Ni kan skriva rapporter även om ni har inte pratat med personen bara det räcker att ni har sett ta en bild som kan användas som bevis att ni har sett honom.

 


#Sverige

#malmö

#vad_händer_i_sverige_hur_missbrukar_personen 

#Någon_socialarbetare_utnyttja_myndighetens_för_sin_skuld 

 vad händer i Sverige 
varför myndigheter stoppar inte antidemokratiska grupper Som vill skada allmäna förtroende i Sverige?

Ni kan skriva rapporter även om ni har inte pratat med personen bara det räcker att ni har sett ta en bild som kan användas som bevis att ni har sett honom.  

 Igår den 16.11.2026 plats triangeln möte med en person med iranska bakgrund från Tabriz.

 


Jag! hej hur mår du? 
Han! ju tack bara bra jag är fortfarande arbetslös och tyvärr det finns inte så mycket jobb i söder.
Jag! ja det är sant ibland man måste ha koll det finns hinder på något sätt, vi är gäst här i detta land och man vet det finns olika grupper här alla har olika åsikter om folk med utländska bakgrunder, en del av dem kan faktiskt utnyttja systemt även utländska kan också göra det mot varandra..'
Han! jag märkte jätte länge sedan vi känner till, men jag träffade  två kvinnor en arabiska och andra iranska hon är turk från iran,  de sa det finns flera personer här man kan ta bild på dem och skriva rapporter mot personen även om personen har inte sagt någonting bara skriv rapporter att han säger dåliga saker om svenska skolor om svenskt system, de har sagt också om jag kunde hitta mer personer att göra det för att de kunna övertygas åklagare myndigheter mot personerna så man kan få mellan 5500 till 10000 kronor, de presenterade sig som socialarbetare.
Jag! dem har inte förklarat vem dem personerna som utpekades av dem personalerna så att gör så dåliga saker mot dem?
Han! nej dem sa först de skulle kalla oss till en möte för att berätte och ge mer information hur skulle vi göra det utan att personen märkas att vi gör så dåliga och lögnaktiga rapporter mot dem.
Jag! jaså dem skulle ge utbildning precis som har gjort tidigare via kunskapcompaniet 2025 utbildade en lärare så att göra så mot en annan person, men personen märkte och filmade hela tiden spela in alla samtal jag personligen hörde nästa en del av samtalet också har sett videon som just nu videon finns i olika länder.  Tänk om personen redan medvetna om deras saker och filmas inspelas vad tycker ni om personen skulle publiceras via tiktok eller facebook instagram, bloggerna? jag vet om det dem ibland kräver palestinska folket att göra sådana sjuka lögnare rapporter mot kurderna. 
Han! ja jag är lite tveksamma över detta därför att idag det finns teknologiska även samvete minskade, men teknologi kan påverkas massor lögnare saker.  lögnare rykte Även dem kräver min systerdotter att säga dåliga saker mot en person till andra grannerna.
Jag! ja det menade det idag finns sociala medier så man kan skriva på sociala medier än att gå ut och prata med falska personerna om sina privata liv som man känner inte personen hur man skulle lita på vem som helst och prata med det är helt sjukt. Jag själv är en bloggare och skriver allt som jag tycker eller jag ser även bevis på mina blogger och mina sociala medier vi har inte att gömma framför någon allt finns via sociala medier.
Han! kan jag se din blogg? jag vill veta mer om det som ni har skrivit om brukar ni skriva om ni prata med oss? så det är dålig man bör inte skriva allt.
Jag! på grund mina erfarenheter alltid isnpelning på går  vi mina ideer därför att det finns många falska människor om man prata med dem så de kommer att skriva ett helt lögn rapporter utan bevis utan att ha någon inspelningar att bevisa personen har faktiskt sagt det som personen har skrivit om.
Han! jag håller med dig  det är sant.  Dem  som kallade sig socialarbetare krävde oss bara om  vi  har sett personen utan att tala med med personen så vi kunna skriva rapporter mot honom, henne utan att veta hur personen tycker eller tänker.  även ni har inte pratat med honom henne  med ni kan även skriva rapporter mot honom,  henne vi kan acceptera rapporten därför att vi betala för den som kunna skriva ett  bra och starkt rapport mot de personerna så att vi kunna  övertygas åklagare myndigheten så att vinna fängsla dem. 
Jag!  vi känner till allt och har skrivit flera år om det ,även jag  har studerat i flera år kroppsspråk för att känna till tecken som personen använder därför om en person känner sig sykldiga mot annan kroppsspråket reagerar mot vad personen vill göra  vi   användas kroppsspråks tekniker så att kunna känna till personen som vill  ljuga om mig, dig, hon, han vad du har pratat om med personen.  Inspelning är en bra medtoder. 
tack för informationen. jag kan persiska också, men jag pratade med dig bara svenska för att jag såg saker..
Han! tack så mycket, vilken saker som ni märkte hos mig.'
Jag! tack igen läsa min psyckologi analysis blogg där finns mycket aker som man läsa om https://psykologi-analyses.blogspot.com/

Fenomenet ”felaktiga domar” – att oskyldiga personer döms för brott – utgör en juridisk och samhällelig utmaning som förekommer även i europeiska länder med välutvecklade rättssystem, såsom Sverige. Trots att dessa länder värnar om oskuldspresumtionen och upprätthåller höga krav på rättssäkra processer, kan faktorer som mänskliga misstag, partiskhet i utredningsarbetet och sträng lagstiftning ibland leda till att oskyldiga döms.
Centrala faktorer som bidrar till att oskyldiga döms i Sverige och Europa
• Bekräftelsebias (confirmation bias): Juridisk forskning i de skandinaviska länderna visar att polis och åklagare ibland fokuserar på en specifik misstänkt redan i ett tidigt skede av en utredning. Detta leder ofta till att bevis som skulle kunna styrka den misstänktes oskuld förbises eller ignoreras.
• Beroende av indicier och motstridiga vittnesmål: I vissa uppmärksammade svenska fall har personer dömts helt utan teknisk bevisning eller DNA-bevis – enbart baserat på indicier eller vittnesmål som senare har dragits tillbaka eller ändrats.
• Framtvingade eller falska erkännanden: Psykologisk press under utdragna förhör, eller ett sårbart psykiskt tillstånd hos den misstänkte (särskilt bland ungdomar eller personer med psykisk ohälsa), har i vissa fall lett till erkännanden av brott som personen i själva verket aldrig begått.
• Lagändringar och stränga riktlinjer: Införandet av ny lagstiftning med mycket brett tillämpningsområde – exempelvis den svenska sexualbrottslagstiftningen från 2018, där kravet på ”våld eller hot” ersattes av begreppet ”uttryckligt samtycke” – samt nya åtgärder mot organiserad brottslighet, har lett till en markant ökning av antalet fällande domar och gjort det allt svårare för den tilltalade att föra ett effektivt försvar.
Uppmärksammade fall i Sverige
Under senare år har flera uppmärksammade fall i Sverige kommit i dagen. Dessa visar att processen för att få till stånd en ny prövning eller få en felaktig dom undanröjd (så kallad *resning*) via Högsta domstolen är utomordentligt svår och tidskrävande:
• Fallet Kaj Linna: År 2004 dömdes Kaj Linna till livstids fängelse för mord och rån, och han tillbringade 13 år bakom galler. Efter en utredning av oberoende journalister för en true crime-podd framkom det att huvudvittnet hade ljugit och att det saknades teknisk bevisning som kopplade honom till brottet. Han frikändes 2017 och erhöll ett rekordstort statligt skadestånd på 18 miljoner kronor.
• Fallet Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick): Under 1990-talet dömdes Bergwall för åtta mord och dömdes till rättspsykiatrisk vård. Många år senare uppdagades det att hans erkännanden var ett resultat av bristfälliga psykiatriska metoder och administrering av tunga läkemedel, samt att det inte fanns några faktiska bevis mot honom. Alla hans domar undanröjdes 2013.
• ”Kevin-fallet”: År 1998 anklagades och dömdes två barn – 5 och 7 år gamla – för mordet på ett 4-årigt barn i Sverige. Efter cirka 20 år visade journalistiska granskningar att polisens förhör med barnen hade varit starkt manipulativa och olämpliga; till följd av detta friades de officiellt 2018.
Utmaningar vid krav på upprättelse och situationen inom Europeiska unionen
• Svårigheter att få mål prövade på nytt: I Sverige och många andra europeiska länder måste en person som vill få ett mål prövat på nytt efter en lagakraftvunnen dom presentera ”helt nya bevis” – material som inte lades fram under den ursprungliga rättegången. Detta innebär att många oskyldiga tvingas lämna in upprepade ansökningar innan Högsta domstolen går med på att ta upp fallet på nytt.
• Mediernas och den grävande journalistikens roll: Rättsvetenskaplig forskning vid svenska universitet visar att i många fall där personer friades mellan 2010 och 2020 var det inte rättssystemet självt som upptäckte sina egna misstag. Istället var det grävande journalister som banade väg för att de oskyldiga skulle kunna frias, genom att ta fram nya bevis.
• Avsaknad av en enhetlig europeisk standard: Även om Europakonventionen om mänskliga rättigheter garanterar rätten till en rättvis rättegång, finns det i dagsläget ingen enhetlig, bindande lagstiftning inom Europeiska unionen som reglerar hur påståenden om oskuld ska hanteras efter en lagakraftvunnen fällande dom. Istället tillämpar varje land sina egna nationella lagar. 

في يوم أمس، 16 نوفمبر 2026، جرى لقاء في منطقة "تريانغلن" (Triangeln) مع شخص من أصول إيرانية.
يمكنك تقديم بلاغات حتى وإن لم تتحدث مع الشخص المعني؛ إذ يكفي أن تراه وتلتقط له صورة تصلح كدليل على هذا اللقاء.
خلفية الشخص: من مدينة تبريز.
أنا: مرحباً، كيف حالك؟
هو: أهلاً، أنا بخير. ما زلت عاطلاً عن العمل، وللأسف، لا تتوفر فرص عمل كثيرة هنا في الجنوب.
أنا: هذا صحيح. أحياناً يجب على المرء أن يكون حذراً، فهناك عقبات. نحن ضيوف في هذا البلد، وكما تعلم، توجد هنا مجموعات متنوعة تختلف آراؤها تجاه الأشخاص ذوي الأصول الأجنبية. بل إن البعض قد يستغل النظام؛ حتى الأجانب أنفسهم قد يفعلون ذلك ضد بعضهم البعض...
هو: أنا على علم بهذا منذ فترة طويلة. التقيت بامرأتين - إحداهما عربية والأخرى إيرانية (من أصول تركية إيرانية) - أخبرتاني بوجود أشخاص هنا يمكن تصويرهم وتقديم بلاغات ضدهم. حتى وإن لم يقل الشخص شيئاً فعلياً، يمكنك ببساطة كتابة بلاغ تدعي فيه أنه أدلى بتصريحات سلبية حول المدارس السويدية أو النظام السويدي. كما طلبتا مني إيجاد أشخاص آخرين للمشاركة، وأوضحتا أنهما قادرتان على إقناع المدعين العامين والسلطات باتخاذ إجراءات ضد هؤلاء الأفراد، مما سيؤدي إلى الحصول على مبلغ مالي يتراوح بين 5500 و10000 كرونة سويدية. وقد عرّفتا نفسيهما على أنهما تعملان في مجال الخدمة الاجتماعية.
أنا: هل أوضحتا من هم هؤلاء الأشخاص المستهدفون، الذين يُزعم أنهم يرتكبون مثل هذه الأفعال السيئة؟
هو: لا. قالتا إنهما ستتصلان بنا لعقد اجتماع وتزويدنا بتعليمات إضافية حول كيفية المضي قدماً، دون أن يدرك المستهدفون أننا نقدم بلاغات كاذبة وخبيثة ضدهم.
أنا: إذن، كانتا تخططان لتقديم تدريب - تماماً كما فعلتا سابقاً من خلال شركة "كونسكاب كومبانيت" (Kunskapcompaniet) - لكنهما حاولتا هذه المرة تكرار الحيلة نفسها مع شخص آخر. غير أن هذا الشخص فطن للأمر، وقام بتصوير كل شيء وتسجيل كافة المحادثات. لقد سمعتُ بنفسي جزءاً من إحدى تلك المحادثات، كما شاهدتُ المقطع المصور الذي يتداوله الناس حالياً في بلدان مختلفة. تخيل! لقد كان ذلك الشخص فطناً بما يكفي لكشف مخططاتهم، فقام بتسجيل كل شيء! ماذا سيحدث برأيك لو قاموا بنشر ذلك على "تيك توك" أو "فيسبوك" أو "إنستغرام" أو عبر مدونة شخصية؟ أعلم يقيناً أنهم يمارسون أحياناً ضغوطاً على فلسطينيين لتلفيق تقارير كاذبة ومريضة ضد الأكراد.
هو: حسناً، أنا متشكك قليلاً بشأن هذا الأمر. في عصرنا الحالي، ومع وجود التكنولوجيا -وتراجع الضمير الإنساني- أصبح من السهل جداً استخدام التقنية لنشر الأكاذيب بشتى أنواعها.
أنا: بالضبط. لدينا اليوم وسائل التواصل الاجتماعي؛ يمكنك ببساطة كتابة ما تشاء هناك بدلاً من الخروج ومناقشة تفاصيل حياتك الخاصة مع غرباء. كيف يمكن للمرء أن يثق بأي شخص لدرجة الحديث معه بهذه الطريقة؟ إنه أمر جنوني تماماً! أنا نفسي أكتب في مدونة، وأدوّن كل ما أفكر فيه أو أراه، بل وأرفق الأدلة في مدونتي وعلى حساباتي في وسائل التواصل الاجتماعي. ليس لدي ما أخفيه عن أحد؛ فكل شيء متاح ومكشوف للجميع.
هو: هل يمكنني الاطلاع على مدونتك؟ أود معرفة المزيد عما تكتبه؛ هل تكتب أيضاً عن محادثاتك مع الآخرين؟ تبدو فكرة سيئة؛ لا ينبغي للمرء أن يكتب عن كل شيء.
أنا: بناءً على تجاربي السابقة، أحرص دائماً على توثيق الأمور -وتسجيل أفكاري- نظراً لوجود الكثير من الأشخاص غير النزيهين. إذا تحدثت معهم، فقد ينتهي بهم الأمر بكتابة تقرير ملفق بالكامل، دون أي أدلة أو تسجيلات تثبت أن الشخص المعني قد قال فعلاً ما يزعمونه.
هو: أتفق معك، هذا صحيح. أولئك الذين يطلقون على أنفسهم لقب "أخصائيين اجتماعيين" كانوا يسألوننا عما إذا كنا قد رأينا شخصاً ما -حتى دون التحدث إليه- وذلك بهدف كتابة تقارير ضده، بغض النظر عما قد يفكر فيه ذلك الشخص أو يشعر به. إذ يمكنك كتابة تقارير ضد أي شخص، حتى وإن لم يسبق لك التحدث إليه! نحن نقبل هذه التقارير لأننا ندفع ثمنها؛ وتحديداً تلك المُعدّة بإتقان والمقنعة بما يكفي لإقناع مكتب الادعاء، مما يضمن زجّ الأفراد المعنيين في السجن.
أنا على دراية تامة بهذا الأمر؛ فقد كتبتُ حول هذا الموضوع لسنوات. كما أمضيتُ سنوات في دراسة لغة الجسد لأتمكن من رصد الإشارات التي يبديها الأشخاص؛ فعلى سبيل المثال، عندما يشعر المرء بالذنب، تفضح لغة جسده نواياه الحقيقية. نحن نستخدم تقنيات لتحليل لغة الجسد، مما يساعدنا في كشف محاولات الكذب بشأنك أو بشأني أو بشأن أي شخص آخر فيما يتعلق بمحادثاتكم السابقة. كما يُعدّ تسجيل التفاعلات وسيلة فعالة أيضاً.
شكراً على هذه المعلومات. في الواقع، أنا أتحدث الفارسية أيضاً، لكنني اخترت التحدث معك بالسويدية لأنني لاحظت بعض الأمور...
يقول: "شكراً جزيلاً؛ ما الذي لاحظتَه عليّ بالضبط؟"
أقول: "شكراً مجدداً! ألقِ نظرة على مدونتي الخاصة بالتحليل النفسي؛ ستجد فيها الكثير لتقرأه: https://psykologi-analyses.blogspot.com/"

تُعد ظاهرة "الإدانات الخاطئة" —أي إدانة أفراد أبرياء بجرائم لم يرتكبوها— تحدياً قانونياً واجتماعياً يظهر حتى في الدول الأوروبية ذات الأنظمة القانونية المتطورة، مثل السويد. ورغم أن هذه الدول تلتزم بمبدأ "افتراض البراءة" وتطبق معايير صارمة لضمان سلامة الإجراءات القانونية، إلا أن عوامل مثل الخطأ البشري، والتحيز أثناء التحقيقات، والتشريعات الصارمة قد تؤدي أحياناً إلى إدانة أشخاص أبرياء.
أبرز العوامل التي تساهم في إدانة الأبرياء في السويد وأوروبا:
• الانحياز التأكيدي: تشير الأبحاث القانونية في الدول الإسكندنافية إلى أن الشرطة والادعاء العام قد يركزون أحياناً على مشتبه به معين في مرحلة مبكرة من التحقيق؛ مما يؤدي غالباً إلى تجاهل أو إغفال أدلة قد تدعم براءة هذا الشخص.
• الاعتماد على الأدلة الظرفية وشهادات متضاربة: في بعض القضايا السويدية البارزة، أُدين أفراد دون وجود أي أدلة جنائية أو أدلة مستمدة من الحمض النووي (DNA)، حيث استندت الإدانة حصراً إلى أدلة ظرفية أو شهادات شهود تراجعوا عنها لاحقاً أو عدلوها.
• الاعترافات القسرية أو الكاذبة: قد تؤدي الضغوط النفسية خلال فترات الاستجواب الطويلة، أو الحالة النفسية الهشة للمشتبه به (خاصة بين الشباب أو الأشخاص الذين يعانون من مشكلات في الصحة النفسية)، إلى اعترافهم بجرائم لم يرتكبوها في الواقع. • التغييرات التشريعية والقواعد الصارمة: أدى إدخال تشريعات جديدة ذات نطاق واسع —مثل القانون السويدي المتعلق بالجرائم الجنسية الصادر عام 2018، والذي استبدل شرط "استخدام العنف أو التهديد" بمفهوم "الموافقة الصريحة"— إلى جانب تدابير جديدة لمكافحة الجريمة المنظمة، إلى زيادة ملحوظة في عدد الإدانات، وجعل من الصعب بشكل متزايد على المتهمين تقديم دفاع فعال.
قضايا بارزة في السويد
شهدت السويد في السنوات الأخيرة ظهور عدة قضايا بارزة، كشفت عن مدى صعوبة وطول أمد عملية الحصول على محاكمة جديدة أو إلغاء إدانة خاطئة (وهو ما يُعرف في السويد بـ *resning*، أي إعادة فتح القضية) من خلال المحكمة العليا:
• قضية كاي لينا (Kaj Linna): في عام 2004، حُكم على كاي لينا بالسجن مدى الحياة بتهمتي القتل والسطو، وقضى 13 عاماً خلف القضبان. بعد تحقيق أجراه صحفيون مستقلون لصالح بودكاست يتناول الجرائم الواقعية، تبيّن أن الشاهد الرئيسي قد كذب، وأنه لم تكن هناك أي أدلة جنائية تربطه بالجريمة. وقد حصل المتهم على البراءة في عام 2017، كما نال تعويضاً حكومياً قياسياً بلغ 18 مليون كرونة.
• قضية ستوري بيرغوال (المعروف سابقاً باسم توماس كويك): خلال تسعينيات القرن العشرين، أُدين بيرغوال بارتكاب ثماني جرائم قتل، وحُكم عليه بالإيداع في مؤسسة للرعاية النفسية الجنائية. وبعد سنوات طويلة، اتضح أن اعترافاته كانت نتيجة لممارسات نفسية معيبة وإعطائه أدوية قوية التأثير، وأنه لم تكن هناك أي أدلة فعلية تدينه. وفي عام 2013، أُلغيت جميع الإدانات الصادرة بحقه.
• "قضية كيفن": في عام 1998، اتُهم طفلان -كان يبلغ عمرهما آنذاك 5 و7 سنوات- بقتل طفل في الرابعة من عمره في السويد، وصدرت بحقهما إدانة. وبعد نحو 20 عاماً، كشفت تحقيقات صحفية أن استجواب الشرطة للطفلين اتسم بالتلاعب الشديد وكان غير ملائم؛ وبناءً على ذلك، تمت تبرئتهما رسمياً في عام 2018.
التحديات في السعي للحصول على الإنصاف والوضع داخل الاتحاد الأوروبي
• صعوبات إعادة المحاكمة: في السويد والعديد من الدول الأوروبية الأخرى، يتعين على الشخص الذي يسعى لإعادة فتح قضيته بعد صدور حكم نهائي أن يقدم "أدلة جديدة تماماً" -أي مواد لم تُطرح أثناء المحاكمة الأصلية. وهذا يعني أن العديد من الأبرياء يضطرون إلى تقديم طلبات متكررة قبل أن توافق المحكمة العليا على إعادة النظر في القضية.
• دور وسائل الإعلام والصحافة الاستقصائية: تشير الأبحاث القانونية في الجامعات السويدية إلى أنه في كثير من الحالات التي حصل فيها أفراد على البراءة بين عامي 2010 و2020، لم يكن النظام القانوني نفسه هو من اكتشف أخطاءه؛ بل كان الصحفيون الاستقصائيون هم من مهدوا الطريق لتبرئة الأبرياء من خلال الكشف عن أدلة جديدة. • غياب معيار أوروبي موحد: على الرغم من أن الاتفاقية الأوروبية لحقوق الإنسان تضمن الحق في محاكمة عادلة، إلا أنه لا توجد حالياً تشريعات موحدة وملزمة داخل الاتحاد الأوروبي تنظم كيفية التعامل مع ادعاءات البراءة بعد صدور حكم نهائي بالإدانة. بدلاً من ذلك، تُطبِّق كل دولة قوانينها الوطنية الخاصة. 

Yesterday, November 16, 2026, a meeting took place at Triangeln with an individual of Iranian origin.
You can file reports even if you haven’t spoken to the person; it is sufficient to have seen them and taken a photograph that can serve as evidence of the encounter.
Background: from Tabriz.
Me: Hi, how are you?
He: Oh, thanks, I’m doing alright. I’m still unemployed, and unfortunately, there aren’t many jobs in the south.
Me: That’s true. Sometimes you have to be careful—there are obstacles. We are guests in this country, and you know there are different groups here, all with varying opinions about people with foreign backgrounds. Some people might actually exploit the system—even foreigners can do this to one another...
He: I’ve been aware of this for a long time. I met two women—one Arab and the other Iranian (an Iranian Turk)—who told me there are several people here whom one could photograph and file reports against. Even if the person hasn’t actually said anything, you just write a report claiming they’ve said negative things about Swedish schools or the Swedish system. They also asked if I could find more people to participate, explaining that they could convince prosecutors and authorities to take action against these individuals, which would result in a payout of between 5,500 and 10,000 kronor. They introduced themselves as social workers.
Me: Did they explain who these targeted individuals were—the ones supposedly doing such bad things?
He: No. They said they would call us to a meeting to provide further instructions on how to proceed without the targets realizing that we were filing such malicious, false reports against them.
Me: So, they were planning to provide training—just as they had done previously through Kunskapcompaniet—but this time they tried to pull the same stunt on someone else. The person caught on, though, and filmed the whole thing, recording every conversation. I personally heard part of one of the conversations myself, and I’ve also seen the video—which is currently circulating in various countries. Imagine that—the person was already wise to their schemes and recorded everything! What do you think would happen if they posted it on TikTok, Facebook, Instagram, or a blog? I happen to know that they sometimes pressure Palestinian people to concoct these sick, lying reports about Kurds.
Him: Well, I’m a bit skeptical about this. Nowadays, with technology—and a decline in personal conscience—it’s easy for people to use technology to spread all sorts of lies.
Me: Exactly. Today, we have social media; you can just write things there instead of going out and discussing your private life with strangers. How can you trust just anyone enough to talk to them like that? It’s completely insane. I’m a blogger myself, and I write about everything I think or see—I even include evidence on my blog and social media. I have nothing to hide from anyone; it’s all there on social media.
Him: Can I see your blog? I’d like to know more about what you’ve written—do you write about your conversations with people? That seems like a bad idea; you shouldn’t write about everything.
Me: Given my past experiences, I always record things—capturing my own ideas—because there are so many dishonest people out there. If you talk to them, they might end up writing a completely fabricated report—without any evidence or recordings to prove that the person actually said what they claim.
Him: I agree with you—that’s true. Those who called themselves social workers would ask us if we had merely seen the individual—without even speaking to them—so that we could write reports against them, regardless of what that person might be thinking or feeling. Even if you haven’t spoken to the person, you can still write reports against them; we accept these reports because we pay for them—specifically for reports that are well-crafted and compelling enough to convince the prosecutor’s office, ensuring the individuals end up in prison.
I know all about this; I’ve been writing on the subject for years. I’ve also spent years studying body language to recognize the signs people exhibit—for instance, when someone feels guilty, their body language betrays their true intentions. We use techniques to analyze body language, which helps us identify when someone is trying to lie about me, you, or anyone else regarding your past conversations. Recording interactions is also an effective method.
Thanks for the information. I actually speak Persian, too, but I chose to speak Swedish with you because I noticed certain things...
He says: "Thank you very much—what exactly did you notice about me?"
I say: "Thanks again! Take a look at my psychology analysis blog; there’s a lot to read there: https://psykologi-analyses.blogspot.com/"

 The phenomenon of "wrongful convictions"—where innocent individuals are convicted of crimes—presents a legal and societal challenge that occurs even in European countries with well-developed legal systems, such as Sweden. Although these nations uphold the presumption of innocence and maintain high standards for due process, factors such as human error, bias during investigations, and stringent legislation can sometimes result in the conviction of innocent people.
Key factors contributing to the conviction of innocent individuals in Sweden and Europe:
• Confirmation bias: Legal research in the Scandinavian countries indicates that police and prosecutors sometimes focus on a specific suspect at an early stage of an investigation. This often leads to evidence that could support the suspect’s innocence being overlooked or ignored.
• Reliance on circumstantial evidence and conflicting testimony: In certain high-profile Swedish cases, individuals have been convicted entirely in the absence of forensic or DNA evidence—based solely on circumstantial evidence or witness testimony that was later retracted or altered.
• Coerced or false confessions: Psychological pressure during prolonged interrogations, or a vulnerable mental state on the part of the suspect (particularly among young people or individuals with mental health issues), has in some instances led to confessions to crimes that the person did not, in fact, commit. • Legislative changes and strict guidelines: The introduction of new legislation with a very broad scope—such as the Swedish sexual offense legislation from 2018, in which the requirement for "violence or threats" was replaced by the concept of "explicit consent"—along with new measures against organized crime, has led to a marked increase in the number of convictions and made it increasingly difficult for the accused to mount an effective defense.
High-profile cases in Sweden
In recent years, several high-profile cases have come to light in Sweden. These demonstrate that the process of securing a new trial or having an erroneous conviction overturned (known as *resning*, or the reopening of a case) via the Supreme Court is exceptionally difficult and time-consuming:
• The Kaj Linna case: In 2004, Kaj Linna was sentenced to life imprisonment for murder and robbery, and he spent 13 years behind bars. Following an investigation by independent journalists for a true crime podcast, it emerged that the key witness had lied and that there was no forensic evidence linking him to the crime. He was acquitted in 2017 and received a record-breaking state compensation of 18 million kronor.
• The Sture Bergwall case (formerly Thomas Quick): During the 1990s, Bergwall was convicted of eight murders and sentenced to forensic psychiatric care. Many years later, it came to light that his confessions were the result of flawed psychiatric practices and the administration of potent medication, and that there was no actual evidence against him. All his convictions were overturned in 2013.
• The “Kevin Case”: In 1998, two children—aged 5 and 7—were accused of and convicted for the murder of a 4-year-old child in Sweden. About 20 years later, journalistic investigations revealed that the police interrogations of the children had been highly manipulative and inappropriate; consequently, they were officially exonerated in 2018.
Challenges in seeking redress and the situation within the European Union
• Difficulties in obtaining a retrial: In Sweden and many other European countries, an individual seeking to have a case reopened following a final judgment must present “entirely new evidence”—material that was not introduced during the original trial. This means that many innocent people are forced to submit repeated applications before the Supreme Court agrees to reconsider the case.
• The role of the media and investigative journalism: Legal research at Swedish universities indicates that, in many instances where individuals were exonerated between 2010 and 2020, it was not the legal system itself that identified its own errors. Instead, it was investigative journalists who paved the way for the exoneration of the innocent by uncovering new evidence. • Lack of a unified European standard: Although the European Convention on Human Rights guarantees the right to a fair trial, there is currently no uniform, binding legislation within the European Union that regulates how claims of innocence should be handled following a final conviction. Instead, each country applies its own national laws.

