Dessa människor har en sexuell sjukdom. Och den sexuella spänningen har övervunnit sitt medvetande och löfte Faktum är att de är sjuka

Det är äckligaste att man vara dum i huvudet och tvinga  kvinnor att ha sex med det är sjukt  att man försöka tvinga kvinna för att ha sex med eller försöka att våldta kvinnor det är sjukt.
Dessa människor har en sexuell sjukdom.
  Och den sexuella spänningen har övervunnit sitt medvetande och löfte
  Faktum är att de är sjuka.
Fyrabarnsmamman Erika högg våldtäktsmannen i skrevet med en nyckelknippa och slet sig fri

31-åriga Erika Starälv i Enköping hade lika gärna kunnat bli ännu ett fall av våldtagna kvinnor i statistiken. Ett av alla dessa namnlösa fall som skapar rubriker och där polisen hemlighetsfullt inte vill gå ut med några signalement på gärningsmännen utan säger på sin höjd att utredningen befinner sig i ett “känsligt skede” och sedan faller sexualbrottet i glömska rent medialt. Men Erika står ut som en rådig kvinna som slog tillbaka och klarade sig från att bli våldtagen. “Jag var mentalt förberedd”, säger hon. Hade jag haft hörlurar på mig hade det varit kört.”

Erika Starälv, 31, fyraarnsmamma från Enköping, lyckades slå sig fri från våldtäktsmannen som attackerade henne.

Det var häromkvällen som fyrabarnsmamman Erika Starälv, 31, sökte sig till akuten på Enköpings sjukhus. Hon hade haft feber en lägre tid och misstänkte att urinvägsinfektionen hon burit på kunde ha spritt sig till njurarna och sökte därför akut vård. Men efter att ha fått alvedon och träffat läkare mådde hon bättre och beslöt sig för att ta sig hemåt. Taxin skulle dock dröja en timme och Erika orkade inte vänta så länge efter att ha tillbringat långa timmar på mottagningen. Det var inte heller så lång bit att gå så hon valde att tacka nej till taxi och ta sig hemåt trots att klockan var en bra bit över midnatt.

– Jag orkade inte sitta och vänta längre, jag hade redan väntat på provsvar… Så jag sa till i receptionen, “tror du att jag vågar gå hem själv?”, berättar Erika. Då fick jag svaret, “det bestämmer du själv”. Det var ju inte så långt… så jag bestämde mig för att traska hemåt till fots.

Jag ringer upp Erika efter att ha läst hennes statusuppdatering på Facebook. Där skriver hon hur kvällen efter besöket på akutmottagningen utvecklade sig. Erika hade uppmanat alla att dela inlägget så att många fick läsa, och därför beslöt jag mig för att kontakta henne för att höra mer om våldtäktsförsöket hon utsattes för. Erika har bott i Enköping i hela sitt liv och har fyra barn mellan 1,5 och 13 år. Hon är en helt vanlig kvinna vars liv höll på att förändras drastiskt den här kvällen i slutet av juli.

Nu har det gått några dagar sedan du blev överfallen. Hur känns det?

– Det har lagt sig lite.. det har det, säger Erika. Och jag känner mig stärkt av att jag agerade, det var bra för mig i oturen. Jag växte av det. Men det är klart att tankarna har gått i huvudet, allt vad som kunde ha hänt. Jag går igenom olika scenarion. Jag tänker att det var tur att jag var förberedd. Hade jag haft hörlurarna på mig hade det varit kört. Det var bra att jag hade nyckelknippan i handen, att jag hade nycklarna mellan fingrara. Jag gjorde mig redo direkt när jag gick från akuten, att jag var mentalt föberedd.

Nyckelknippan som var det vapen Erika använde då hon slog tillbaka mot mannen som försökte våldta henne.

Har det funnits anledning för dig att vara försiktig, menar du?

– Oh ja! Det har varit mycket här i Enköping här redan innan, säger Erika. Det har varit många våldtäkter och trakasserier mot kvinnor och flickor. Och det har pågått ett tag nu. Det finns grupper på Facebook som man kan höra av sig till om man är rädd om man behöver skjuts hem. Men jag tycker inte det borde behövas! Man ska kunna gå hem själv. Vi ska kunna njuta av kvällen och natten…

Tycker du att det blivit värre i Enköping?

– Det har blivit värre, oh ja! Det är nu på de senaste åren som det brakat loss.

Du är ändå 31. Om du jämför med hur det var när du var, säg 20… var det så här då?

– Nej, det var det inte. När jag var 20 var det inte så här.

Men tillbaka till kvällen då du blev utsatt. Du började alltså gå från sjukhuset. Vad hände sedan?

– Jag bestämde mig på en gång när jag skulle gå att jag skulle ha nyckelknippan mellan fingrarna och då kände mig lite tryggare. Det är dåligt upplyst på många ställen. Det var tyst och tomt runtomkring på gatan, men sen sen hörde jag steg bakom och då såg jag den mörkklädda figuren. Jag bytte sida av vägen. Mannen går rätt fort, han byter sida han också. Jag byter sida igen, för att se om det var mig han gick efter. Och då byter han också, en andra gång. Då förstod jag. Där jag går har de byggt om väldigt mycket, det är vid Munkdalsskolan, de har rivit den gamla och byggt helt nytt, jag går genom skolområdet, sen är det som en park, sedan ett villaområde, där emellan är det ingen belysning. Jag skyndade mig men samtidigt tänkte jag, nu gör jag mig redo. Som om jag visste. I samma sekund hoppade han på mig. Det smällde till i nacken. Han försökte få ner mig på marken. Han tog tag i klänningen men den gick sönder och jag lirkade mig ur. Jag är ganska kort och hade nycklarna redo. Jag drämde till honom med nyckelknippan mellan benen. Då skrek han ut och hukade sig. Då tog jag till knät i ansiktet på honom. Sen sprang jag bara, jag sprang till jag kom hem.

På bilden här nedan syns området där Erika gick när hon blev anfallen av den mörkklädde våldsmannen:

http://katerinamagasin.se/fyrabarnsmamman-erika-hogg-valdtaktsmannen-skrevet-med-en-nyckelknippa-och-slet-sig-fri/