tisdag 4 maj 2021

Yttrandefrihet utan frihet

antiorattvisa tisdag, maj 04, 2021 0 Comments

Enligt artikel 19 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har alla människor rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. Under många år har dock den iranska regimen begränsat iranska medborgares yttrandefrihet genom bland annat hårda och grymma straff, övervakning av internet och sociala medier och genom att neka individer högre utbildning på grund av deras religion eller politiska åsikter.

Bland det iranska folket finns det ett talesätt som säger att det finns yttrandefrihet i Iran men ingen frihet efter yttrandet. Iranier löper idag stor risk för förföljelse och fängelse om de uttrycker åsikter som skiljer sig från prästerskapets åsikter. I paragraf 24 av den Islamiska republikens grundlagar så finns det ett vagt begrepp om yttrandefrihet som snarare är en begränsning än en garanti för yttrandefriheten. Enligt paragrafen finns det inga hinder för tidskrifter och media att publicera material som inte skadar Islams anseende. Men den vaga lagen att publicerat material inte får strida mot Islams principer kan tolkas godtyckligt. Exempelvis så fängslades en iransk journalist för att han i sin artikel hade skrivit att shiaimamen Husayn hade avlidit vilket ansågs förolämpa imamens martyrskap.

Ett annat exempel är författaren och människorättsaktivisten Golrokh Iraee som fängslades i oktober 2016 för en opublicerad novell som kritiserade den religiöst grundade praxis att stena kvinnor som begår äktenskapsbrott till döds. Iraee anklagades för blasfemi och för att spridit propaganda mot regimen och sitter än idag i fängelse för ett utkast av sin opublicerade novell.

Enligt Reportrar utan gränser är Iran ett av världens mest förtryckande länder för journalister. Minst 860 journalister har åtalats, arresterats, fängslats och i vissa fall avrättats sedan revolutionen 1979. Den islamiska republiken visar inga tecken på att lätta på trakasserier mot oberoende journalister och medier. Iranska journalister utsätts ofta för hot, godtyckliga gripanden och långa fängelsestraff till följd av djupt orättvisa rättegångar med hänvisning till grundlösa anklagelser om nationell säkerhet.

Det iranska prästerskapet för också en kamp mot yttrandefrihet långt utanför landets gränser, vilket sätter stor press på iranska journalister som arbetar för internationella medier. Och regimen fortsätter att trakassera släktingar till fängslade journalister genom att hota dem och till och med arrestera dem och döma dem till långa fängelsestraff. Det finns också en lång lista av motståndare och dissidenter till den iranska regimen som mist livet i europeiska länder genom brutala dödsdåd som liknar kallblodiga avrättningar. Den brutala regimen hävdar att dess kritiker är apostater och Islams fiender som måste straffas enligt Islams lagar.

Den iranska regimen tvekar heller inte att strypa tillgång till internet under långa perioder för att förhindra allmänheten från att publicera nyheter och material om händelser som kan försätta prästerskapets styre i fara. Under de folkliga protesterna i november 2019 dödade iranska säkerhetsstyrkor 1500 personer samtidigt som internet var helt nedsläckt i landet.

Även under coronapandemin har regimen begränsat internet för att dölja omfattningen av den katastrof som landet har befunnit sig i eftersom regimen inte vidtagit några åtgärder för att hantera spridningen av coronaviruset. Regimens censur av rapportering av antalet dödsfall relaterade till Covid-19 har raserat allmänhetens förtroende till iranska medier och brist på pålitlig information om pandemin har förvärrat den nuvarande hälsokris som Iran befinner sig i. Regimen har också fängslat minst 24 personer för att ha spridit bilder från hårt pressade sjukhus och utarbetad sjukvårdspersonal under coronapandemin.

Trots denna skoningslösa förtryck fortsätter iranska aktivister att göra allt de kan för att få sina röster hörda. De fortsätter sin kamp för att upplysa omvärlden om kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran eftersom de eftersträvar en förändring: den Islamiska republiken måste bort och ersättas med ett demokratiskt och sekulärt styre för att Iran ska bli ett land där invånarna kan utöva sin mänskliga rätt till yttrandefrihet.