Sigmund Freud,

  Sigmund Freud,

(1856-1939). Psykoanalysens grundare, född av judiska föräldrar i Freiberg i Mähren, som då var en del av det österrikisk-ungerska kejsardömet. Han tillbringade sitt sista år i London, där han dog 1939. 

Namnet uttalas på svenska som på tyska: {fråjd}. Fonetisk uttalsbeteckning på engelska: [frɔɪd].

Studier i neurologi

Freud studerade medicin i Wien 1873-1881. Han ägnade sig också åt filosofi 1874-1876 med Franz Brentano(1838-1917) som lärare. Freud specialiserade sig tidigt inom neurologi (en på den tiden ny disciplin som befann sig i stark utveckling) i avsikt att bli nervläkare. År 1884 upptäckte han kokainets egenskaper som bedövningsmedel.

Försök med hypnos

Genom sin gode vän, den 14 år äldre läkarkollegan och nervläkaren Joseph Breuer (1842-1925), fick han höra talas om hur denne hade behandlat hysteri (en på den tiden vanlig diagnos) hos en ung kvinna, Bertha Pappenheim, med hypnos, enligt Breuers utsago med framgång. Dessa uppgifter väckte Freuds intresse och stimulerade honom att år 1885 företa en resa till den tidens främste nervläkare, Jean-Martin Charcot (1825-1893) i Paris. Där fick han se hur läkare med hjälp av hypnos kunde framkalla hysteriska symtom hos kvinnor som var intagna på La Salpêtrière, det stora psykiatriska kvinnosjukhuset i Paris, där Charcot var chef, lärare och forskare på området neurologi. Besöket i Paris ledde till att Freud själv började behandla hysteriska beteenden med hjälp av suggestion och hypnos.

Giftermål, privatmottagning, Wilhelm Fliess

Återkommen till Wien gifte han sig med Martha Bernays (1861-1951) och öppnade privatpraktik. Han blev också vän med Wilhelm Fliess (1858-1928), öron-, näs- och hals-specialist i Berlin, tillika intresserad av hysteriska fenomen. Freud brevväxlade flitigt med honom under åren 1887-1902, en period då psykoanalysens grundläggande idéer tog form.

Hypnos som behandling av nervösa besvär

Freud översatte ett arbete om suggestion skrivet av Hippolyte Bernheim (1840-1919), psykiater i Nancy i Frankrike. Denne hade i motsats till neurologen Charcot en psykologisk teori om hypnosen och de hysteriska åkommornas natur. År 1889 reste Freud till Nancy för att ta del av Bernheims och dennes kollega Liébaults (1823-1904) arbete och teorier. Återkommen till Wien gav han i sin privatpraktik stort utrymme för hypnos och utvecklade tillsammans med Breuer en metod för behandling av hysteriska tillstånd som gick ut på att befria patienterna från blockerade känsloladdade minnen i enlighet med vad Breuer sade sig ha upplevt med sin patient Bertha Pappenheim. Tillsammans publicerade Breuer och Freud 1893 och 1895 resultaten av sina undersökningar och behandlingar, bl a behandlingen av Bertha Pappenheim som de i rapporterna kallade Anna O.

Fria associationer och drömtydning

Freud övergav emellertid hypnosbehandling, dels på grund av att många patienter inte föll i tillräckligt djup hypnotisk sömn, dels därför att själva det motstånd som patienterna gjorde mot att medvetandegöra bortträngda föreställningar måste behandlas och bearbetas i medvetet tillstånd om de terapeutiska resultaten skulle bli bestående. Freud utvecklade därför en annan metod, som bestod i att låta patienterna associera fritt, t ex i anslutning till drömmar som de haft. År 1900 publicerades det banbrytande arbetet "Drömtydning", där Freuds speciella teori, psykoanalysen, för första gången framställdes. Själva termen "psykoanalys" hade han använt några år (från 1896) under den tid då boken "Drömtydning" tog form.

Utforskning av det omedvetna

Freud baserade sin teori i hög grad på de upptäckter som han gjorde i sin egen självanalys och i analysen av patienters drömmar. Avgörande för Freuds teoribildning var att han undersökte omedvetna skikt i själslivet och kunde utforma en helt ny lära om människans själsliv som en plats för kamp mellan medvetna och omedvetna krafter. Det omedvetna visade sig till stor del bestå av minnen och föreställningar som är bortträngda från medvetandet därför att de upplevs som obehagliga, otillåtna, ångestuppväckande och skuldbelastade. Freud upplevde genom sig själv och hos sina patienter hur starkt denna kamp mellan medvetna och omedvetna känsloladdade föreställningar inverkar på människors sätt att tänka och känna.

Hans första modell av psyket var den "topografiska": psyket består av a) medvetandet, b) det förmedvetna (sådant som lätt kan tas fram i medvetandet) och c) det omedvetna.

Sexualiteten i fokus

I självanalysen upptäckte han bortträngda minnen och föreställningar i sitt eget liv, främst kärleken till modern och svartsjukan riktad mot fadern, ett tema som han kände igen från den grekiska sagan om Oidipus som ovetande om de verkliga förhållandena slog ihjäl sin far, kungen av Thebe, själv blev kung och gifte sig med drottningen, sin egen moder. Freud drog härav den vittgående slutsatsen att oidipuskomplexet är generellt för män och att det finns ett liknande omedvetet tanke- och känslokomplex hos kvinnor. Han drog också den för psykoanalysen som teori avgörande slutsatsen att människors konflikter och neurotiska besvär bottnar i bortträngda, för medvetandet oåtkomliga tankar och känslor, som genom psykoanalys kan göras medvetna och då inte längre orsaka de tidigare psykiska besvären. I sitt teoribygge kunde han luta sig mot på den tiden vanliga teorier om det omedvetna. Han fann också, mycket i enlighet med samtida forskare och filosofer, att sexuella känslor och behov spelar stor roll vid uppkomsten av bortträngningar och nervösa besvär.

Lärjungar och schismer

Från 1901 fanns en samtalsgrupp i Wien med Freud som ledare, och en psykoanalytisk förening blev officiellt proklamerad år 1908. Liknande psykoanalytiska föreningar bildades kort därefter på flera andra håll i västvärlden, samlade i den Internationella psykoanalytiska föreningen. Freud fick en mängd framstående medarbetare och lärjungar av vilka några bröt med honom och bildade egna riktningar, t ex Alfred Adler (1870-1937) (individualpsykologi) och Carl Gustav Jung (1875-1961) (den analytiska psykologin). Att bilda en skola och få en lärjungeskara runt den egna personen var naturligt under en period av den västerländska vetenskapens historia då det gällde att profilera en viss ny uppfattning, grundsyn och metod i opposition mot gängse teorier och metoder. Det kom då naturligt också in en strävan att inom en skolbildning visa upp enighet i grundläggande frågor - därav schismerna och stridigheterna mellan och inom de olika psykoanalytiska riktningarna under de första årtiondena av 1900-talet.

Utforskning av detet, jaget och överjaget

Freud reviderade själv flera gånger sin teori. Den viktigaste förändringen skedde på 1920-talet, då han införde en "strukturmodell" av psyket (detet, jaget, överjaget), vilken kompletterade och samtidigt minskade betydelsen av den tidigare "topografiska" modellen (det omedvetna, förmedvetna och medvetandet). Det innebar att han i de flesta sammanhang inte talade om det omedvetna som en del av psyket utan i stället betraktade vissa delar av detet, jaget och överjaget som medvetna, andra som omedvetna.

I slutet av 1920-talet och under 1930-talet tillämpade Freud sina teorier på kultur- och samhällsproblemen.

Flykten från Österrike

År 1938 fick han tillstånd av de nazistiska myndigheterna i Österrike att emigrera till England, där han dog följande år. Han led sedan flera år av muncancer till följd av cigarrökning.

Betydelse för psykologi, psykoterapi, samhälle och kultur

Freuds betydelse för psykologin, pedagogiken, samhällsvetenskapen och filosofin kan knappast överskattas. Med psykoanalysen och de psykodynamiska riktningarna fick människor i den västerländska kulturkretsen ett alternativt synsätt att välja på i fråga om människans, psykets, samhällets och de mänskliga relationernas natur. Hans vetenskapliga metod har dock ifrågasatts eller helt underkänts liksom många enskildheter i hans teori och hypoteser eller hela hans lärobyggnad om människans psyke.

Levde:	1856-1939 (83 år)
Titel:	Läkare, neurolog och författare - Psykoanalysens skapare
Historia: Sigismund Schlomo Freud föddes i en judisk familj den 6 maj 1856 i Freiberg i Österrike (nu Tjeckien) som son till Jakob Freud (1815-1896) och Amalia Nathansohn (1835-1930). Han växte upp i en stor familj, han var äldst av de åtta barn som hans mor fick, men han hade också äldre halvbröder eftersom hans far varit gift förut. När Sigmund var fyra år (1860) flyttade hela hans familj till Wien. Hans föräldrar hade begränsade resurser och de levde allihopa i en liten lägenhet. Redan när Sigmund var liten var det tydligt att han var klok och förståndig - och sex av de åtta åren han gick i skolan klassades han som nummer ett. Som sjuttonåring började han på universitetet i Wien där han gick mellan åren 1873-1881 och där han studerade medicin och filosofi. Det var under den här tiden, år 1877, som han förkortade sitt förnamn till Sigmund. Han gick ut från skolan med högsta betyg. Därefter startade han en läkarmottagning där han ägnade sig åt att behandla människor med olika nervsjukdomar. Hans intresse gick så småningom över från neurologi till psykologiska studier. Han upptäckte att man genom samtal, fria associationer och hypnos kunde få en människa att minnas obehagliga händelser som hänt under deras barndom - och som de glömt bort. Trettio år gammal (1886) gifte han sig med sin ungdomskärlek Martha Bernays (25) som han fick sex barn med, tre av varje sort. Tio år senare, vid fyrtio, dog hans far Jakob, och Sigmund gick då själv in i en kris med dödsrädsla och flera andra fobier. När han var i denna period passade han på att göra självanalyser. Han försökte att tyda sina drömmar och forskade i sina egna barndomsminnen och upplevelser. Utifrån detta formade han teorin psykoanalys. År 1900 gav han ut skriften drömtydning där han presenterar sin teori – psykoanalys - för första gången. I den skriften avslöjar han sina stora planer på att helt förnya den psykologiska forskningen. Han hade nämligen nya och djärva idéer om hur drömmar kunde tolkas. Man vet ganska lite om Freuds tidiga år - eftersom han förstörde alla sina personliga papper åtminstone två gånger, en gång 1885 och även 1907. Efter detta blev hans papper noga bevakade av Sigmund Freud Arkivet där endast hans biografiskrivare Ernest Jones hade tillgång till dem. På grund av Nazi-Tysklands ockupation av Österrike 1938, flydde Freud (82) tillsammans med sin fru och yngsta dotter till England där han bosatte sig i London på Maresfield Gardens nr 20. Idag är detta ett museum. Freud dog i London den 23 september 1939, 83 år gammal.