Ensamkommande smugglade droger från Iran och sålde på boendet – men cheferna vägrade att anmäla”. Iranska revolutions guard Quds styrkor ligger bakom drog säljare i Sverige.
24 APRIL, 2018 20:34
Sociala medier kokar av ilska och besvikelse idag när det blivit känt att Centern ger sitt stöd till regeringens så kallade “gymnasieamnesti” till 9000 afghanska män utan asyl- och skyddsskäl, som tidigare fått avslag på att få stanna i Sverige. Samtidigt hör flera personer av sig till mig med erfarenheter från hvb-hem och möten med dessa män, av vilka många inte kan styrka sin identitet. Här är ett vittnesmål från en person som nyligen avslutat sitt arbete med några av de män som nu kan få stanna i Sverige. Personen vittnar om maktmissbruk, drogförsäljning, slöseri med kommunala medel, hedersvåld och hot om sexuellt våld mot kvinnliga medarbetare, samt om chefer som försöker sopa problemen under mattan.
“Det talas inte så mycket om hederskultur i samband med ensamkommande, men jag kan berätta att de få tjejer som finns är väldigt utsatta. Jag har sett hur en ensamkommande tjej kan drabbas av hederskulturen. Det varierade mellan blickar på stan till att hon blev mordhotad. Männen väntade i grupper utanför tjejens dörr. Det gick så långt så den tjejen som blev värst utsatt fick ha med sig personal vart hon än gick, och fick aldrig lämnas ensam. Hon pekade ut förövarna men de ansvariga agerade inte. Problemet bollades runt mellan olika boenden och chefer utan några förslag eller handlingar. Några av oss i personalen kallade till krismöte med chefen och förklarade att vi visste vilka det var som trakasserade henne, och att vi gärna såg en polisanmälan eller förflyttning. Cheferna godkände dock inget av detta utan började svamla om kultur, och sen tyckte de att det vore rimligare att vi flyttade henne, trotts att hon hade alla sina vänner i staden.
Det visade sig senare att den man – en så kallad “ensamkommande” afghan – som trakasserat värst, hade troligtvis ett sexuellt förhållande med sin kontaktperson. Kontaktpersonen satt med på våra möten och gick sen och skvallrade till mannen, vilket bidrog till att han klarade sig undan alla anklagelser. En tid senare letade polisen efter mannen då han sålt droger från boendet, men kontaktpersonen gömde då mannen.
Samma man blev senare misstänkt för att ha gjort sig skyldig till misshandel. Men innan vi eller polisen kunde göra något så hade mannen försvunnit, och har ännu inte hittats. Kontaktpersonen hade tagit del av misstankarna mot honom dagen innan.
Samma man blev senare misstänkt för att ha gjort sig skyldig till misshandel. Men innan vi eller polisen kunde göra något så hade mannen försvunnit, och har ännu inte hittats. Kontaktpersonen hade tagit del av misstankarna mot honom dagen innan.
Flera män (jag vägrar kalla dem killar) var misstänka för att sälja droger och tabletter på boendet, som smugglades från Iran. Vi visste var de gömde drogerna (bakom takplattorna), och vilka som sålde. Vi vädjade till cheferna om att göra en anmälan, men vår begäran avslogs. Hittills har ingen blivit anmäld för drogförsäljningen, trotts flera vittnen, både personal och boenden.
Vi fick in samtal från afghanska kvinnor som var rädda då dessa män gav sig på dem och krävde dem på pengar. Dessa kvinnor har inga män i Sverige, därför är de enkla måltavlor. Av flera fall har endast en anmälts, men ingen har gripits och det har inte blivit någon påföljd.
Väldigt ofta hamnade vi i personalen i konflikt med de ensamkommande männen, men vår chef poängterade att det var viktigt att dessa konflikter inte fick eskalera. Det kunde röra sig om knivhot, slag, strypningar (exklusivt riktade mot kvinnlig personal), eller hot om våld. Vi skulle inte anmäla eller på något vis “försvåra situationen”. Vi skulle helt enkelt försöka skaka av oss det och låtsas som om ingenting hade hänt. I slutet av min tjänst var det nästan uteslutande män som jobbade, då kvinnorna inte ville vara kvar då de blev utsatta både för våld och hot om sexuellt våld.
Väldigt ofta hamnade vi i personalen i konflikt med de ensamkommande männen, men vår chef poängterade att det var viktigt att dessa konflikter inte fick eskalera. Det kunde röra sig om knivhot, slag, strypningar (exklusivt riktade mot kvinnlig personal), eller hot om våld. Vi skulle inte anmäla eller på något vis “försvåra situationen”. Vi skulle helt enkelt försöka skaka av oss det och låtsas som om ingenting hade hänt. I slutet av min tjänst var det nästan uteslutande män som jobbade, då kvinnorna inte ville vara kvar då de blev utsatta både för våld och hot om sexuellt våld.
Boendet för ensamkommande där jag jobbade fick i stort sett obegränsade ekonomiska resurser från kommunen. Vi kunde beställa precis vilken mat vi ville, hur ofta vi ville och när vi ville. Det var och är antagligen inte ovanligt att personalen beställer maträtter som de själva gillar, hygienartiklar till sina hem och diverse annat. Det var en oskriven regel att man som personal fick både ta tandkräm, duschartiklar, rakhyvlar, preventivmedel och andra artiklar då kommunen betalade kalaset.
Vad gällde politik så pratade personalen på boendet öppet och högljutt till både boenden och annan personal om att man skulle rösta på vänsterpartier. De intalade alla nyanlända att alla högerpartier är rasister och att man skall undvika “borgare”.
Tack för att du tar min oro på allvar, att du lyssnar och publicerar det jag har att säga.”
http://katerinamagasin.se/ensamkommande-smugglade-droger-fran-iran-och-salde-pa-boendet-men-cheferna-vagrade-att-anmala/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar