits har varit polymorfism på D2-receptorgenen och hyperdopaminerga tillstånd. Då patienter med vanföreställningssyndrom har visat sig ha liknande kognitiv dysfunktion som patienter med paranoid schizofreni har det föreslagits att dessa sjukdomar kan ha en gemensam etiologi. Detta är dock omtvistat.
I en studie som använde sig av magnetresonanstomografi fann man lägre volym av den grå hjärnsubstansen hos personer med sjukdomsparanoia jämfört med friska försökspersoner.
Däremot liknar personer med vanföreställningssyndrom personer med schizofreni på många sätt t ex att bägge grupper har kognitiva brister.
Psykologiska faktorer
Personer med vanföreställningssyndrom har en tendens att vara selektiva när de söker information och förklaringar. De drar gärna slutsatser baserade på otillräcklig information. De har också ofta svårt att förstå andras åsikter och reaktioner.
KLINISK BILD
De vanligaste symtomen hos en person med vanföreställningssyndrom är vanföreställningar. Andra framträdande symtom brukar vara:
Irritabilitet
Självupptagenhet
Depressivitet
Aggressiva symtom
I en studie där man försökte identifiera psykopatologiska dimensioner med hjälp av PANSS (en symtomskattningsskala, Positive and Negative Syndrome Scale) hos personer med schizofreni, schizoaffektivt syndrom och vanföreställningssyndrom fann man:
5 dimensioner: maniska, negativa, positiva, kognitiva och psykomotoriska symtom.
Att både positiva och negativa symtom var mindre frekventa hos personer med vanföreställningssyndrom.
Att personer med vanföreställningssyndrom hade lägre utbildningsnivå, jämfört med personer i de andra diagnosgrupperna.
I en annan studie fann man när man jämförde patienter med schizofreni och vanföreställningssyndrom att personer med schizofreni var mer desorganiserade samt hade mera bisarra symtom än patienter med vanföreställningssyndrom.
Personer med vanföreställningssyndrom insjuknar vanligtvis ganska sent i sin sjukdom (40-50 årsåldern) och kvinnor tenderar att insjukna senare i livet än män. Personer med vanföreställningssyndrom är i regel mer sällan vårdade i sluten psykiatrisk vård än patienter med schizofreni.
Taktila hallucinationer och lukthallucinationer kan förekomma i sjukdomsbilden, men persisterande hörselhallucinationer och avtrubbade affekter är inte förenliga med diagnosen vanföreställningssyndrom. Sjukdomsförloppet hos de med vanföreställningssyndrom tenderar att vara mindre kroniskt jämfört med personer med schizofreni.
Patienter med vanföreställningssyndrom har visat sig ha försämrade kognitiva funktioner. De kognitiva funktioner som varit försämrade har varit uppmärksamhet, minne, exekutiva funktioner och inlärning.
DIFFERENTIALDIAGNOSTIK
I ICD-10 stipuleras att vanföreställningen eller vanföreställningarna skall ha funnits i minst tre månader och i DSM-5 under minst en månads tid. Vid diagnostik där vanföreställningssyndrom övervägs bör organisk genes till patientens symtomatologi uteslutas. Annan form av psykos som schizofreni, drogutlöst psykos eller annan typ av psykos bör uteslutas innan man ställer diagnosen. Det är också av stor vikt att utesluta att vanföreställningarna hör samman med ett förstämningssyndrom. En annan differentialdiagnostisk utmaning är gentemot OCD med dysmorfofobi. Om en person har ett vanföreställningssyndrom eller en fanatisk övertygelse kan också vara mycket svårt att avgöra. Det ska inte heller finnas tecken på organisk skada eller neurodegenerativ sjukdom.
Kriterier för vanföreställningssyndrom enligt DSM-5
Vanföreställningen eller vanföreställningarna ska ha haft en
duration av minst en månad. Vanföreställningar kan t ex till exempel vara att känna sig förföljd, förgiftad, infekterad, beundrad på avstånd, ha någon sjukdom eller bli bedragen av sin partner.
Kriterium A för schizofreni har aldrig varit uppfyllt. Känsel och lukthallucinationer kan förekomma om de har något samband med temat i vanföreställningen.
Förutom den inverkan som vanföreställningarna, eller deras vidareutvecklingar, i sig kan ha försämras inte det vardagliga fungerandet påtagligt, och beteendet uppfattas inte som uppenbart udda eller bisarrt.
Om förstämningsepisoder förekommit samtidigt med vanföreställningarna är deras totala varaktighet kort jämfört med perioderna av vanföreställningar.
Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (till exempel missbruksdrog eller medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada. Störningen beror inte heller på någon annan psykiatrisk störning som dysmorfobi eller tvångssyndrom.
INDELNING
Man brukar dela in vanföreställningssyndromen i kroniska eller varaktiga vanföreställningssyndrom och akuta sådana. ICD-10 har diagnosen F22.0 vanföreställningssyndrom och i denna kategori ingår: Parafreni, paranoia, paranoid psykos, paranoiskt tillstånd och ”Sensitiver Beziehungswahn” (hänsyftningsidéer hos en sensitiv person). F22.8 enligt ICD innefattar till exempel dysmorfofobi av vanföreställningskaraktär och F22.9 omfattar kroniskt vanföreställningssyndrom. Det finns några subtyper som man brukar specificera enligt DSM-5. Följande subtyper finns beskrivna enligt DSM-5:
ِErotomani (Clerambaults syndrom)
Detta vanföreställningssyndrom kännetecknas av att patienten är övertygad om att en annan person, ofta med hög social status, är förälskade i dem. Det behöver inte röra sig om sexuell attraktion utan brukar mer handla om en idealiserad, romantisk kärlek. Kvinnor anses vara överrepresenterade för denna typ av vanföreställningssyndrom.
