Den progressiva socialliberalismens svanesång

Den progressiva socialliberalismens svanesång.

Det sägs att landet blir alltmer politiskt polariserat. Det är kanske inte så konstigt, när avståndet mellan den dogmatiska godhetsdoktrinen som regerar offentligheten och den krassa verkligheten blir allt större.

Välfärdstjänsterna är pressade långt över marginalen. Den som googlar ”väntetider Folktandvården” möts av ett pärlband av rapporter från lokalmedia över hela landet om årslånga köer för att ens få tid till en undersökning. Bostadsköerna i såväl lilla Uddevalla som i stora Stockholm motsvarar 30% av befolkningen. Psykiatrin dras med enorma problem med tillgängligheten, och antalet vårdplatser inom sjukvården överhuvudtaget fortsätter att minska. Sverige har idag det lägsta antalet vårdplatser per invånare i den utvecklade världen.

Polisen är tänjd till bristningsgränsen. Stora sjok av lättutredd brottslighet, som internetbedrägerier, läggs helt åt sidan. Städer i Sverige slåss med platser som Moldavien i Europatoppen när det kommer till flest ihjälskjutna människor.

Från kommuner och landsting kommer bekymrade rapporter om välfärdens finansiering. Skatteintäkterna från arbetade timmar matchar helt enkelt inte befolkningsutvecklingen. Hålet i välfärden ökar med ungefär 20 miljarder kronor om året, varje år under 20 år framöver. För att sätta detta i relation till något, så är det efter tre år mer pengar än statens hela intäkt av den statliga inkomstskatten. Dagens system för finansiering av välfärden har kollapsat.

Men pengarna är ändå det mindre problemet – allvarligare är bristen på utbildad arbetskraft. Det saknas lärare, läkare, sjuksköterskor, rektorer, socialsekreterare, ingenjörer, förskollärare, poliser, åklagare, byggprojektledare, lantmätare, barnmorskor, arbetsterapeuter – kort sagt är det brist inom samtliga välfärdsyrken.

Socialdemokraterna köpte gladeligen fortsatt regeringsinnehav till priset av en kraftigt ökad anhöriginvandring. Men strävan efter ökad invandring syns inte enbart i riksdag och departement, den verkar genomsyra hela etablissemanget.

Nyligen avgav Högsta domstolen en serie domar där straffet för människosmuggling sänktes kraftigt, i strid mot Sveriges internationella åtagandenpå området. Sveriges Television beslöt på ett närmast propagandistiskt vis att betala privata rättegångskostnader för en medarbetare som åtalats för människosmuggling. Hade det någonsin hänt om misstanken varit misshandel eller rattfylleri?

Människosmuggling är den i princip enda vägen för att kunna komma till Sverige och söka asyl. Det är en grov och organiserad brottslighet som omsätter miljardbelopp, ofta dessutom med kopplingar till annan brottslighet. Trots att de rättsvårdande myndigheterna här är väl medvetna om att huvudmännen i nätverken finns och verkar här i landet, ges inte polis och åklagare de verktyg som är nödvändiga för åtal.

Tvärtom ser det ut som att regering och polisledning arbetar för att Sverige ska ha en så porös yttre gräns som möjligt. EU:s inspektörer menar att Sverige har Europas sämsta gränskontroller, enligt en rapport som regeringen valde att hemligstämplainför valet. Installationer av teknisk utrustning för biometri på landets flygplatser har fördröjts av polisledningen.  Att smugglas in i Sverige med ett äkta lånat eller köpt pass, eller köpt äkta visum, är och har varit ett huvudmodus för människosmuggling. Ändå har problemet med ”passförluster” i stort sett mötts med aktivt ointresse av samtliga som har haft frågan på sitt bord. Med jämna mellanrum har skandaler exploderat om korruption i samband med visumhantering på svenska ambassader i utlandet, i stort sett utan vidare åtgärder.

Det kommer att krävas många år av hårt politiskt arbete i EU för att vända denna utveckling. Vägarna framåt är huvudsakligen två; först måste vi göra som de danska socialdemokraterna föreslår, att helt upphäva möjligheten att spontant söka asyl i EU för utomeuropéer, och istället hänvisa samtliga asylsökande till asylcenter utanför EU:s gränser.

Den andra vägen framåt är att återföra hela ansvaret för migrationspolitiken till den nationella nivån, och ge upp drömmen om tvångsvis fördelning av migranter inom unionen.

Under alltför många år har svenska politiker kunnat smita från sitt ansvar genom svepande hänvisningar till överenskommelser i EU som alltid påstås vara nära, och som magiskt kommer att lösa alla problem. Sanningen är att EU aldrig kommer att kunna enas om ett fungerande gemensamt asylsystem. Tvärtom är den politiska sprängkraften i migrationsfrågorna såpass stark, att hårdare försök kan leda till att ännu fler länder lämnar unionen. Migrationspolitiken är således på flera sätt en ödesfråga för unionens framtid.

Idag finns EU-lagstiftning med direkt effekt i den svenska asylprocessen, till exempel skyddsgrundsdirektivet. Därutöver finns ett ytterligare, parallellt system för miniminormer i asylprocessen; Europarådets.

Europarådet styrs på samma sätt som EU av ett råd av ländernas ministrar, men till skillnad från EU så deltar långt fler stater, däribland Ryssland, Turkiet och Azerbadjan. Det innebär i sin förlängning att Vladimir Putin och Recep Tayyip Erdoğan idag indirekt har inflytande över svensk migrationspolitik. Här har Europaparlamentet en nyckelroll för att säkra Sveriges intressen, genom att påverka resten av EU att agera för en reformerad migrationspolitik även i Europarådet.

I Danmark har debatten på detta område kommit långt. Där den svenska diskussionen inte ens lyckas lyfta ur känsloträsket, finns i Köpenhamn redan en bred politisk enighet om skarpa förslag för internationella asylreformer. Vi har väldigt mycket att vinna på en tätare allians med danska regeringsföreträdare och parlamentariker i EU.

Även om de kommande åren fortsatt kommer att präglas av att det blir värre, så kommer denna mandatperiod med all sannolikhet ändå att vara den progressiva socialliberalismens svanesång. Det finns helt enkelt inte på kartan att den nuvarande regeringskonstellationen kan få fortsatt majoritet efter nästa val. Då behöver vi ha kartan klar över vilka reformer som omedelbart måste genomföras.

 https://ledarsidorna.se/2019/02/den-progressiva-socialliberalismens-svanesang/