Är en rasist kan vara en psykopat? eller kan en rasist vara en narcissism? eller en rasist kan vara en sociopat? Ja en rasist kan vara en psykopat också kan vara en narcissism , därför att dem som lider av instinkter hat befinner sig i samma parantes.

Vad är en personlighetsstörning?
En psykopat känner sig att bättre än andra och han, hon tycker att det finns inte bättre än dem i hela världen, dom har alltid rätt när dem psykopaterna säger någonting.
En Narcissism är alltid nära en psykopat också en psykopat är alltid befinner sig i en myttoman persons situation.



Är en rasist kan vara en psykopat? eller kan en rasist vara en narcissism?  eller en rasist kan vara en sociopat?
Ja en rasist  kan vara en psykopat också kan vara en narcissism , därför att dem som lider av instinkter hat befinner sig i samma parantes. Eftersom alla tre typer av sjukdomar ligger nära varandra i detta område. En rasist har haft instinkter.
till exempel  när Erdogan attackerade Efrin skiljade inte mellan civila och militära också skiljade inte mellan barn och kvinnor erdogan gav ordet till sin militära och hans militära med jihadister  dödade alla  kurdiska barn och civila i Afrin.
Assad regim samma sak, vi gå tillbaka på saddam tiden när Saddam attackerade halabja dödader mer än 5000 personer på en dag.ndigheter använder lag och regler för att kunna göra illa andra människor, från en  fysiska didktatoriska till en psykiskt  diktatoriska  det skiljar inte så mycket den med penna och papper andra med vapen och fysiska tortyr.
det hände samma i iran.
idag dem som har samma sjukdomar som anstälda inom my
Och en narcissism  också  kan ha sådana instinkter hat.
också en psykopat kan lida av instinkterhat.
Vissa människor utvecklar ett mönster av upplevelser, känslor och beteenden som påtagligt avviker från det förväntade och accepterade i den miljö personen finns. När sådana avvikelser leder till lidande och funktionsbegränsning talar man om personlighetsstörningar.
I det diagnostiska systemet räknar man med tre så kallade kluster av personlighetsstörningar.

Udda och exentriska störningar
Det första omfattar de udda och excentriska störningarna, som i viktiga avseenden påminner om psykotiska tillstånd. Personer med sådana drag kan t ex uppfatta omgivningen som hotande (paranoid), ha övernaturliga övertygelser (schizotyp) eller nästan helt dra sig undan kontakt med andra (schizoid).

Störningar med dramatiska och impulsiva beteendemönster
Det andra klustret innefattar tillstånd som uppvisar dramatiska och impulsiva beteendemönster. Borderline personlighetsstörning räknas till den här gruppen. Denna störning karakteriseras av emotionell instabilitet, impulsivitet och svårigheter att etablera hållbara relationer.

Narcissistiska kallar man de personlighetsstörningar som ogrundat har en mycket hög uppfattning om sin egen betydelse, och utifrån denna kommer att agera för att de egna behoven ska prioriteras i alla sammanhang.

Till detta kluster räknas också antisocial personlighetsstörning, som har en del drag gemensamma med det som kallas psykopati. Den kännetecknas av impulsivitet, risktagande och brist på hänsyn till andra, samt att personen inte känner någon ånger eller skuld för konsekvenserna av sina handlingar.

Ångestpräglade personlighetsstörningar
Det tredje klustret omfattar de ångestdrivna och ängsliga tillstånden. Man kan t ex ha en utpräglat ängslig läggning och vara fobiskt rädd för det mesta, eller känna sig så beroende av andra att man framstår som osjälvständig.

Till sist räknar man också dem som närmast tvångsmässigt är överdrivet noga med ordning och reda i allt till de ångestpräglade personlighetsstörningarna.

Andra symtom
Människor som har någon personlighetsstörning är sårbara för påfrestningar och utvecklar lätt andra symtom, som ångest, nedstämdhet och t.o.m. psykos.

Det finns också en klart ökad risk för missbruk, beroende, ätstörningar och annat självdestruktivt beteende. Det är oftast sådana problem som gör att personen söker vård, eller att ett behov av behandling uppmärksammas av andra.

Utredning och diagnos
Diagnosen personlighetsstörning ställs på grundval av en noggrann intervju med personen, observationer av hur personen beter sig i olika situationer och på uppgifter från andra personer som känner honom/henne väl.

Ur diagnostisk synvinkel är det viktigt att det verkligen finns stöd för att personens sätt att vara kan spåras till ungdomen, och inte utgör del av en senare debuterad psykisk störning.

Det är inte alls ovanligt att personer som söker behandling för ångest, nedstämdhet eller något annat, dessutom visar sig ha en personlighetsstörning.