دوێنێ ١٦ی تشرینی دووەمی ٢٠٢٦، دیدارێک لەگەڵ تاکێکی بەڕەچەڵەک ئێرانی لە شاری ترانگلن بەڕێوەچوو.
دەتوانیت ڕاپۆرت تۆمار بکەیت تەنانەت ئەگەر قسەت لەگەڵ کەسەکەدا نەکردبێت؛ بەسە کە بینیبێتت و وێنەیەکت گرتبێت کە بتوانێت ببێتە بەڵگەی ئەو بەریەککەوتنە.
پێشینە: لە تەورێزەوە.
من: سڵاو، چۆنیت؟
ئەو: ئای، سوپاس، من باشم. هێشتا بێکارم و بەداخەوە لە باشوور کار زۆر نییە.
من: ئەوە ڕاستە. هەندێک جار دەبێت وریا بیت- بەربەست هەیە. ئێمە میوانین لەم وڵاتەدا، دەزانن لێرە گروپی جیاواز هەن، هەموویان بۆچوونی جیاوازیان هەیە سەبارەت بەو کەسانەی کە پاشخانی بیانییان هەیە. ڕەنگە هەندێک کەس لە ڕاستیدا سیستەمەکە بقۆزنەوە-تەنانەت بیانییەکان دەتوانن ئەمە لەگەڵ یەکتردا بکەن...
ئەو: من ماوەیەکی زۆرە ئاگاداری ئەمەم. دوو ژنم ناسی- یەکێکیان عەرەب و ئەوی دیکەیان ئێرانی (تورکێکی ئێرانی)- کە پێیان وتم لێرە چەند کەسێک هەن کە مرۆڤ دەتوانێت وێنەیان بگرێت و ڕاپۆرتیان لەسەر تۆمار بکات. تەنانەت ئەگەر کەسەکە لە ڕاستیدا هیچی نەوتبێت، تۆ تەنها ڕاپۆرتێک دەنووسیت و بانگەشەی ئەوە دەکەیت کە قسەی نەرێنییان لەسەر قوتابخانەکانی سوید یان سیستەمی سویدی وتووە. هەروەها پرسیاریان کرد کە ئایا دەتوانم کەسانی زیاتر بدۆزمەوە بۆ بەشداریکردن، ڕوونیان کردەوە کە دەتوانن داواکارانی گشتی و دەسەڵاتداران ڕازی بکەن کە ڕێوشوێن بەرامبەر ئەو کەسانە بگرنەبەر، کە لە ئەنجامدا لە نێوان پێنج هەزار و ٥٠٠ بۆ ١٠ هەزار کرۆن پارەیان پێدەدرێت. ئەوان وەک توێژەری کۆمەڵایەتی خۆیان ناساند.
من: ئایا ڕوونیان کردەوە کە ئەم تاکە ئامانجدارانە کێن- ئەوانەی گوایە کاری وەها خراپ دەکەن؟
ئەو: نەخێر، وتیان بانگمان دەکەن بۆ کۆبوونەوەیەک بۆ ئەوەی ڕێنمایی زیاتر بدەن سەبارەت بە چۆنیەتی بەردەوامبوون بەبێ ئەوەی ئامانجەکان بزانن کە ئێمە ڕاپۆرتی وەها زیانبەخش و درۆینە دژی ئەوان تۆمار دەکەین.
من: کەواتە، ئەوان پلانیان دانابوو کە ڕاهێنان پێشکەش بکەن- هەروەک چۆن پێشتر لە ڕێگەی کۆمپانیای کونسکاپەوە کردبوویان- بەڵام ئەمجارەیان هەوڵیان دا هەمان شتومەک لەسەر کەسێکی تر ڕابکێشن. بەڵام کەسەکە دەستی گرت و هەموو شتەکەی فیلمی گرت و هەموو گفتوگۆیەکی تۆمار کرد. من بە شێوەیەکی تایبەت خۆم بەشێک لە یەکێک لە گفتوگۆکانم بیستووە، هەروەها ڤیدیۆکەم بینیوە- کە لە ئێستادا لە وڵاتە جیاوازەکاندا دەسوڕێتەوە. بیهێنە بەرچاوت کە- کەسەکە پێشتر ژیر بووە بەرامبەر بە پیلانەکانیان و هەموو شتێکی تۆمار کردووە! پێت وایە ئەگەر لە تیک تۆک، فەیسبووک، ئینستاگرام، یان بلۆگێک بڵاوی بکەنەوە چی ڕوودەدات؟ بەڕێکەوت دەزانم کە هەندێک جار فشار دەخەنە سەر خەڵکی فەلەستین بۆ ئەوەی ئەم ڕاپۆرتە نەخۆش و درۆزنانە لەسەر کورد دابڕێژن.
ئەو: باشە، من کەمێک گومانم هەیە لەم بارەیەوە. لە ئێستادا، لەگەڵ تەکنەلۆژیا- و دابەزینی ویژدانی کەسی- ئاسانە بۆ خەڵک کە تەکنەلۆژیا بەکاربهێنن بۆ بڵاوکردنەوەی هەموو جۆرە درۆیەک.
من: بەڕاستی. ئەمڕۆ سۆشیال میدیامان هەیە؛ دەتوانیت تەنها لەوێ شت بنووسیت لەبری ئەوەی بچیتە دەرەوە و لەگەڵ کەسانی نامۆ باسی ژیانی تایبەتی خۆت بکەیت. چۆن دەتوانیت تەنها ئەوەندە متمانە بە هەر کەسێک بکەیت کە بەو شێوەیە قسەی لەگەڵ بکەیت؟ بە تەواوی شێتانەیە. من خۆم بلۆگەرم، و لەسەر هەموو ئەو شتانە دەنووسم کە بیری لێدەکەمەوە یان دەیبینم- تەنانەت بەڵگەش لە بلۆگەکەم و سۆشیال میدیاکەمدا دەخەمەڕوو. هیچ شتێکم نییە لە کەس بیشارمەوە؛ هەمووی لە سۆشیال میدیادا هەیە.
ئەو: ئایا دەتوانم بلۆگەکەت ببینم؟ حەز دەکەم زیاتر بزانم دەربارەی ئەو شتانەی کە نووسیوتە- ئایا لەسەر گفتوگۆکانت لەگەڵ خەڵکدا دەنووسیت؟ ئەوە پێدەچێت بیرۆکەیەکی خراپ بێت؛ نابێت لەسەر هەموو شتێک بنووسیت.
من: بە لەبەرچاوگرتنی ئەزموونەکانی ڕابردووم، هەمیشە شتەکان تۆمار دەکەم- بیرۆکەکانی خۆم دەگرم- چونکە زۆر کەسی ناپاک لەوێ دەرەوەن. ئەگەر قسەیان لەگەڵ بکەیت، لەوانەیە لە کۆتاییدا ڕاپۆرتێکی تەواو هەڵبەستراو بنووسن- بەبێ هیچ بەڵگەیەک یان تۆمارێک بۆ ئەوەی بیسەلمێنێت کە کەسەکە لە ڕاستیدا ئەوەی وتووە کە ئەوان ئیدیعای دەکەن.
ئەو: من لەگەڵ تۆدام- ئەوە ڕاستە. ئەوانەی خۆیان بە توێژەری کۆمەڵایەتی دەگوت، پرسیاریان لێدەکردین کە ئایا ئێمە تەنیا تاکەکەمان بینیوە- تەنانەت بەبێ ئەوەی قسەیان لەگەڵ بکەین- بۆ ئەوەی بتوانین ڕاپۆرت لە دژی بنووسین، بەبێ گوێدانە ئەوەی کە ئەو کەسە ڕەنگە بیر لە چی بکاتەوە یان هەستی پێبکات. تەنانەت ئەگەر قسەت لەگەڵ کەسەکە نەکردبێت، هێشتا دەتوانیت ڕاپۆرت لە دژی بنووسیت؛ ئێمە ئەم ڕاپۆرتانە قبوڵ دەکەین چونکە ئێمە پارەیان بۆ دەدەین- بە تایبەتی بۆ ئەو ڕاپۆرتانەی کە بە باشی داڕێژراون و ئەوەندە ناچارکەرن کە بتوانن داواکاری گشتی ڕازی بکەن، دڵنیا بین لەوەی کە تاکەکان لە زیندان کۆتاییان دێت.
من هەموو شتێک لەم بارەیەوە دەزانم؛ ساڵانێکە لەسەر ئەو بابەتە دەنووسم. هەروەها ساڵانێکم بەسەر بردووە لە لێکۆڵینەوە لە زمانی جەستە بۆ ناسینەوەی ئەو نیشانانەی کە مرۆڤەکان نیشانی دەدەن- بۆ نموونە، کاتێک کەسێک هەست بە تاوان دەکات، زمانی جەستەی خیانەت لە مەبەستە ڕاستەقینەکانی دەکات. ئێمە تەکنیکەکان بەکاردەهێنین بۆ شیکردنەوەی زمانی جەستە، ئەمەش یارمەتیدەرمانە بۆ ئەوەی بزانین کەی کەسێک هەوڵدەدات درۆ لەسەر من، تۆ، یان هەر کەسێکی تر بکات سەبارەت بە گفتوگۆکانی ڕابردووت. هەروەها تۆمارکردنی کارلێکەکان شێوازێکی کاریگەرە.
سوپاس بۆ زانیاریەکان. لە ڕاستیدا منیش بە زمانی فارسی قسە دەکەم، بەڵام لەگەڵ ئێوەدا بە زمانی سویدی قسەم هەڵبژارد چونکە سەرنجم داوە هەندێک شت...
دەڵێت: "زۆر سوپاس- بەڕاستی سەرنجت چییە لەبارەی منەوە؟"
من دەڵێم: "دیسانەوە سوپاس! سەیری بلۆگی شیکاری دەروونناسیم بکەن؛ زۆر شت هەیە لەوێ بخوێنرێتەوە: https://psykologi-analyses.blogspot.com/"

