.png)
I Sverige utsätts årligen mer än 20 000 kvinnor för våld i nära relationer och cirka 200 000 barn är varje år vittne till våld i familjen.
Hur ska Sverige kunna bli ett land där kvinnor och barn ska kunna känna sig trygga i hemmet?
Det kommer att ta tid, dock är det på rätt väg, för många, inte alla, men många. Få av den yngre generationen vill upprätthålla några sådana förhållanden för den man älskar, medan den äldre generationen nog gör allt detta omedvetet om vad de faktiskt gör, grundat på okunskap om att de gör fel, de lever som de blivit uppfostrade i den kulturen, medan den yngre generationen har uppfostrats att motarbeta detta. Så jag tror det kommer att bli bättre, men det kommer att ta tid då det är ganska stor omvändning som vi talar om.
Det stämmer att siffrorna vid närmare eftertanke ser orimliga ut, men kärnfrågan kvarstår dock. Hur ska kvinnor och barn kunna känna sig trygga. Sverige förmår inte skydda de som lever under hot från sina närstående eller de som lever med skyddad identitet. Myndigheterna röjer hemliga personuppgifter. Soc har inte kompetensen att rädda, skydda eller hjälpa de som blivit utsatta för eller bevittnat våld i hemmet. Kvinnojourerna har måhända kompetens och erfarenhet men är beroende av eldsjälar och frivilliga bidrag, vilket gör att den hjälp man kan få skiljer sig åt från kommun till kommun. Okunskap är ett stort problem, både hos myndigheter och hos gemene man. Våld är inte bara fysiskt våld utan det finns så många olika typer av våld, som visas i makt- och kontrollhjulet på bilden.
Så kom då till sist en referens, som inte alls återger det som står i trådstarten, som visar sig vara väldigt fel och kraftigt överdriven. Därtill kan man notera följande mycket intressanta passage i statistiken "Andelen kvinnor som utsattes för brott i en nära relation under 2012 var i princip jämnstor med andelen utsatta män". Påståendena tidigare i tråden, som jag också ifrågasatte, gällande andelen män kvinnor, som sas vara 50/50, visar sig alltså tämligen korrekt!
Det kommer att ta tid, dock är det på rätt väg, för många, inte alla, men många. Få av den yngre generationen vill upprätthålla några sådana förhållanden för den man älskar, medan den äldre generationen nog gör allt detta omedvetet om vad de faktiskt gör, grundat på okunskap om att de gör fel, de lever som de blivit uppfostrade i den kulturen, medan den yngre generationen har uppfostrats att motarbeta detta. Så jag tror det kommer att bli bättre, men det kommer att ta tid då det är ganska stor omvändning som vi talar om.
Det stämmer att siffrorna vid närmare eftertanke ser orimliga ut, men kärnfrågan kvarstår dock. Hur ska kvinnor och barn kunna känna sig trygga. Sverige förmår inte skydda de som lever under hot från sina närstående eller de som lever med skyddad identitet. Myndigheterna röjer hemliga personuppgifter. Soc har inte kompetensen att rädda, skydda eller hjälpa de som blivit utsatta för eller bevittnat våld i hemmet. Kvinnojourerna har måhända kompetens och erfarenhet men är beroende av eldsjälar och frivilliga bidrag, vilket gör att den hjälp man kan få skiljer sig åt från kommun till kommun. Okunskap är ett stort problem, både hos myndigheter och hos gemene man. Våld är inte bara fysiskt våld utan det finns så många olika typer av våld, som visas i makt- och kontrollhjulet på bilden.
Så kom då till sist en referens, som inte alls återger det som står i trådstarten, som visar sig vara väldigt fel och kraftigt överdriven. Därtill kan man notera följande mycket intressanta passage i statistiken "Andelen kvinnor som utsattes för brott i en nära relation under 2012 var i princip jämnstor med andelen utsatta män". Påståendena tidigare i tråden, som jag också ifrågasatte, gällande andelen män kvinnor, som sas vara 50/50, visar sig alltså tämligen korrekt!
.jpeg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar