Här har vi en av drabbade offren för omskärelsen.

Här har vi en av drabbade offren för omskärelsen. En gammal faraonisk ritual som är 6000 år gammal och syftade till att prästerna symbolisk offrade sin manlighet för modergudinnan. Han skickade sin berättelse för mig och valde att vara anonym. Varför är det inte så många omskurna män som protesterar? Tydligen för att det väldigt känsligt ämne. Ett ämne där man måste ta ställning mot de som gjorde det mot en samt erkänna att man lidit skada, och hur många som vill erkänna det när ens ”manlighet” står på spel?

”Jag föddes 1979 (året barnaga förbjöds i Sverige) som vilken svensk pojke som helst på BB i Göteborg. Enda skillnaden mellan mig och många andra svenska pojkar var att jag råkades föddas av föräldrar från ett muslimskt land.

Jag var 4 år när jag mot min vilja blev fasthållen och omskuren på ett sjukhus av en legitimerad läkare. Jag varit med mycket elände i mitt liv men det här händelsen är det som satt djupast spår och delvis traumatiserat mig. I många år tyckte jag själv att jag var för överkänslig och borde som alla andra försöka släppa det och acceptera detta som något naturligt.

Folk tyckte det var fel på mig att dramatisera detta och borde gå terapi. När jag blev vuxen och bildad nog för att förstå att jag inte hade behövt genomgå detta alls och ”fördelarna” inte alls övervägde nackdelarna har jag varit riktigt förbannad. Jag vet inte på vem skulle jag vara förbannad över, mina föräldrar eller samhället?

Jag vet att jag är långtifrån ensam att känna det jag känner. Dock kommer många av de drabbade aldrig till insikt för vad de utsatts för och när de väl gör det så vågar de inte kritisera detta öppet inför släktingar och religiösa vänner där alla växt upp med denna tradition.

Jag vet detta är en väldigt impopulärt och otacksamt fråga att driva för ingen religiös uppskattar detta och de övriga som inte är religiösa är inte berörda av frågan eller förstår innebörden av att genomlida detta på riktigt. För de man försvarar med att driva denna fråga är oskyldiga försvarslösa barn som ingen för deras talan!

Jag har inga men och har bearbetat detta sedan flera år tillbaka, men lovade mig att aldrig glömma detta när jag blivit äldre och alltid stå på dessa försvarslösa, oskyldiga och drabbade barns sida. För jag var en sådant själv!

Så ni säger nej med anledning ni vill visa ”tolerans och respekt” för minoriteter.

Hur många sådana som mig tycker ni ska drabbas och genomlida som jag gjort för ni ska visa respekt och förståelse att även sådana som mig vill kunna ha ett fritt val som er flesta här?

För ni som röstar nej säger ni egentligen att det var OK det som hände mig och får gärna hända igen 40 år senare om man råkar föddas i ett religiöst familj i Sverige.”

Tack för ditt mod att dela med dig min anonyma vän.

Det är inte vad de med förutfattade meningar tycker som räknas, det är de tysta rösterna som känner igen sig i mina texter som ger mig styrka att fortsätta kämpa.

Den senaste veckan är det nära en kvartsmiljon som läst mina texter enligt facebook statistik. Och precis som ”slaven på triumf vagnen” får man höra hundratals otrevliga kommentarer, påhopp och stämplas med olika stämpel. Någon som kommenterar mitt utseende, min vikt, min härkomst eller mitt dåliga svenska. Jag försöker skölja av mig sådana kommentarer och gå vidare. De som kategoriserar människor i raser, färger eller motstridiga grupper lär knappast vara intresserade av en färgblind människa som mig.

Efter jag läst den hjärtskärande berättelse blev jag mer övertygad att vår humanitet står och faller på vår styrka att stå upp för de som inte kan föra sin egen talan. De bortglömda, ansiktslösa och tysta massorna som inte kan träda fram. Det är för de här människorna jag skriver, föreläser och engagerar mig helhjärtad. För, vad betyder det att vara människa om vi bereda att offra den tysta majoriteten för en högljudd minoritet?

Bassam Al-Baghdady