40 år av av förtryck i Iran..läs..

40 år av av förtryck i Iran..läs..

” Idag skriver i Svt -Opinion på årsdagen av revolutionen i Iran. Idag 11 feb fyller den vapenlösa revolutionen i Iran 40 år. Arbetarna, kvinnorna, studenterna, lärarna och alla andra demokrati stötiga människor reste sig mot Shahens diktstor. Men ayatollorna stall revolutionen.

 I 40 år har landets befolkning lidit tyrannernas repression. Kvinnorna blev islamisternas främsta måltavla - Sharia och könsapartheid infördes. Men iranska kvinnor och demokrati sinnade människor har trotsat repression, stening, hängning, massavrättningar, våldtäkter och tortyr i fängelsen i kampen för frihet och demokrati.

När en del västerländska feminister förespråkar hijaben som en ”rättighet” är detta ett slag mot alla dessa modiga systrar i Iran, skriver Amineh Kakabaveh (V), som anser att Sverige måste visa solidaritet med de förtryckta kvinnorna i Iran❤️✌🏾✊️”

När en del västerländska feminister förespråkar hijaben som en ”rättighet” är detta ett slag mot alla dessa modiga systrar i Iran, skriver Amineh Kakabaveh (V), som anser att Sverige måste visa solidaritet med de förtryckta kvinnorna i Iran. (Bilden från en demonstration i Stockholm 2009). Foto: Fredrik Persson/TT

I 40 år har Irans kvinnor förtryckts av regimen”

Publicerad igår 14.31

”Det som inträffade i Iran 1979 har fått långtgående konsekvenser i stora delar av Mellanöstern och Afrika – särskilt när det gällt att beröva kvinnorna deras rättigheter och begränsa deras frihet”, skriver Amineh Kakabaveh (V).

OM DEBATTÖREN

Amineh Kakabaveh

Riksdagsledamot (V)

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

När jag var barn pratade ingen om att vi skulle täcka håret och kroppen för männen, eller att Gud skulle straffa oss om vi inte gjorde det.

När islamisterna med Ayatollah Khomeini i spetsen stal den iranska revolutionen 1979 infördes tvångsslöja – en islamistisk uniform för kvinnor. Det var den första attacken mot kvinnors rättigheter och frihet i det offentliga rummet.

Därefter infördes stegvis en alltmer strikt könsapartheid. Med sharialagar fördes Iran 200 år tillbaka i tiden.

Kvinnan degraderades till en halvmänniska när det gällde arvsrätt och tillförlitlighet som vittne.

Rätten att resa utan manlig förmyndare och rätten till vårdnaden av barn försvann, äktenskapslagstiftningen ändrades till kvinnans nackdel, barnäktenskap infördes i lagen. 

Det dröjde ett par år innan sharia nådde byarna i kurdiska områden. Vår provins styrdes av den marxistiska och  socialistiska Peshmarga. Komala-gerillan möjliggjorde för kvinnor att till exempel komma till moskéerna på samma villkor som männen.

Tillsammans med män och pojkar tittade vi kvinnor på teater i byns moské.

När sedan vår by och hela den kurdiska delen av Iran invaderades av regimen infördes den islamistiska uniformen, slöjan, även i skolorna i Kurdistan.

Vår rörelsefrihet som flickebarn begränsades kraftigt. Det som räknas som ”Ayb”  (tabu) innebär ständiga inre konflikter för kvinnor och flickor: Ska man täcka håret eller inte?

Tre veckor efter Khomeinis maktövertagande för 40 år sedan utfärdade han en fatwa om obligatorisk tvångsslöja för kvinnor och flickor i skolåldern och på alla offentliga platser.

Kvinnor skulle inte få gå ut, gå till sina jobb eller till skolor och universitet ”nakna”, som Khomeini uttryckte det. 

Under fem dagar i mars 1979 demonstrerade kvinnor mot tvångsslöjan i de stora universitetsstäderna. Det var en kraftfull protest mot den statliga kontrollen av kvinnors liv.

Deras slogan under demonstrationen då – och än idag – är att kvinnors rättigheter ”inte är väst eller öst utan universella.”

Vidare var parollen  ”kontrollen över min kropp är min rättighet, inte någon religions, stats eller makthavares sak”. Stat och religion ska vara åtskilda.

Idag är det 40-årsdagen av revolutionen i Iran 1979. Den första världshistoriska vapenlösa revolutionen som kastade om maktbalansen i hela Mellanöstern.

Ett sekulärt system byttes ut mot ett religiöst, islamistiskt system, där ett prästerskap gripit makten.

Det som inträffade i Iran 1979 har fått långtgående konsekvenser i stora delar av Mellanöstern och Afrika – särskilt när det gällt att beröva kvinnorna deras rättigheter och begränsa deras frihet. 

Kvinnornas femdagarsprotester mot införandet av tvångsslöja gav eko i hela världen.

I 40 år har iranska arbetare, intellektuella, lärare, journalister, kulturarbetare, bussförare, studenter, kurder, kvinnor med flera kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter och mot sharia och den barbariska regimen i Iran, ofta med sina liv som insats.

Idag är landet i en djup ekonomisk och politisk kris. Arbetarnas massprotester för att de inte fått ut sina löner, samt för demokratiska och fackliga rättigheter, har pågått i månader.

Medan våra ministrar och andra representanter för Sverige och Europa beslöjar sig vid sina affärsbesök i Iran, protesterar idag kvinnor och män mot tvångsslöjan – med stor risk för att straffas hårt av regimen. 

Kvinnors kamp har varit startskottet för så kallade vita onsdagar då kvinnor hänger sina slöjor på en träpinne på gator och torg.

Men regimen har svarat med långa fängelsestraff eller skyhöga bötesstraffför de aktivister som fortsätter att kräva att kvinnors rättigheter skall vara universella.

Iranska kvinnor i diasporan kommer den 8 mars att demonstrera i flera europeiska städer till stöd för sina systrar, till minne av femdagarprotesten 1979 och för att kräva att slöjtvånget avskaffas.

Det är viktigt att den svenska regeringen visar solidaritet med de förtryckta kvinnorna i Iran.

Miljontals kvinnor har utsatts för repression, för fängelsestraff, böter och förnedring av regimen just för att de inte vill bära tvångshijab. 

När en del västerländska feminister förespråkar hijaben som en ”rättighet” är detta ett slag mot alla dessa modiga systrar i Iran.

https://www.svt.se/opinion/i-40-ar-har-iranska-kvinnor-offrat-sina-liv-i-kampen-for-demokrati?fbclid=IwAR2d6Ic7cAcUmcPIz_9IgFOiGaa8pVUCU9_IbTysVrramKuV_DDb84bciIA