Behandling
All psykologisk och psykiatrisk behandling kompliceras av personlighetsstörningen, eftersom störningen, av personen själv, uppfattas som naturlig. De symtom, reaktioner, upplevelser och handlingar som personen uttrycker uppfattar han/hon snarast som andras ansvar. Därför utsätts även behandlings- och vårdrelationer för stora påfrestningar.

Eftersom det är svårt för personer med sådana här tillstånd att reflektera över sig själva i relation till andra (det som med ett modernt begrepp kallas mentalisering) ingår det, i flertalet av de psykologiska behandlingsmodeller som utarbetats på senare år, träning i sådana färdigheter. Det kan t.ex. vara träning i impulskontroll, kompensatoriska strategier och just reflekterande över sina egna och andras upplevelser och känslomässiga reaktioner.

I och med de nya behandlingmetoderna har utsikterna för en person att kunna bemästra sina problem blivit betydligt mer positiva. Ändå bör man nog bereda sig på att personer med omfattande problem kommer att ha kvar en betydande sårbarhet som i perioder av stress och påfrestningar kan leda till symtom och lidande.

Hur får man hjälp?
Man ska vända sig till närmaste psykiatriska mottagning. För personer med personlighetsstörning är det extra viktigt att hitta en person i psykiatrin eller en privatpraktiserande psykolog eller psykiater som man verkligen kan anknyta till och ha förtroende för. Det kan ta tid och vara svårt, men man bör verkligen anstränga sig för att hitta en sådan person.

Att lära sig om sitt eget tillstånd, att ta del av andra erfarenheter och att allmänt veta mycket själv är alltid positivt.
Narcissism
En viss grad av narcissism anses sedan länge vara en förutsättning för en sund och hälsosam självbild - man behöver vara i stånd att älska sig själv för att kunna älska andra. För personer med narcissistisk personlighetsstörning har dock de här dragen blivit helt dominerande och skapar istället stora problem, inte minst i relation till andra.
Narcissistiska personlighetsdrag förekommer relativt ymnigt i befolkningen men fullt utvecklade narcissistiska personlighetsstörningar anses inte ens uppgå till en procent.

Det dominerande draget är en uppblåst självbild, där personen uppfattar sig själv som storartad, upphöjd och framgångsrik. Eftersom grunden för den upphöjda självbilden är väldigt bräcklig kommer personen också att vara mycket känslig för kritik. Till detta kommer också en påtagligt bristande inlevelseförmåga.

Grandiositeten och självöverskattningen leder lätt till ensamhet och rentav depression eftersom man inte kan få de höga tankarna om sig själv bekräftade av andra.

Personer med narcissistisk personlighetsstörning har påfallande ofta drag av antisocial eller borderlinekaraktär, som ytterligare komplicerar symtombilden och behandlingen.

Symtom
De mest påtagliga dragen är den orealistiska självbilden, där man ser sig som unik, höjd över mängden, och med rätt till särskilda förmåner. Vanliga regler gäller inte, de är för andra som ses som medelmåttor. Endast de främsta experterna på området duger om en sådan här person behöver konsultera en läkare eller jurist.

Narcissisten strävar att framhålla sig själv i alla sammanhang, vilket gör personen odräglig i andras ögon.

Kritikkänsligheten kan ställa till stora bekymmer i vardagssituationer, eftersom personen i alla lägen styrs av sin strävan efter makt, status och berömmelse. Det behöver inte nödvändigtvis vara materiella framgångar, utan det är den personliga makten som är viktigast.

Det blir givetvis så småningom obehagliga konfrontationer med verkligheten, och då ligger depressionen nära. Det är också den vanligaste anledningen till att personen söker hjälp.

Utredning och diagnos
Diagnosen ställs genom intervju och observation på sedvanligt sätt. Ibland kan flera diagnoser vara aktuella. Personlighetsstörningen ses sällan som det tillstånd som behandlas utan snarare som en komplicerande faktor, som man behöver ta hänsyn till.

Behandling
Motivationen till förändring av de grundläggande personlighetsdragen är av naturliga skäl mycket svag, varför psykologisk behandling av dem knappast är förstahandsalternativ.

Behandling av depressiva symtom kan ske på psykologisk eller farmakologisk väg.

Utan behandling tycks personer med narcissitiska drag snarast få det sämre med åren, eftersom det ju blir allt svårare att upprätthålla en grandios självbild när verkligheten i form av psykiskt och fysiskt åldrande säger något annat.

Hur får man hjälp?
Närmaste psykiatriska mottagning kan ge adekvat hjälp.

Det finns risk för att personer med komplexa problem inte får adekvat hjälp eftersom de uppfattas som krävande och provocerande. Det är därför viktigt att upprätthålla sedvanliga ramar för en behandlingskontakt.