Den turkiska nationalistiska, fascistiska och islamistiska politiken är ett hot mot Sverige.

Den turkiska nationalistiska, fascistiska och islamistiska politiken är ett hot mot Sverige. Rasism, fascism och ultranationalism blir inte mer rumsren p.g.a att den har utomeuropeiska rötter! Om man kan utestänga SD på grund av att man ogillar deras politik, så ska man också utesluta politiska företrädare som har band till islamistiska och eller nationalistiska rörelser!

Vi talar allt för sällan talas om hur olika regimer påverkar svensk politik fastän att det är så uppenbart att de gör det. Det har under många år talats om hot mot Sverige från främmande makter och då speciellt från Ryssland men även länder som Kina. En av de regimer som har påverkat svensk politik mest senaste åren är den turkiska. Det har den gjort genom etniska och religiösa föreningar i Sverige.

Torsdagen den 30 juli 2015 kunde vi se den första pro-IS-demonstrationen i Sverige. Turkiska riksförbundet som hade kallat till demonstrationen prydde då sin hemsida stolt med en svart-vit turkisk flagga, som ett tecken på stödet till IS. För närvarande beräknas cirka 3000 våldsbejakande extremister befinna sig i Sverige.

De senaste åren har det inte undgått någon att Turkiet fängslat parlamentsledamöter, professorer, studenter och lokalpolitiker. Turkiet har den högsta andelen fängslade journalister i världen, oftast utan bevis. Det ska inte mer till än en positiv artikel i en tidning om YPG/YPJ:s kamp mot islamiska staten för att få en journalist fängslad. Landet har inte längre någon akademisk frihet, långt mindre kring de ämnesområden som berör minoriteters rättigheter. Är detta en utveckling svenska partier önskar se i Sverige?

Mikail Yüksel, f.d riksdagskandidat för C i Göteborg, var en tydlig megafon för Turkiets president Erdogan i Sverige. Han hade även täta band med den ultranationalistiska nyfascistiska turkiska organisationen Grå Vargarna (turkiska: Bozkurtlar), som är en turkisk förening vars åsikter och ideologi inte hör hemma inom demokratiska partier. Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Mp 2006–2010 satt som ledamot i Justitieutskottet och Utrikesutskottet hade band till Grå Vargarna, men även tät kontakt med Erdogans parti i Turkiet AKP, och våldsbejakande extremism rörelser såsom Millî Görüş, trots detta blev han bostads och stadsutvecklingsminister från 3 Oktober 2014 till 18 april 2016.

Sommaren 2011 arrangera den Socialdemokratiska politikern Sultan Kayhan (dåvarande ungdomsansvarig i Turkiska Riksförbundet) tillsammans med Sami Görgülü (Grå Vargarnas dåvarande officiella representant i Göteborg) och Hasan Dölek (dåvarande ordförande i Turkiska Riksförbundet) ett mycket uppmärksammat rasistisk och ultranationalistisk möte på Medborgarplatsen i Stockholm. I somras var Keyhan på samma middagsbjudning som en ledande företrädare för Grå vargarna i Sverige. Hon reste även till Kulu, Grå Varganas starkaste fäste i Turkiet tillsammans med Mikail Yüksel för att kampanja där inför valet. Sedan när ska politiker umgås med grupper som är ett hot mot demokratin utan att det blir konsekvenser i Sverige?

Dessa skandaler har uppstått av den enkla anledningen att man har fiskat röster i grumliga vatten, och inte p.g.a att partierna varit naiva, utan för att man har velat komma åt de röster som Turkiska Ungdomsförbundet, Turkiska Riksförbundet och andra nationalistiska och eller islamistiska organisationer kan ge. Därför har man låtit dessa politiker få göra politisk karriär, och partierna tar inte ansvar förrän det blir uppmärksammat i media. S, C och MP har utåt sett en antirasistisk värdegrund, men likaså har det senaste åren uppstått den ena efter den andra skandal som är kopplad till ultranationalism, nyfascism, antisemitism, homofobi och rasism dykt upp.

Vi måste diskutera om vi ska tillåta etniska fascistiska föreningar som Turkiska Riksförbundet och Turkiska Ungdomsförbundet att ha inflytande över svenska demokratiska partier. Vi måste diskutera om vi ska tillåta människor som är aktiva inom islamistiska, rasistiska eller fascistiska föreningar ska få vara aktiva inom våra demokratiska partier. Om vi gör det så sätter vi turkiska regimkritiker under hot.

Ett exempel är den regimkritiska basketstjärnan Enes Kanter som lever under dödshot från regimtrogna nationalister och islamister. Han skriver i en debattartikel i Washington Post att han inte kan lämna tryggheten i USA och spela i London, England. Eftersom i England är det allt för enkelt för Turkiska MIT agenter att kidnappa och eller döda honom. Han har rätt, i den turkiska regimens ögon är alla som inte stödjer Erdogan terrorister som förtjänar att dö. Och hoten kommer allt närmare Sverige. Ekot kunde i juni 2018 avslöja att den danska säkerhetspolisen 2017 hade uppgifter om att Turkiet planerade politiskt motiverade mord på oppositionella i Danmark. Det här var inte första gången Turkiet anklagas för den här typen av operationer utomlands.

Vi skulle inte tillåta att partiföreträdare ha band till nordisk ungdom eller nordiska motståndsrörelsen och lika illa är det när politiker åker på resor, demonstrerar, äter middag, eller har band till turkiska nationalistiska och islamistiska rörelser, och ännu värre är det om de har band till de turkiska partierna MHP eller Erdogans AKP.

Våra förslag är mer öppenhet, mer synlighet och fler konsekvenser när demokratin utsätts för hot och infiltrering av odemokratiska krafter. Vi föreslår att riksdagspartierna sätter sig ner och hittar en linje i förhållande till Turkiet och islamister. Tiden är förbi där man kunde titta på varandra i oron om att tappa väljarstöd bland dessa grupper. Vi lever i en global värld, och svenska partier måste ta sitt eget ansvar och ansvar för Sveriges demokratiska politik gentemot samhällets medborgare.

Man behöver se över om man kan göra som Österrike där man stängde sju moskéer och utvisade ett antal turkiska imamer tidigare i år. Man måste se över och modernisera lagstiftningen och ta efter länder som Norge och Danmark, där rekrytering till våldsbejakande grupper kan leda till långa fängelsestraff. Se t.ex norska islamisten Ubaydullah Hussain som dömdes till nio års fängelse för rekrytering till terrorgruppen IS.

Om Sverige menar allvar med allas lika värde och vara ett demokratiskt land och humanistiskt land så måste man bekämpa alla organisationer som har kopplingar till muslimska brödraskapet (då den turkiska regimen stödjer dem) och organisationer som lobbar för totalitära regimer såsom den turkiska, och förbjuda utländsk som svensk finansiering av dessa.

Sveriges politiker måste göra vad som krävs för att visa att parallellsamhällen, ultranationalism, politisk islam och radikalisering inte har någon plats i vårt samhälle, och man kan börja med att rensa framför egen dörr. Gör om och gör rätt i demokratins namn. Inget annat kan accepteras!

Michael Helders, Svenska Sekulära för Fred och Rättvisa
Sonja Ivkovic, Liberalerna
Aziz Alis, Liberalerna