.png)
Barnäktenskap – en tragedi som mörkas medvetet
När Leila försvann var hon elva år gammal.
Klasskamraterna märkte det bara genom att hon slutade dyka upp. Skolan reagerar inte med en s k orosanmälan, så sociala myndigheter fick ingen kännedom. Och polisen skrev av fallet nästan direkt när det kom på deras bord. Föräldrarna hävdar att deras barn sänts tillbaka till hemlandet för studier och att hon har det bra. Att de själva är flyktingar från samma område kan inte läggas till grund för bedömningen.
Ett barn som fötts i Sverige, lärt sig svenska och integrerats i svenska normer och värderingar, har förts ut ur landet för att gifta sig med sin tolv år äldre kusin, i en klanstyrd bergsby i norra Irak. Kanske var det just att Leila var för villig att ta till sig det nya hemlandets värderingar som gjorde bortförandet 'nödvändigt'? För den som skulle råka få syn på den lilla flickan iklädd niqab/burka, de få gånger hon tillåts sticka hakan utanför mannens bostad lär det vara svårt att tro att samma elvaåring var med kompisarna på skolans disco ett halvår tidigare. Särskilt inte när man trots det tjocka svarta tyget, kan ana att hon redan är gravid.
*
"Laila" är en dramatisering, ett sätt att försöka tydliggöra med en bild vad en siffra i statistiken betyder. När vi tänker 'bortförande' så låter det kanske inte fullt lika dramatiskt. Men det är så här det ser ut, givetvis med variationer från fall till fall, som en tillbakaspolande version av filmen "Inte utan min dotter" – med skillnaden att mamman i det här fallet med berått mod och vilja sänder sitt barn tillbaka – ensamt.
*
Det här är naturligtvis långt värre än vanlig barnmisshandel. Vi kan jämföra det med att något av våra egna barn kastas i ett fängelse av tredjevärldensnitt, för att gång på gång tvingast till sex av sin vuxne cellkamrat – under resten av sitt liv.
*
Sådana här scenarion är inte fiktion. De sker sannolikt ett eller flera sådana bortrövanden varje dag i Sverige. Mörkertalet är enormt, för skolorna reagerar sällan och kommunerna saknar varje form av plan även när orosanmälan görs. Bara en tredjedel av kommunerna uppger att de har en handlingsplan. Och de som har den, vad gör de med den? Bara lite drygt en av tio kommuner för ju ens statistik! Och vad mer än så förväntas de kunna göra? En polisanmälan? Som sedan just avskrivs, i brist på bevis.
*
Jag hör till dem som tycker att det är självklart att när vi väl bestämt oss för att någon ska få stanna i detta land och bli medborgare, så har vi tagit på oss ett ansvar som inkluderar att se till att sådant här inte händer. Men samtidigt är ju de praktiska svårigheterna enorma, närmast oöverstigliga. Med barnet borta i fjärran är ju ärendet minst sagt svårutrett, särskilt eftersom föräldrarna, som är den enda länken, har alla goda skäl att inte samarbeta.
*
I praktiken betyder det för mig att vi måste ha lagstiftning, såsom man nu har infört i Danmark, som innebär att föräldrar inte får skicka iväg sina barn utan att riskera omedelbar utvisning – det måste vara på dem bevisbördan ligger att barnet bara mycket tillfälligt lämnat deras vårdnad, längre perioder än någon månad ska inte vara godtagbart. Och aldrig till länder man flytt ifrån och som givit asylstatus – skulle barnen sändas dit av sina föräldrar, så är utvisning av hela familjen en självklarhet.
*
När Ekot gör sitt reportage kallar Jämställdsmyndigheten det 'ett svek', men vad gör de själva? Påtalas hedersbrott av detta slag? Nej, det är klart det inte gör. Att statistiken är så dålig att man 'bara' registrerat 31 bortförda barn förra året hjälper ju till: problemet kan sopas under mattan. Precis som antalet balkongmord reducerats till att bli en kraftig överrepresentation av självmordsbenägna unga kvinnor i utanförskapsområden. Med mer realistiska siffror skulle det vara svårare att bortse från sanningen. Men skulle man tvingas ta upp detta och erkänna hur allmänt förekommande det är, så skulle det svärta bilden av de nytillkomna från MENA-länderna.
*
Och se det, det är vad som inte får hända. För då kan högerns 'fördomsfulla bild' råka bli bekräftad ute i den stora sovande allmänheten. Om de nytillkomnas usla vilja/förmåga att integreras på riktigt, även bland sådana som till synes utåt tycks ha anammat den svenska livsstilen. Och om islams totalitära och förtryckande ideologi, som tvingar fram barn- och kusingiften och kvinnlig underkastelse och som godkänner och uppmuntrar vad vår svenska lagstiftning kallar våldtäkt av barn."
.jpeg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar