tisdag 11 maj 2021

Tidigare FN-tjänstemän kräver att FN utreder 1988 års massaker i Iran

Tidigare FN-tjänstemän kräver att FN utreder 1988 års massaker i Iran

tisdag, maj 11, 2021 0 Comments

 



Tidigare FN-tjänstemän kräver att FN utreder 1988 års massaker i Iran

Avrättningarna av politiska fångar i Iran 1988 (persiska: ۱۳۶۷ اعدام زندانیان سیاسی در تابستان) avser de systematiska avrättningarna av ett stort antal politiska fångar i Iran, efter direkt hemligstämplad order från ayatollah Khomeini och genomförd av en hemlig kommission, som startade den 29 juli 1988 och pågick i två 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Avr%C3%A4ttningarna_av_politiska_f%C3%A5ngar_i_Iran_1988

Över 150 internationella människorättsexperter och politiker uppmanar FN att inleda en utredning av 1988 års massaker på tusentals politiska fångar i Iran.

Kravet kom i ett öppet brev till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, i veckan. Bland undertecknarna finns flera tidigare nobelpristagare, före detta ministrar, stats- och regeringschefer samt tidigare högt uppsatta FN-tjänstemän däribland FN:s tidigare högkommissarie för mänskliga rättigheter, Mary Robinson, och tidigare biträdande generalsekreterare i FN, Mark Malloch-Brown.

Undertecknarna krävde en oberoende internationell utredning av de utomrättsliga massavrättningar som ägde rum i iranska fängelser under sommaren 1988. En stor majoritet av offren var medlemmar av och sympatisörer till iranska oppositionsgruppen, Folkets mojahedin (PMOI/MEK) som satt i fängelse eller hade avtjänat sina fängelsestraff.

”De som beordrade och utförde de utomrättsliga avrättningarna åtnjuter en systemisk straffrihet”, framhåller undertecknarna i sitt brev och tillägger. ”Många ansvariga tjänstemän fortsätter att inneha maktpositioner [i dagens Iran] bland annat inom rättsväsende, åklagarmyndigheten och regeringen.”

”Vi vädjar till FN:s MR-råd att få ett slut på den straffrihetskultur som råder i Iran genom att tillsätta en kommission som utreder 1988 års utomrättsliga massavrättningar och tvångsförsvinnanden. Vi uppmanar FN:s högkommissarie Michelle Bachelet att stödja inrättandet av en sådan kommission”, skriver MR-experterna och politikerna i sitt brev.

FN:s högkommissarie stöder en internationell utredning som är en fråga för medlemsstater

En talesperson för FN bekräftar att de har tagit emot brevet och kontaktat flera av undertecknarna.

”För oss är inrättandet av en internationell utredning ett beslut för medlemsstaterna att ta. Men FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s särskilde Iranrapportör har rapporterat om den straffrihet som råder i Iran för allvarliga människorättskränkningar och om uppmaningar att ställa de ansvariga till svars”, säger en talesperson för FN och tillägger. ”Det är en fråga som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har uppmanat till vid upprepade tillfällen”.

Regimen förstör massgravar

Iranska regimen har under den senaste månaden vidtagit nya åtgärder bland annat i Teheran för att förstöra massgravar i där offren från 1988 års massaker är begravda.

FN:s särskilde Iranrapportör har tidigare uppmärksammat fallet med samvetsfången Maryam Akbari Monfared, som avtjänar ett 15 års fängelsestraff, för att hon krävde en officiell utredning av 1988 års massaker. Hennes syskon är bland de 30,000 politiska fångar som iranska regimen avrättade under sommaren 1988.

”Internationella samfundet har allvarligt svikit offren från tidigare och pågående MR-brott som är relaterade till 1988 års massaker. Det är av ytterst betydelse för FN:s MR-råd att säkerställa sanningen och rättvisa när det gäller sådana brott och att införa mekanismer för att skydda mot att de inte upprepas”. Det skriver Amnesty International på Twitter i en direkt uppmaning till FN:s medlemsstater att agera så att de ansvariga kan ställas inför rätta.

MR-organisationen har tidigare beskrivit 1988 års massaker som ett pågående brott mot mänskligheten.

Rättegång i Sverige

FFFI har tidigare rapporterat om att en iransk medborgare, Hamid Nouri, kommer att åtalas i Stockholms tingsrätt senare i år för delaktighet i 1988 års massaker i Iran.

Rättegången mot Hamid Nouri, börjar den åttonde juni i Stockholm, enligt uppgifter till FFFI. Han är på sannolika skäl misstänkt för folkrättsbrott, grovt brott, och mord under perioden 28 juli 1988 och 31 augusti 1988 i Teheran Iran, enligt ett uttalande från åklagarmyndigheten, den 13 november 2019.

FN:s MR-experter varnade: Internationell utredning väntar om Iran inte agerar

I september förra året varnade en grupp MR-experter från FN iranska regimen för att de skulle kräva en internationell utredning om Iran inte ställer de ansvariga för 1988 års massaker till svars. FN:s särskilde rapportör för Iran, Javaid Rehman, var en av de som undertecknade brevet som gruppen skickade till iranska regimens regering den tredje september 2020.

FN:s MR-experter skriver i sitt brev att de är djupt oroade över regimens fortsatta vägran att informera offrens familjer om vad som har hänt deras när och kära och var de befinner sig. Brevet kritiserar och beklagar dessutom regimens vägran att utfärda korrekta och fullständiga dödscertifikat till offrens familjer.

https://www.fffi.se

Avrättningarna av politiska fångar i Iran 1988[redigera | redigera wikitext]

Hoppa till navigeringHoppa till sök

Avrättningarna av politiska fångar i Iran 1988 (persiska: ۱۳۶۷ اعدام زندانیان سیاسی در تابستان) avser de systematiska avrättningarna av ett stort antal politiska fångar i Iran, efter direkt hemligstämplad order från ayatollah Khomeini och genomförd av en hemlig kommission, som startade den 29 juli 1988 och pågick i två månader, ända till den 27 september.[1] De avrättade var medlemmar i den muslimska gerillaorganisationen Folkets mujahedin såväl som i Iranska Kurdistans Demokratiska Parti, och olika vänsterorganisationer som det Moskva-vänliga kommunistiska Tudehpartiet eller andra kommunistiska och/eller vänsterorganisationer som Folkets Fedayin (olika fraktioner), Rah-e Kargar, Peykar, Kommunistiska Partiet, Komala etc. [2][3]

Avrättningarna verkställdes visserligen inte helt utan några förfaranden, men fångarna anklagades på punkter som helt saknade samband med varför de hade satts i fängelse. Oberoende av om de redan hade fått sina domar eller ej, intervjuades fångarna på nytt av särskilda åklagare och domare med utgångspunkt i några få frågor. Frågorna var olika beroende på om fången var muslim och misstänktes för samröre med Folkets mujahedin, eller om man hade arresterats för samarbete med kommunistiska organisationer. Många av fångarna var, speciellt i början, omedvetna om det verkliga syftet med frågorna. Det var att göra sig av med dissidenter och oppositionella. Domarna och åklagarna var medvetet ute efter att hitta en anledning, avseende tro eller politiskt ställningstagande, som kunde motivera en avrättning. Motiveringarna till de nya (döds)domarna sammanfattades under beteckningarna Moharebeh och Ertedad.

När det gäller de underliggande orsakerna till avrättningarna 1988, finns det fler åsikter. Två förklaringar är dock framträdande. En grupp ser avrättningarna som den iranska regimens svar på en militär operation, så kallad "Eviga ljuset" eller Mersad, startad av den ovannämnda muslimska gerillaorganisationen, Folkets mujahedin, vars trupper 23–29 juli 1988 i slutskedet av kriget mellan Iran och Irak anföll Irans västliga gränser. Avrättningarna började samma dag då detta anfall avslutades. En annan inriktning ser avrättningarna som en logisk följd av eller fortsättning på den rådande repressionen i Iran, och det förtryck mot oppositionella politiska organisationer som hade påbörjat i början av 1980-talet. Många av de avrättade fångarna hade arresterats redan 1981–1987, och avrättningarna 1988 var höjdpunkten på den avrättningsvåg som startat 1981.[4]

En direkt konsekvens av avrättningarna var att ayatollah Hossein-Ali Montazeri avsattes.[5] Khomeini skrev i det offentliga brev som han den 26 mars 1989 skickade till Montazeri (och därmed avsatte honom) att han förhindrat rättvisan ha sin gång, och att han med sina ord och sin penna hade försvarat en liten grupp, Folkets mujahedin, som hade tagit till vapen och därför dömts till döden.‍[6] Han var tänkt att efterträda ayatollah Khomeini som andlig ledare i Iran. När Montazeri hörde om avrättningarna skrev han tre protestbrev – två till Khomeini, en till den särskilda kommission (dödens kommission) som hade ansvaret att verkställa Khomeinis beslut. I dessa brev fördömde Montazeri avrättningarna "i otvetydiga ordalag".[7] Han framställde Khomeini som ansvarig för en stor orättvisa och anklagade den särskilda kommissionen för att ha "ha kränkt islam genom att avrätta folk som begått mindre förseelser och som i riktiga domstolar bara skulle ha fått enkla anmärkningar eller varningar."[7] [8] Enligt en ljudinspelning som släpptes den 9 augusti 2016 insisterar ayatollah Montazeri i ett möte med medlemmarna i "dödens kommission" den 9 augusti 1988 på att det som de höll på att göra var "kriminellt" och att historien skulle komma ihåg dem som "mördare".[9][10] Montazeri klargör att hans samvete inte tillät honom att sitta stilla och beskåda den orättvisa som skippades.[9][10] Montazeris protester blev en av de bidragande orsakerna till att avrättningarna slutade.[11]

Avrättningarna har beskrivits som en politisk utrensning utan motstycke i modern iransk historia, både i fråga om omfattning och hemlighetsmakeri.[12] Det exakta antalet avrättade fångar är fortfarande oklart. Ayatollah Montazeri har i sina memoarer gissat på en ungefärlig siffra på 2 800 till 3 800 avrättade.[13] Amnesty International har registrerat namn på över 4 482 försvunna fångar.[2] En del iranska politiska organisationer har publicerat egna listor på de avrättade fångarna, vars antal även här uppskattas vara runt 4 000–5 000. En stor del av de vänstersympatisörer och kommunister som avrättades 1988 i Evin-fängelset och Gohardasht-fängelset i Teheran vilar på begravningsplatsen Khavaran[14] i södra Teheran.[15]

Khomeinis avrättningsorder[redigera | redigera wikitext]

Någon dag mellan den 23–29 juli 1988 utfärdade Irans ledare Ayatollah Khomeini "en hemlig men extraordinär order – några kallar det för en fatwa." Montazeri påpekar att handstilen i ordern inte var Khomeinis, utan texten hade med stor sannolikhet skrivits ned av Khomeinis son, Ahmad.[16] Ordern inkluderade i alla fall inrättandet av en "speciell kommission med instruktioner att avrätta de politiska fångarna.[17] Ett utdrag ur brevet lyder:

"Eftersom hycklarna [beteckning som syftade på organisationen Folkets mujahedin] inte alls tror på islam, enär allt de säger är uttryck för deras svekfulla avsikter och emedan de enligt sina ledare har förkastat islam, med avseende på deras systematiska krigföring vid landets norra, västra och södra gränser, med anledning av deras samarbete med det irakiska Baath-partiet samt deras spioneri för Saddam Hussein emot det muslimska iranska folket, och på grund av deras samarbete med västmakterna och deras otillbörliga svek mot den islamiska republiken Iran redan från första början, är de personer bland dem som finns i landets fängelser och som insisterar på sina ideologiska ställningstaganden mohareb och dömda till döden. Ansvaret för genomförandet av detta beslut tillfaller gemensamt på herrarna hojjatoleslam Nayyeri (överstedomare i revolutionsdomstolen), herr Eshraqi (åklagare i Teheran) och en representant från informationsministeriet..."[18]

Även om Khomeinis order direkt nämner Folkets mujahedin kom de summariska rättegångarna och avrättningarna, som ovan nämndes, att omfatta dissidenter och oppositionella aktivister från alla politiska organisationer, i synnerhet kommunister. Dessa dömdes efter andra principer, eftersom de föll under kategorin gudlösa avfällingar, mortadd. Mujahedin-sympatisörer betraktades som mohareb.

Kommissionen och förhören av fångarna[redigera | redigera wikitext]

Den nationella kommissionen för avrättningarna hade, som ovan nämndes, 3 medlemmar. Dessa var överstedomaren i Teheran, Hojjatoleslam Hoseyn-Ali Nayyeri, överåklagaren i Teheran, hojjatoleslam Morteza Eshraqi och officeraren vid informationsministeriet, hojjatoleslam Mostafa Pur-Mohammadi. Denna kommission lade ut riktlinjerna för förhören och kom praktiskt taget att ta hand om de politiska fångarna i huvudstaden Teheran. Vid planens genomförande i Teheran utökades kommissionen med ytterligare en medlem, vice åklagaren i Teheran, hojjatoleslam Ebrahim Ra'isi. Det var dessa fyra personer som mötte ayatollah Montazeri den 9 augusti 1988 och som beskylldes av honom för "mord" och "kriminalitet".[9] Det bör påpekas att Mostafa Pur-Mohammadi har varit justitieminister i Iran sedan 2013, och Ebrahim Ra'isi är en av kandidaterna för andligt ledarskap i Iran efter den sittande andliga ledaren, Ali Khamenei.‍‍[19]

För det praktiska genomförandet i provinserna bildades liknande kommissioner enligt Khomeinis anvisningar, bestående av den lokala överstedomaren, provinsens överåklagare och den lokala säkerhetsansvarige officeren.[18] Uppdraget bestod i att förhöra fångarna med i förväg fastställda frågor som skulle avslöja om fången var avfälling eller mohareb enligt Khomeinis order i den ovannämnda "fatwan". De som gav "felaktiga" svar avrättades genom hängning, medan andra skonades. Många, kanske till och med de flesta av fångarna, var omedvetna om förhörets verkliga syfte.

Behandlingen av de anhöriga[redigera | redigera wikitext]

Enligt den iranska människorättsaktivisten och fredspristagaren Shirin Ebadi, fick de anhöriga till de avrättade följande uppmaning: "Under ett år ska ni avstå från att hålla begravning eller sörja hans död offentligt. När det gått ett år bedömer vi om ert uppförande varit acceptabelt, och då kan ni få veta var han finns begravd." Man rättfärdigade avrättningen inför de anhöriga med påståendet att fångens namn hade funnits på lappar som var fästa på Mujahedin-soldater som dödats i Mersad-attacken och vars kroppar hade återfunnits av iranska myndigheter. Om fångens namn fanns på en sådan lapp ansågs fången ha varit behjälplig vid Mersad-attacken. Ebadi protesterade och menade att förutom att förklaringen var allmänt osannolik, så förklarar det inte heller varför fången inte fick en rättvis rättegång.[20]

De som sade nej[redigera | redigera wikitext]

Den iranska dokumentärfilmaren Nima Sarvestani kom 2014 ut med en film, Those who said No, som behandlar avrättningarna av de politiska fångarna i Iran under 1980-talet i allmänhet och 1988 i synnerhet. Filmen utgår från de överlevande politiska fångarnas minnen från 1980-talet i de iranska fängelserna. Denna skakande film vann Luna International Filmfestivals pris för bästa film 2015,[21] och var bland en av de ledande filmerna i International Documentary Film Festival i Amsterdam 2015.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 10 augusti 2009.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från persiskspråkiga Wikipedia, 21 juli 2015.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^http://www.bbc.com/persian/iran/2011/06/110629_l13_hashemi_memoirs_ganji.shtmlErvand Abrahamian som undersökt avrättningarna har dock angivit den 19 juli som den dag då avrättningarna började, då kontakterna mellan fängelserna och omvärlden bröts (Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, Berkley 1999,). Det finns dock källor som vittnar om att detta skedde senare. För det första pekar Hassan Puya, ordföranden för de överlevande fångarnas organisation, Kanun-e KahavaranArkiverad 1 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine., på att tv-apparaterna togs bort från cellerna och fångarna fick besöksförbud från och med den 29 juli. För det andra nämner Khomeini i sin order Folkets mujahedins militära operation, Mersad, som ägde rum 23–29 juli 1988 som huvudanledning till avrättningarna (Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, Berkley 1999, p. 210).
  2. ^ [a b] "Report of Amnesty International on the Massacre of 1988": http://www.irantribunal.com/index.php/en/resourses/documents/28-report-of-amnesty-international-on-the-massacre-of-1988 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, Berkley 1999, pp. 209-228
  4. ^ Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, Berkley 1999, p. 218
  5. ^ Sahifeh-ye Nur, Ayatollah Khomeinis samlade skrifter och verk: http://www.tebyan.net/newindex.aspx?pid=58950&vn=21&gpn=330&mi=9517]
  6. ^ Sahifeh-ye Nur, Ayatollah Khomeinis samlade skrifter och verk: http://www.tebyan.net/newindex.aspx?pid=58950&vn=21&gpn=330&mi=9517
  7. ^ [a b] Editor, "Montazeri's Letters",Cheshmandaz, n.6 (Summer 1989), pp. 35-37
  8. ^ Montazeri, Hossein-Ali, Matn-e kamel-e khaterat-e ayatollah Hossein-Ali Montazeri(Ayatollah Montazeris momoarer), publicerade i Europa av Ettehad-e Nasheran-e Irani, Utan ort och årtal
  9. ^ [a b c] http://www.bbc.com/persian/iran/2016/08/160809_l39_montazeri_67_executions
  10. ^ [a b] https://www.theguardian.com/world/iran-blog/2016/aug/11/hossein-ali-montazeri-audio-file-calls-for-inquiry-1988-massacre-iran-political-prisoners
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. Läst 21 juli 2015.
  12. ^ Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, Berkley 1999
  13. ^ Montazeri, Hossein-Ali, Matn-e kamel-e khaterat-e ayatollah Hossein-Ali Montazeri(Ayatollah Montazeris momoarer), publicerade i Europa av Ettehad-e Nasheran-e Irani, Utan ort och årtal, p. 638
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. Läst 21 juli 2015.
  15. ^ http://www.bidaran.net/spip.php?article277
  16. ^ Montazeri, Hossein-Ali, Matn-e kamel-e khaterat-e ayatollah Hossein-Ali Montazeri(Ayatollah Montazeris momoarer), publicerade i Europa av Ettehad-e Nasheran-e Irani
  17. ^ Abrahamian, Ervand, Tortured Confessions, Berkley 1999, p. 210
  18. ^ [a b] Rezaee, Masud & Abbas Salimi-Namin, Pasdasht-e Haqiqat, Utan ort 2002, p. 147
  19. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2016. Läst 11 augusti 2016.
  20. ^ Ebadi, Shirin, Iran Awakening, by Shirin Ebadi with Azadeh Moaveni, New York 2006, pp. 87–88
  21. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 juni 2016. Läst 21 juli 2015.
By on

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)