tisdag 18 juni 2019

Jag och min ena tonårsdotter Nikolina, hade vart och handlat och var på väg hem från affären när vi möter 2 killar som jag trodde skojade med varandra.


Jag och min ena tonårsdotter Nikolina, hade vart och handlat och var på väg hem från affären när vi möter 2 killar som jag trodde skojade med varandra.

Ganska så snart förstod jag att något Inte stämde.
Dom började prata om droger och hur mycket den ena killen hade tagit osv...
Jag kan inte bara låta sådant svepa förbi mig utan jag gick fram till killarna OCH frågade hur det var.
Den ena killen sa att allt är bara bra. .
Den andra inte kontaktbar. Otäckt att se.
Speciellt när man har egna barn reagerar man lite starkare..
Min personlighet som dom flesta nog vet, är att INTE SE PÅ utan agera, så Jag började samtala så gott det går och erbjuder mig att hjälpa dom hem.
Den ena killen kunde klara av att gå medan den andre helt väck och alla såg men ingrep .
Jag och Nikolina tog denna kille som var mest påverkad på var sin sida av honom och började gå åt hans håll där han bor.
Den andra killen ville inte vi skulle följa med utan säger att han hjälper honom istället.
Men då han inte är helt med på noterna själv så bestämmer vi oss trots allt att vi hänger på dom .
Vi kan ju inte bara lämna dom där.
Vi hjälper denna påtagliga kille i varsin arm och när vi närmar oss hans hem så reagerar hans kompis och säger att vi kan gå nu.
Men då jag känner att läget inte är stabilt så trotsar vi det och fortsätter.
Väl hemma hos denna kille, så är ingen hemma hos honom. Vi sätter oss utanför. .
Han lyckades få fram några enstaka ljud som att ingen brydde sig om honom.. Därfär knarkar han.
Vi satte oss i hans utanför hans hus och försökte få han vid liv.
Jag talade om hur fel allt blir om man tar droger.
Vi satt 3 timmar på väntan av polis.
Ja , jag ringde polisen för att få råd..
Berättade som det var och det var då dom sa det kan ta lite tid så gå ni hem, Så tar vi över här, sen tackade han oerhört mycket att man visat civilkurage. JAG sa jag lämnar aldrig dessa killar förrän dom är i säkerhet.
Under väntan på poliserna försökte jag och Nikolina åter igen prata med dom till rätta om hur farligt detta med droger är plus hur relationerna hemma var.
Båda sa att ingen brydde sig, utan bara brydde sig om min lillasyster, sa den ena, OCH den andre sa att pappan bara jobbar därav enligt han kände det jobbigt, så jobbigt så dom måste " fly verkligheten"
Jag kände hur tårarna brändes under mina ögonlock,och klump i halsen hade jag .
Den kille som var mest påverkad av både heroin kokain Spice fäste blicken några sekunder in i mina ögon och sa,Hur kan du bry DIG så mycket när du inte känner oss när inte ens våra föräldrar gör det.
Är det drogerna eller är du en ängel sa Han.
Nej jag är ingen ängel, utan bara en människa som bryr mig om andra människors välmående och främst er ungdomar och barn sa jag .
Jag gav bägge killarna varsin kram och berättade att jag har ringt polisen och jag gjorde inte det av elakhet utan för att jag bryr mig om er.
Polisen kom. Tog killarna, och bägge ropade att dom Aldrig skulle glömma mig fast det inte var kul jag kontaktade polisen . Och det var pga en simpel sak. Jag brydde mig. Och även min dotter.
Jag tycker inte det var någon stor grej,Men för dom som inte fått uppleva att någon bryr sig på RIKTIGT är det stort.
Polisen ringde mig här för en stund sedan då jag ville ha uppföljning vad som händer med killarna .
Polisen sa , Jo Mia ....Vi frågade båda killarna vem dom ville VI skulle kontakta, om det var något, och båda två svarade , vi Vill du ska ringa den där snälla tjejen Som hjälpte oss.
Vi tänkte röka Spice igen, men vi vill ha hjälp att sluta har dom sagt.
Det är det jag menar, En liten hjälpande hand, kan betyda sååå himla mycket för någon annan.
Killarna kände att någon trodde på dom trots deras skick. Det gör mycket, att bli trodd och sedd.
Kommer följa dessa killar ett tag OCH se hur det går.
Håller tummarna att allt går bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar