Islam och den uteblivna reformationen

Islam och den uteblivna reformationen

Kristendomen har tillskillnad från islam genomgått reformation och det har i första hand varit religionens företrädare som har tagit initiativet till detta. Utöver det och har i och med rättsstatens framväxt i Europa och övriga västerländska demokratier tilltvingat separationen av religion och politik. Denna av den västerländska humaniteten skapad storverk har varit garanten för samlevnad och tolerans. Såväl religionen (kristendomen) som stater (politiken) har respekterat detta och i samverkan har den s.k. sekulära rättsstaten varit en framgångsrik modell för ett statsskick som respekterar de individuella mänskliga fri- och rättigheter.

I de muslimska länderna har däremot denna reformation hittills uteblivit. Religionens inflyttande har till och med varit betydligt starkare än politikens innehåll. De korrupta politikerna har allierat sig med religiösa företrädare. I vissa länder har till och med religion tagit över den politiska makten (den iranska islamiska republiken). Separationen av religion och politik har helt enkelt uteblivit. Den politiska eliten har också varit garanten för religionens besinningslösa härjande. Detta eftersom den politiska eliten har för sin legitimitet och överlevnad gjort sig beroende av religions företrädares stöd. I de muslimska länderna har således kalifat liknande statsskick och i många fall kalifat/islamisk stat, tillskillnad ifrån det västerländska sekulära statsskicket, växt fram.

I Iran har dock skett en smula försök att bryta shiamuslimska styret, där ayatollor nu styr och tidigare imamer och shikher i samspel med kungar och furstar styrde riket. Den shiamuslimska modellen har alltid varit problematisk då ayatollor och imamer anser sig vara guds representant på jorden. I mitten av 1800-talet i takt med folkligt uppror mot prästerskapet och kungar växte en rörelse fram som ifrågasatte shiamuslimska imamers hegemoni. Denna rörelse leddes av Báb (Bábísm) som efter en kort tid avrättades av Irans dåvarande regim, dödsdomen grundades på en religiös fatwa av shiamuslimska imamer.

Bábs anhängare förde dock hans kamp vidare och senare grundades en religion som kom att heta Bahai (Baha'i International Community). Denna tro står enligt många bedömare för vad idag i Väst kallas för demokrati. Bahai förespråkar nämligen jämlikhet, socialvälfärd, jämställdhet, alla människors lika värde, tron på världsfreden m.m. Även om dessa budskap framförs i religiös mantel är det en revolution mot den härskande religionen (islam) i Iran och innehåller mycket långtgående reform och förändring av islam. Bahai tron anser att övriga religioners tid är förbi och gud har uppenbarat sitt sändebud, Baha'u'llah (Lovers of Baha'u'llah) och det finns inte en första och sista profet längre. Vidare anser Bahai att varje era kräver egen profet och religion ska inte stå i väggen för värdslig framgång via vetenskap.

Bahai kan i nötskal anses vara den iranska strävan efter sekulärt statsskick då Bahai avråder sina anhängare att engagera sig politiskt. Även om innehållet av religionen är kraftigt färgad av den västerländska demokratin anser religion dock att dess utövare ska avstå från politiska aktiviteter. Detta innebär i verkligheten separationen av religion och staten.

Bahai tron har idag ca 6 miljoner medlemmar världen över men i Iran har den av shiamuslimer så gott som utrotats. Islam i Iran har förblivit ej reformerad och varje försök att komma åt shia islams brutala hegemoni slagits ner såväl av politiker som av religionens anhängare och företrädare.

Från Advokat 

Nima Rostami