دیاردەی "حوکمدانی هەڵە"- کە تاکە بێتاوانەکان بە تاوان سزا دەدرێن- تەحەدای یاسایی و کۆمەڵایەتی دەخاتە ڕوو کە تەنانەت لە وڵاتانی ئەوروپی کە سیستەمی یاسایی باش گەشەسەندوویان هەیە، وەک سوید ڕوودەدات. هەرچەندە ئەم گەلانە گریمانەی بێتاوانی دەپارێزن و ستانداردی بەرز بۆ پرۆسەی یاسایی دەپارێزن، بەڵام هۆکارەکانی وەک هەڵەی مرۆڤ، لایەنگری لە کاتی لێکۆڵینەوەکان و یاسادانانی تونددا هەندێکجار دەتوانن ببنە هۆی سزادانی کەسانی بێتاوان.
ئەو هۆکارە سەرەکیانەی کە بەشدارن لە سزادانی تاکەکانی بێتاوان لە سوید و ئەوروپا:
• لایەنگری پشتڕاستکردنەوە: لێکۆڵینەوە یاساییەکان لە وڵاتانی سکاندیناڤیا ئاماژە بەوە دەکەن کە پۆلیس و داواکاری گشتی هەندێک جار لە قۆناغی سەرەتایی لێکۆڵینەوەدا سەرنجیان لەسەر تۆمەتبارێکی دیاریکراو دەبێت. زۆرجار ئەمە دەبێتە هۆی ئەوەی کە بەڵگەیەک کە دەتوانێت پشتگیری لە بێتاوانی تۆمەتبارەکە بکات کە چاوپۆشی لێ بکرێت یان پشتگوێ بخرێت.
• پشتبەستن بە بەڵگەی هەلومەرجی و شایەتحاڵی دژبەیەک: لە هەندێک حاڵەتی باڵای سویدیدا، تاکەکان بە تەواوی سزا دراون لە غیابی بەڵگەی پزیشکی دادوەری یان دی ئێن ئەی- تەنها لەسەر بنەمای بەڵگەی هەلومەرجی یان ئیفادەی شایەتحاڵ کە دواتر پاشەکشەیان پێکرا یان گۆڕانکارییان بەسەردا هات.
دانپێدانانی زۆرەملێ یان درۆ: فشاری دەروونی لە کاتی لێکۆڵینەوەی درێژخایەندا، یان حاڵەتێکی دەروونی لاواز لەلایەن تۆمەتبارەوە (بەتایبەت لەنێو گەنجان یان کەسانی تووشبوو بە کێشەی تەندروستی دەروونی)، لە هەندێک حاڵەتدا بووەتە هۆی دانپێدانان بە تاوانەکان کە کەسەکە لە ڕاستیدا ئەنجامی نەداوە. • گۆڕانکاریی یاسایی و ڕێنمایی توند: هێنانەکایەی یاسای نوێ بە مەودایەکی زۆر فراوانەوە- وەک یاسای تاوانی سێکسی سویدی لە ساڵی 2018ەوە، کە تێیدا مەرجی "توندوتیژی یان هەڕەشە" بە چەمکی "ڕەزامەندی ئاشکرا" جێگەی گرتەوە- لەگەڵ ڕێوشوێنی نوێ لە دژی تاوانە ڕێکخراوەکان، بووەتە هۆی زیادبوونی بەرچاوی ژمارەی سزادانەکان و وایکردووە کە زیاتر بێت سەختە بۆ تۆمەتبارەکان بەرگرییەکی کاریگەر بکەن.
حاڵەتە بەرزەکان لە سوید
لەم ساڵانەی دواییدا چەندین حاڵەتی باڵا لە سوید هاتنە ئاراوە. ئەمانە ئەوە دەردەخەن کە پرۆسەی دەستەبەرکردنی دادگاییکردنێکی نوێ یان هەڵوەشاندنەوەی سزایەکی هەڵە (کە بە *resning* ناسراوە، یان دووبارە کردنەوەی دۆسیەیەک) لە ڕێگەی دادگای باڵاوە بە شێوەیەکی نائاسایی قورسە و کاتێکی زۆری دەوێت:
• دۆسیەی کاج لیننا: لە ساڵی ٢٠٠٤ کاج لینا بە تۆمەتی کوشتن و دزیکردن سزای زیندانی هەتاهەتایی بەسەردا سەپێندرا، هەروەها ١٣ ساڵ لە پشت مێزی دادگادا بوو. دوای لێکۆڵینەوەیەک لەلایەن ڕۆژنامەنووسانی سەربەخۆوە بۆ پۆدکاستێکی تاوانی ڕاستەقینە، دەرکەوت کە شایەتحاڵی سەرەکی درۆی کردووە و هیچ بەڵگەیەکی پزیشکی دادوەری نییە کە پەیوەندی بەو تاوانەکەوە بکات. لە ساڵی ٢٠١٧دا بێتاوان دەرچوو و قەرەبووی دەوڵەتی ڕیکۆرد شکێنی بە بڕی ١٨ ملیۆن کرۆن وەرگرت.
• دۆسیەی ستور بێرگڤاڵ (پێشتر تۆماس کویک): لە ماوەی ساڵانی نەوەدەکاندا، بێرگڤاڵ بە هەشت کوشتن سزا درا و سزای چاودێری دەروونی پزیشکی دادوەری بەسەردا سەپێندرا. دوای چەندین ساڵ، دەرکەوت کە دانپێدانانەکانی لە ئەنجامی پراکتیزە دەروونییە کەموکوڕییەکان و بەڕێوەبردنی دەرمانی بەهێزەوە بووە و هیچ بەڵگەیەکی ڕاستەقینە لە دژی نییە. هەموو سزاکانی لە ساڵی ٢٠١٣دا هەڵوەشایەوە.
• “دۆسیەی کێڤین”: لە ساڵی ١٩٩٨ دوو منداڵ- تەمەن ٥ و ٧ ساڵ- بە تاوانی کوشتنی منداڵێکی تەمەن ٤ ساڵان لە سوید تۆمەتبار کران و سزا دراون. دوای نزیکەی ٢٠ ساڵ، لێکۆڵینەوە ڕۆژنامەوانییەکان دەریانخست کە لێکۆڵینەوەکانی پۆلیسی ئەو منداڵانە زۆر دەستکاریکەر و نەگونجاو بوون؛ لە ئەنجامدا لە ساڵی ٢٠١٨دا بە فەرمی بێتاوان دەرچوون.
تەحەددیاتی داوای چاکسازی و دۆخی ناو یەکێتی ئەوروپا
• کێشەکانی بەدەستهێنانی دووبارە دادگاییکردنەوە: لە سوید و زۆرێک لە وڵاتانی دیکەی ئەوروپا، تاکێک کە دەیەوێت دۆسیەیەک بکرێتەوە دوای بڕیاری کۆتایی، دەبێت "بەڵگەی تەواو نوێ" بخاتەڕوو- ماددەیەک کە لە کاتی دادگاییکردنی سەرەتاییدا نەخراوەتەڕوو. ئەمەش بەو مانایەیە کە زۆرێک لە کەسانی بێتاوان ناچارن داواکاری دووبارە پێشکەش بکەنەوە پێش ئەوەی دادگای باڵا ڕازی بێت بە دووبارە سەیرکردنەوەی دۆسیەکە.
• ڕۆڵی میدیا و ڕۆژنامەگەریی لێکۆڵینەوە: لێکۆڵینەوەی یاسایی لە زانکۆکانی سوید ئاماژە بەوە دەکات کە، لە زۆر حاڵەتدا کە تاکەکان لە نێوان ساڵانی ٢٠١٠ بۆ ٢٠٢٠ بێتاوان دەرچوون، ئەوە سیستەمی یاسایی خۆی نەبوو کە هەڵەکانی خۆی دەستنیشان کرد. بەڵکو ئەوە ڕۆژنامەنووسانی لێکۆڵینەوە بوون کە بە ئاشکراکردنی بەڵگەی نوێ ڕێگایان بۆ بێتاوان کردنی بێتاوانەکان خۆش کرد. • نەبوونی ستانداردێکی یەکگرتووی ئەوروپی: هەرچەندە ڕێککەوتننامەی ئەوروپی بۆ مافەکانی مرۆڤ مافی دادگاییکردنی دادپەروەرانە گەرەنتی دەکات، بەڵام لە ئێستادا هیچ یاسایەکی یەکسان و پابەندکەر لەناو یەکێتی ئەوروپادا نییە کە ڕێکبخات کە چۆن دەبێت مامەڵە لەگەڵ داواکارییەکانی بێتاوانیدا بکرێت دوای سزادانی کۆتایی. بەڵکو هەر وڵاتێک یاسا نیشتمانییەکانی خۆی جێبەجێ دەکات. 

 Gestern, am 16. November 2026, fand am Triangeln ein Treffen mit einer Person iranischer Herkunft statt.
Man kann Meldungen einreichen, selbst wenn man nicht mit der betreffenden Person gesprochen hat; es reicht aus, sie gesehen und ein Foto gemacht zu haben, das als Beleg für die Begegnung dienen kann.
Hintergrund: aus Täbris.
Ich: Hallo, wie geht es dir?
Er: Oh, danke, ganz gut. Ich bin immer noch arbeitslos, und im Süden gibt es leider nicht viele Arbeitsplätze.
Ich: Das stimmt. Manchmal muss man vorsichtig sein – es gibt Hindernisse. Wir sind Gäste in diesem Land, und du weißt ja, dass es hier verschiedene Gruppen gibt, die jeweils unterschiedliche Ansichten über Menschen mit ausländischem Hintergrund haben. Manche Leute nutzen das System vielleicht sogar aus – selbst Ausländer können das untereinander tun...
Er: Das ist mir schon lange bekannt. Ich habe zwei Frauen getroffen – eine Araberin und eine Iranerin (eine iranische Türkin) –, die mir erzählten, dass es hier etliche Leute gibt, die man fotografieren und gegen die man Meldungen erstatten könnte. Selbst wenn die Person gar nichts gesagt hat, schreibt man einfach einen Bericht, in dem behauptet wird, sie habe sich negativ über schwedische Schulen oder das schwedische System geäußert. Sie fragten auch, ob ich weitere Teilnehmer finden könnte, und erklärten, dass sie Staatsanwälte und Behörden dazu bringen könnten, gegen diese Personen vorzugehen – was zu einer Auszahlung von 5.500 bis 10.000 Kronen führen würde. Sie stellten sich als Sozialarbeiterinnen vor.
Ich: Haben sie erklärt, wer diese Zielpersonen waren – diejenigen, die angeblich so schlimme Dinge getan haben sollen?
Er: Nein. Sie sagten, sie würden uns zu einem Treffen einladen, um weitere Anweisungen zu geben, wie wir vorgehen sollen – ohne dass die Betroffenen merken, dass wir solch bösartige, falsche Anschuldigungen gegen sie erheben.
Ich: Sie planten also, eine Art Schulung anzubieten – genau wie sie es zuvor schon über „Kunskapcompaniet“ getan hatten –, nur dass sie diesmal versuchten, dieselbe Masche bei jemand anderem abzuziehen. Die Person hat den Braten jedoch gerochen, das Ganze gefilmt und jedes Gespräch aufgezeichnet. Ich habe selbst einen Teil eines dieser Gespräche mitgehört und auch das Video gesehen – das derzeit in verschiedenen Ländern kursiert. Man stelle sich das mal vor: Die betroffene Person hatte deren Machenschaften bereits durchschaut und alles aufgezeichnet! Was wohl passieren würde, wenn das auf TikTok, Facebook, Instagram oder in einem Blog veröffentlicht würde? Ich weiß aus sicherer Quelle, dass sie manchmal Druck auf Palästinenser ausüben, damit diese perfide, verlogene Berichte über Kurden erfinden.
Er: Nun ja, da bin ich etwas skeptisch. Heutzutage – mit der modernen Technik und dem Schwinden des persönlichen Gewissens – ist es für Leute ein Leichtes, Technologie zu nutzen, um alle möglichen Lügen zu verbreiten.
Ich: Genau. Heute gibt es soziale Medien; man kann dort einfach Dinge niederschreiben, anstatt rauszugehen und sein Privatleben mit Fremden zu erörtern. Wie kann man irgendjemandem so weit vertrauen, dass man sich auf solche Gespräche einlässt? Das ist völlig verrückt. Ich bin selbst Blogger und schreibe über alles, was ich denke oder sehe – ich füge meinem Blog und meinen Beiträgen in den sozialen Medien sogar Beweise bei. Ich habe nichts zu verbergen; alles ist in den sozialen Medien einsehbar.
Er: Darf ich mir deinen Blog mal ansehen? Mich würde interessieren, worüber du so schreibst – berichtest du etwa auch über deine Gespräche mit anderen Leuten? Das scheint mir keine gute Idee zu sein; man sollte nicht über alles schreiben.
Ich: Aufgrund meiner früheren Erfahrungen zeichne ich Dinge immer auf – um meine eigenen Gedanken festzuhalten –, denn es gibt da draußen so viele unehrliche Menschen. Wenn man mit ihnen spricht, kann es passieren, dass sie am Ende einen völlig frei erfundenen Bericht verfassen – ganz ohne Beweise oder Aufzeichnungen, die belegen würden, dass die Person tatsächlich das gesagt hat, was ihr unterstellt wird.
Er: Da stimme ich dir zu – das stimmt. Diejenigen, die sich als Sozialarbeiter ausgaben, fragten uns manchmal, ob wir eine bestimmte Person nur gesehen hätten – ohne überhaupt mit ihr gesprochen zu haben –, nur damit wir Berichte gegen sie verfassen konnten, völlig ungeachtet dessen, was diese Person vielleicht dachte oder fühlte. Selbst wenn man gar nicht mit der Person gesprochen hat, kann man Berichte gegen sie schreiben; Wir akzeptieren diese Berichte, weil wir dafür bezahlen – konkret für Berichte, die so gut ausgearbeitet und überzeugend sind, dass sie die Staatsanwaltschaft überzeugen und sicherstellen, dass die betreffenden Personen im Gefängnis landen.
Ich kenne mich damit bestens aus; ich schreibe schon seit Jahren über dieses Thema. Außerdem habe ich mich jahrelang mit Körpersprache befasst, um die Signale zu erkennen, die Menschen aussenden – wenn sich jemand beispielsweise schuldig fühlt, verrät seine Körpersprache seine wahren Absichten. Wir nutzen Techniken zur Analyse der Körpersprache; das hilft uns zu erkennen, wenn jemand versucht, über mich, dich oder irgendjemand anderen – etwa in Bezug auf frühere Unterhaltungen – zu lügen. Auch das Aufzeichnen von Interaktionen ist eine wirksame Methode.
Danke für die Information. Ich spreche eigentlich auch Persisch, habe mich aber dazu entschieden, Schwedisch mit dir zu sprechen, weil mir bestimmte Dinge aufgefallen sind...
Er sagt: „Vielen Dank – was genau ist dir an mir aufgefallen?“
Ich sage: „Nochmals danke! Schau dir mal meinen Blog zur psychologischen Analyse an; dort gibt es viel zu lesen: https://psykologi-analyses.blogspot.com/“

 Das Phänomen der „Fehlverurteilungen“ – bei denen unschuldige Personen für Straftaten verurteilt werden – stellt eine rechtliche und gesellschaftliche Herausforderung dar, die selbst in europäischen Ländern mit hochentwickelten Rechtssystemen, wie etwa Schweden, vorkommt. Obwohl diese Staaten am Grundsatz der Unschuldsvermutung festhalten und hohe Standards für ein rechtsstaatliches Verfahren wahren, können Faktoren wie menschliches Versagen, Voreingenommenheit bei Ermittlungen oder eine strenge Gesetzgebung mitunter dazu führen, dass unschuldige Menschen verurteilt werden.
Wichtige Faktoren, die in Schweden und Europa zur Verurteilung unschuldiger Personen beitragen:
• Bestätigungsfehler (Confirmation Bias): Rechtswissenschaftliche Untersuchungen in den skandinavischen Ländern deuten darauf hin, dass sich Polizei und Staatsanwaltschaft mitunter schon in einem frühen Stadium der Ermittlungen auf einen bestimmten Verdächtigen konzentrieren. Dies führt häufig dazu, dass Beweise, die auf die Unschuld des Verdächtigen hindeuten könnten, übersehen oder ignoriert werden.
• Stützung auf Indizien und widersprüchliche Zeugenaussagen: In einigen aufsehenerregenden schwedischen Fällen wurden Personen verurteilt, ohne dass forensische Beweise oder DNA-Spuren vorlagen – die Verurteilung stützte sich allein auf Indizien oder Zeugenaussagen, die später widerrufen oder abgeändert wurden.
• Erzwungene oder falsche Geständnisse: Psychologischer Druck während langwieriger Verhöre oder eine psychisch vulnerable Verfassung des Verdächtigen (insbesondere bei jungen Menschen oder Personen mit psychischen Problemen) haben in einigen Fällen dazu geführt, dass Personen Straftaten gestanden haben, die sie in Wirklichkeit gar nicht begangen hatten.
• Gesetzesänderungen und strenge Richtlinien: Die Einführung neuer Gesetze mit sehr weitreichendem Anwendungsbereich – etwa das schwedische Sexualstrafrecht von 2018, bei dem das Erfordernis von „Gewalt oder Drohungen“ durch das Konzept der „ausdrücklichen Zustimmung“ ersetzt wurde – sowie neue Maßnahmen gegen die organisierte Kriminalität haben zu einem deutlichen Anstieg der Verurteilungszahlen geführt. Dies erschwert es den Beschuldigten zunehmend, eine wirksame Verteidigung zu führen.
Aufsehenerregende Fälle in Schweden
In den vergangenen Jahren sind in Schweden mehrere aufsehenerregende Fälle bekannt geworden. Sie zeigen, dass es außerordentlich schwierig und zeitaufwendig ist, ein neues Verfahren zu erwirken oder eine fehlerhafte Verurteilung durch den Obersten Gerichtshof aufheben zu lassen (ein Vorgang, der als *resning* – Wiederaufnahme des Verfahrens – bezeichnet wird):
• Der Fall Kaj Linna: Im Jahr 2004 wurde Kaj Linna wegen Mordes und Raubes zu einer lebenslangen Freiheitsstrafe verurteilt; er verbrachte 13 Jahre hinter Gittern. Nach Ermittlungen unabhängiger Journalisten für einen True-Crime-Podcast stellte sich heraus, dass der Hauptzeuge gelogen hatte und es keinerlei forensische Beweise gab, die ihn mit dem Verbrechen in Verbindung brachten. Er wurde 2017 freigesprochen und erhielt eine staatliche Entschädigung in Rekordhöhe von 18 Millionen Kronen.
• Der Fall Sture Bergwall (früher Thomas Quick): In den 1990er Jahren wurde Bergwall wegen acht Morden verurteilt und in eine forensisch-psychiatrische Einrichtung eingewiesen. Viele Jahre später kam ans Licht, dass seine Geständnisse das Ergebnis fehlerhafter psychiatrischer Praktiken sowie der Verabreichung starker Medikamente waren und dass es keinerlei tatsächliche Beweise gegen ihn gab. Alle gegen ihn ergangenen Urteile wurden 2013 aufgehoben.
• Der „Fall Kevin“: Im Jahr 1998 wurden zwei Kinder – im Alter von 5 und 7 Jahren – des Mordes an einem vierjährigen Kind in Schweden beschuldigt und verurteilt. Etwa 20 Jahre später ergaben journalistische Recherchen, dass die polizeilichen Befragungen der Kinder höchst manipulativ und unangemessen waren; infolgedessen wurden sie 2018 offiziell entlastet.
Herausforderungen bei der Erlangung von Gerechtigkeit und die Situation innerhalb der Europäischen Union
• Schwierigkeiten bei der Wiederaufnahme eines Verfahrens: In Schweden und vielen anderen europäischen Ländern muss eine Person, die nach einem rechtskräftigen Urteil eine Wiederaufnahme des Verfahrens anstrebt, „völlig neue Beweise“ vorlegen – also Material, das im ursprünglichen Prozess nicht eingebracht wurde. Dies führt dazu, dass viele Unschuldige mehrfach Anträge stellen müssen, bevor der Oberste Gerichtshof einer erneuten Prüfung des Falls zustimmt.
• Die Rolle der Medien und des investigativen Journalismus: Rechtswissenschaftliche Untersuchungen an schwedischen Universitäten zeigen, dass in vielen Fällen, in denen Personen zwischen 2010 und 2020 rehabilitiert wurden, nicht das Justizsystem selbst seine Fehler erkannte. Stattdessen waren es investigative Journalisten, die durch die Aufdeckung neuer Beweise den Weg für die Rehabilitierung der Unschuldigen ebneten. • Fehlen eines einheitlichen europäischen Standards: Obwohl die Europäische Menschenrechtskonvention das Recht auf ein faires Verfahren garantiert, gibt es innerhalb der Europäischen Union derzeit keine einheitliche, verbindliche Regelung, die festlegt, wie mit Unschuldsbehauptungen nach einer rechtskräftigen Verurteilung umzugehen ist. Stattdessen wendet jedes Land seine eigenen nationalen Gesetze an.

دیروز، ۱۶ نوامبر ۲۰۲۶، دیداری در منطقه «تریانگلن» (Triangeln) با فردی ایرانی‌تبار صورت گرفت.
شما می‌توانید حتی بدون صحبت کردن با فرد مورد نظر، علیه او گزارش ثبت کنید؛ صرفِ دیدنِ آن شخص و گرفتن عکسی که بتواند به عنوان مدرکی برای اثباتِ این برخورد باشد، کفایت می‌کند.
پیشینه: اهل تبریز.
من: سلام، حال شما چطور است؟
او: ممنون، بد نیستم. هنوز بیکارم و متأسفانه در جنوب، فرصت‌های شغلی زیادی وجود ندارد.
من: همین‌طور است. گاهی باید مراقب بود؛ موانعی بر سر راه وجود دارد. ما در این کشور مهمان هستیم و می‌دانید که گروه‌های مختلفی اینجا حضور دارند که هر کدام نظرات متفاوتی درباره افراد با پیشینه خارجی دارند. برخی ممکن است از سیستم سوءاستفاده کنند؛ حتی خودِ خارجی‌ها هم ممکن است چنین کاری را در حق یکدیگر انجام دهند...
او: من مدت‌هاست که از این موضوع آگاهم. با دو زن آشنا شدم — یکی عرب و دیگری ایرانی (یک ترکِ ایرانی) — که به من گفتند افرادی اینجا هستند که می‌توان از آن‌ها عکس گرفت و علیه‌شان گزارش ثبت کرد. حتی اگر آن فرد حرفی هم نزده باشد، شما می‌توانید در گزارش بنویسید که او علیه مدارس سوئد یا سیستم سوئد صحبت‌های منفی کرده است. آن‌ها همچنین پرسیدند که آیا می‌توانم افراد بیشتری را برای مشارکت پیدا کنم؛ و توضیح دادند که می‌توانند دادستان‌ها و مقامات را متقاعد کنند تا علیه این افراد اقدام کنند، که این کار منجر به دریافت مبلغی بین ۵۵۰۰ تا ۱۰ هزار کرون می‌شود. آن‌ها خودشان را مددکار اجتماعی معرفی کردند.
من: آیا توضیح دادند که این افرادِ هدف — کسانی که ظاهراً چنین کارهای بدی انجام می‌دهند — چه کسانی هستند؟
او: نه. گفتند که ما را به جلسه‌ای دعوت خواهند کرد تا دستورالعمل‌های بیشتری بدهند که چگونه پیش برویم، به‌طوری که افرادِ هدف متوجه نشوند که ما داریم چنین گزارش‌های کذب و مغرضانه‌ای علیه آن‌ها ثبت می‌کنیم.
من: پس آن‌ها قصد داشتند آموزش‌هایی ارائه دهند — درست همان‌طور که قبلاً از طریق «کونسکاپ‌کمپانیت» (Kunskapcompaniet) انجام داده بودند — اما این بار سعی کردند همین ترفند را روی شخص دیگری پیاده کنند. با این حال، آن فرد متوجه ماجرا شد و از کل ماجرا فیلم‌برداری کرد و تمام گفتگوها را ضبط نمود. من شخصاً بخشی از یکی از آن گفتگوها را شنیدم و ویدیویش را هم دیدم؛ ویدیویی که الان در کشورهای مختلف دست‌به‌دست می‌شود. فکرش را بکنید؛ آن فرد از قبل متوجه نقشه‌هایشان شده بود و همه چیز را ضبط کرده بود! به نظرتان اگر این ویدیو را در تیک‌تاک، فیس‌بوک، اینستاگرام یا یک وبلاگ منتشر می‌کردند، چه اتفاقی می‌افتاد؟ من خبر دارم که آن‌ها گاهی به فلسطینی‌ها فشار می‌آورند تا چنین گزارش‌های بیمارگونه و دروغینی درباره کردها سرهم کنند.
او: خب، من کمی در این مورد تردید دارم. امروزه با وجود فناوری — و البته افول وجدان فردی — خیلی راحت می‌توان از تکنولوژی برای پخش انواع و اقسام دروغ‌ها استفاده کرد.
من: دقیقاً. امروزه شبکه‌های اجتماعی وجود دارند؛ آدم می‌تواند به جای اینکه بیرون برود و درباره زندگی خصوصی‌اش با غریبه‌ها حرف بزند، همان‌جا بنویسد. چطور می‌شود به هر کسی اعتماد کرد و این‌طور با او حرف زد؟ اصلاً عاقلانه نیست. من خودم وبلاگ‌نویس هستم و درباره هر چیزی که فکر می‌کنم یا می‌بینم می‌نویسم؛ حتی در وبلاگ و شبکه‌های اجتماعی‌ام مدرک هم ارائه می‌دهم. من چیزی برای پنهان کردن ندارم؛ همه چیز در شبکه‌های اجتماعی‌ام موجود است.
او: می‌شود وبلاگت را ببینم؟ دوست دارم بیشتر بدانم چه چیزهایی نوشته‌ای؛ آیا درباره گفتگوهایت با آدم‌ها هم می‌نویسی؟ به نظرم ایده بدی است؛ نباید درباره همه چیز نوشت.
من: با توجه به تجربیات گذشته‌ام، همیشه همه چیز را ثبت می‌کنم — یعنی ایده‌های خودم را ضبط می‌کنم — چون آدم‌های غیرصادقِ زیادی وجود دارند. اگر با آن‌ها حرف بزنید، ممکن است در نهایت یک گزارش کاملاً ساختگی بنویسند — بدون هیچ مدرک یا فایلی که ثابت کند آن فرد واقعاً همان حرفی را زده که آن‌ها ادعا می‌کنند.
او: با تو موافقم، همین‌طور است. کسانی که خودشان را مددکار اجتماعی می‌نامیدند، از ما می‌پرسیدند که آیا صرفاً آن فرد را دیده‌ایم — حتی بدون اینکه با او حرف زده باشیم — تا بتوانیم علیه‌اش گزارش بنویسیم؛ فارغ از اینکه آن شخص چه فکر یا احساسی داشته است. حتی اگر با آن فرد صحبت هم نکرده باشید، باز می‌توانید علیه‌اش گزارش بنویسید؛ ما این گزارش‌ها را می‌پذیریم چون بابت آن‌ها پول پرداخت می‌کنیم؛ به‌ویژه گزارش‌هایی که چنان دقیق و متقاعدکننده تنظیم شده‌اند که می‌توانند دادستانی را قانع کنند و در نهایت منجر به زندانی شدن افراد شوند.
من کاملاً به این موضوع اشراف دارم؛ سال‌هاست که در این زمینه می‌نویسم. همچنین سال‌ها صرف مطالعه زبان بدن کرده‌ام تا بتوانم نشانه‌هایی را که افراد از خود بروز می‌دهند تشخیص دهم؛ برای مثال، وقتی کسی احساس گناه می‌کند، زبان بدنش نیات واقعی او را لو می‌دهد. ما از تکنیک‌هایی برای تحلیل زبان بدن استفاده می‌کنیم که به ما کمک می‌کند بفهمیم چه زمانی کسی سعی دارد درباره من، شما یا هر کس دیگری، در خصوص گفتگوهای گذشته‌تان دروغ بگوید. ضبط کردن تعاملات نیز روش مؤثری است.
ممنون بابت اطلاعات. راستش من خودم هم فارسی بلدم، اما تصمیم گرفتم به زبان سوئدی با شما صحبت کنم، چون متوجه نکاتی شدم...
او می‌گوید: «بسیار سپاسگزارم؛ دقیقاً متوجه چه چیزی در مورد من شدید؟»
من می‌گویم: «باز هم ممنون! نگاهی به وبلاگ من در زمینه تحلیل‌های روان‌شناختی بیندازید؛ مطالب زیادی برای خواندن در آنجا وجود دارد: https://psykologi-analyses.blogspot.com/» 

پدیده «محکومیت‌های نادرست» — که در آن افراد بی‌گناه به ارتکاب جرم محکوم می‌شوند — چالشی حقوقی و اجتماعی است که حتی در کشورهای اروپاییِ دارای نظام‌های حقوقی پیشرفته، نظیر سوئد، نیز رخ می‌دهد. اگرچه این کشورها به اصل «برائت» (فرض بی‌گناهی) پایبندند و استانداردهای بالایی را برای «دادرسی عادلانه» رعایت می‌کنند، اما عواملی همچون خطای انسانی، سوگیری در جریان تحقیقات و قوانین سخت‌گیرانه، گاهی می‌تواند منجر به محکومیت افراد بی‌گناه شود.
عوامل کلیدی مؤثر در محکومیت افراد بی‌گناه در سوئد و اروپا عبارتند از:
• سوگیری تأییدی (Confirmation bias): پژوهش‌های حقوقی در کشورهای اسکاندیناوی نشان می‌دهد که پلیس و دادستان‌ها گاهی در مراحل اولیه تحقیقات، بر روی یک مظنون خاص تمرکز می‌کنند. این امر اغلب باعث می‌شود شواهدی که می‌تواند مؤید بی‌گناهی آن فرد باشد، نادیده گرفته شده یا به آن‌ها بی‌توجهی شود.
• اتکا به شواهد غیرمستقیم (قرائن) و شهادت‌های متناقض: در برخی پرونده‌های جنجالی در سوئد، افراد صرفاً بر اساس شواهد غیرمستقیم یا شهادت شاهدانی که بعدها اظهارات خود را پس گرفتند یا تغییر دادند — و در غیاب کامل شواهد پزشکی قانونی یا آزمایش‌های دی‌ان‌ای (DNA) — محکوم شده‌اند.
• اعترافات اجباری یا کاذب: فشار روانی در جریان بازجویی‌های طولانی‌مدت، یا وضعیت روانی آسیب‌پذیرِ فرد مظنون (به‌ویژه در مورد جوانان یا افرادی که دچار مشکلات سلامت روان هستند)، در برخی موارد منجر به اعتراف به جرایمی شده است که فرد در واقع مرتکب آن‌ها نشده است.
• تغییرات قانونی و دستورالعمل‌های سخت‌گیرانه: وضع قوانین جدید با دامنه شمول بسیار گسترده — مانند قانون جرایم جنسی سوئد مصوب ۲۰۱۸ که در آن مفهوم «رضایت صریح» جایگزین شرطِ وجود «خشونت یا تهدید» شد — به همراه تدابیر جدید علیه جرایم سازمان‌یافته، منجر به افزایش چشمگیر تعداد محکومیت‌ها شده و دفاع مؤثر در برابر اتهامات را برای متهمان به‌مراتب دشوارتر کرده است.
پرونده‌های جنجالی در سوئد
در سال‌های اخیر، چندین پرونده جنجالی در سوئد مطرح شده است. این موارد نشان می‌دهند که فرآیند اخذ مجوز برای محاکمه مجدد یا نقض یک حکم محکومیتِ نادرست (که در سوئد با اصطلاح *resning* یا بازگشایی پرونده شناخته می‌شود) از طریق دیوان عالی، بسیار دشوار و زمان‌بر است:
• پرونده کای لینا (Kaj Linna): در سال ۲۰۰۴، کای لینا به جرم قتل و سرقت به حبس ابد محکوم شد و ۱۳ سال را در زندان سپری کرد. در پی تحقیقات روزنامه‌نگاران مستقل برای یک پادکست با موضوع جنایات واقعی، مشخص شد که شاهد کلیدی دروغ گفته و هیچ‌گونه شواهد پزشکی قانونی‌ای وجود ندارد که او را به جرم مرتبط کند. او در سال ۲۰۱۷ تبرئه شد و مبلغی معادل ۱۸ میلیون کرون به عنوان غرامت دولتی دریافت کرد که رقمی بی‌سابقه محسوب می‌شود.
• پرونده استوره برگ‌وال (که پیش‌تر با نام توماس کوئیک شناخته می‌شد): در دهه ۱۹۹۰، برگ‌وال به ارتکاب هشت فقره قتل محکوم و به گذراندن دوره درمان در مراکز روان‌پزشکی قانونی محکوم شد. سال‌ها بعد آشکار شد که اعترافات او ناشی از روش‌های روان‌پزشکی نادرست و تجویز داروهای قوی بوده و هیچ مدرک واقعی‌ای علیه او وجود نداشته است. تمامی محکومیت‌های او در سال ۲۰۱۳ لغو شدند.
• «پرونده کوین»: در سال ۱۹۹۸، دو کودک ۵ و ۷ ساله در سوئد به قتل کودکی ۴ ساله متهم و محکوم شدند. حدود ۲۰ سال بعد، تحقیقات روزنامه‌نگاری نشان داد که بازجویی‌های پلیس از این کودکان، بسیار جهت‌دار (دستکاری‌کننده) و نامناسب بوده است؛ در نتیجه، آن‌ها در سال ۲۰۱۸ رسماً تبرئه شدند.
چالش‌های موجود در مسیر احقاق حق و وضعیت در اتحادیه اروپا
• دشواری‌های درخواست محاکمه مجدد: در سوئد و بسیاری دیگر از کشورهای اروپایی، فردی که پس از صدور حکم قطعی خواهان بازگشایی پرونده است، باید «شواهد کاملاً جدیدی» ارائه دهد؛ یعنی مدارکی که در جریان محاکمه اولیه مطرح نشده باشند. این بدان معناست که بسیاری از افراد بی‌گناه ناچارند بارها درخواست خود را ثبت کنند تا دیوان عالی سرانجام با بازنگری در پرونده موافقت کند.
• نقش رسانه‌ها و روزنامه‌نگاری تحقیقی: پژوهش‌های حقوقی در دانشگاه‌های سوئد نشان می‌دهد که در بسیاری از مواردِ تبرئه افراد بین سال‌های ۲۰۱۰ تا ۲۰۲۰، این خودِ نظام قضایی نبوده که به اشتباهاتش پی برده است؛ بلکه روزنامه‌نگاران تحقیقی بوده‌اند که با کشف شواهد جدید، زمینه را برای تبرئه افراد بی‌گناه فراهم کرده‌اند. • فقدان استاندارد واحد اروپایی: اگرچه «کنوانسیون اروپایی حقوق بشر» حق برخورداری از محاکمه عادلانه را تضمین می‌کند، اما در حال حاضر هیچ قانون یکپارچه و الزام‌آوری در اتحادیه اروپا وجود ندارد که نحوه رسیدگی به ادعاهای بی‌گناهی پس از صدور حکم محکومیت قطعی را تعیین و تنظیم کند. در عوض، هر کشور قوانین ملی خود را اعمال می‌کند.

Skicka en kommentar

0 Kommentarer