Vanföreställningssyndrom kan leda till allvarlig brottslighet och ett känt svenskt exempel är den kvinna som brände ner poeten Evert Taubes sommarställe i Stockholms skärgård. Ett vanligt beteende vid erotomani är att uppehålla sig i närheten av den åtrådda personen, ta kontakt via telefon och brev och uppvakta personen ifråga på ett helt oönskat sätt. Dessa beteenden brukar benämnas som stalking.
Erotomani kan finnas även vid schizofreni och bipolär sjukdom och kan vara svårbehandlad.
anföreställningssyndrom med storhetvansinne eller grandios typ
Centralt är en orubblig uppfattning av den egna betydelsen. Tidigare brukade denna subtyp kallas storhetsvansinne. Personen som drabbas av detta har övertygelsen att de är unika och de kan hävda att de har speciell begåvning eller talang. Differentialdiagnostiskt är det viktigt att särskilja vanföreställningssyndrom från bipolär sjukdom där en grandios självuppfattning kan finnas vid hypomana eller maniska skov.
Svartsjukeparanoia
Patienter med svartsjukeparanoia har en felaktig övertygelse om att partnern är otrogen och anser sig hitta ”bevis” för partnerns otrohet, fläckar i underkläder eller lakan, lappar e t c. Den sjuke kan börja spionera på partnern och kan genom sitt patologiska beteende göra livet mycket svårt för sin partner. Patienter som har svartsjukeparanoia kan uppleva att de är ”i sin fulla rätt” att agera på sina sjukliga övertygelser. Ofta kan svartsjukeparanoia leda till svåra relationsproblem. Partnern till den sjuke kan bli föremål för aggressiva handlingar, som kan inkludera våld och t o m mord. Detta tillstånd kan vara mycket svårbehandlat.
Förföljelseparanoia
Den drabbade har vanföreställningar om förföljelse av olika slag, kan vara övertygad om det pågår konspirationer eller övervakning, avlyssning, förgiftning eller att trakasserier pågår. Ofta finns en historia som handlar om att personen anser sig ha varit utsatt för olika oförrätter. Personer med förföljelse kan ha rättshaveristiska tendenser och skriver ofta skrivelser till olika myndigheter. Denna typ av vanföreställningssyndrom har också benämnts som kverulansparanoia. Patienterna kan ha aggressiva tendenser och är ofta uppladdande när de blir motsagda.
Sjukdomsparanoia
Vid denna subtyp har personen en vanföreställning om att vara drabbad av kroppslig sjukdom, som t ex cancer, AIDS eller någon svår sjukdom. En typ av vanföreställning är att personen tror sig lukta illa eller har någon form av parasit/bakterie. Vid denna typ av vanföreställningssyndrom söker ofta de som drabbats olika specialister på somatisk sjukdom eller primärvården.
SOMATISK UTREDNING
Man bör utesluta att det föreligger någon form av neurodegenerativ sjukdom. Hjärntumör, endokrina sjukdomar, infektionstillstånd och vitaminbrist bör uteslutas. DT eller MR hjärna och en laboratoriescreening bör göras. Man bör också efterfråga eventuellt missbruk av alkohol eller droger och utreda detta med relevant provtagning, urinprover och laborationer.
BEHANDLING
Patienter med vanföreställningssyndrom har generellt dålig sjukdomsinsikt och vill i många fall inte ha psykiatrisk vård och läkemedelsbehandling. Patienter med vanföreställningssyndrom bör dock behandlas av specialistpsykiatrin och även erbjudas psykosociala insatser där kuratorsinsats kan vara speciellt viktig. Kognitiv beteendeterapi kan också försökas. Dessa patienter bör behandlas enligt de riktlinjer som finns för patienter med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd
Risperidon (Risperdal), olanzapin (Zyprexa) eller quetiapin (Seroquel) kan användas i låga doser. Olanzapin och risperidon verkar ha lika bra behandlingseffekt. Man bör vara försiktig generellt med antipsykotisk behandling till äldre. Då det är vanligt med samsjuklighet med depression hos denna patientgrupp kan också antidepressiv behandling övervägas.
Sjukdomsförlopp
Sjukdomsförloppet är varierande och personer med vanföreställningssyndrom kan ha sina vanföreställningar i åratal, men åtskilliga utvecklar andra sjukdomsbilder.
I en av de få studier som gjorts har man funnit att risken för insjuknande är likartad men att kvinnorna insjuknade senare än män. Få kvinnor (6,3 %) har en övergång till schizofreni medan cirka en tredjedel (35,3 %) av männen utvecklar schizofreni. Kvinnorna hade lägre funktionsnivå än männen men var mer följsamma till föreslagen behandling än männen och de fick också oftare psykofarmakologisk behandling. Man fann att det inte fanns några könsskillnader gällande vilken typ av vanföreställningar som uppvisades.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar