En läsvärd inlägg från min vän

En läsvärd inlägg från min vän

Jag kommer ihåg att i slutet av 70-talet och början av 80-talet diskuterade bland annat jag i olika sociala grupper jag umgicks med att 'partitopparna ska sitta på åhörarläktaren och lyssna på vad gräsrötterna har att säga istället för att de ska stå på podiet och tala om vad väljarna ska tycka.' Jag antar att vi tonåringar inte var de första som tyckte så men tyvärr har gapet mellan medborgare och politiker fortsatt växa till ett ännu större förakt för varandra.

Nu är föraktet till medborgarna och vice versa inget nytt under solen; kan någon verkligen säga att det inte alltid varit så?

En av mina förebilder som ungdom var Tage Danielsson. 1974 skrev han en bok som han döpte till Tankar från roten, där han i mångt och mycket kritiserade vad Socialdemokraterna blivit. 1984 skrev han dessutom en lång debattar­tikel i Expressen under rubriken ”Mordet på solidariteten”, där han gick till våldsam attack mot det Sverige som växt fram under Socialdemokraternas och till viss del de borgerliga partiernas inflytande.

Jag och mina syskon växte upp under 60 och 70 talet och även om vi blev mobbade på grund av att vi var judar så mindes de äldre generationerna en tid då judar blev mördade endast på grund att de var judar. Vad jag har förstått och hör väldigt ofta är att sedan länge lär sig skolungdom väldigt lite om denna hemska tid eller till och med förvanskningar som att förintelsen aldrig existerat och är ett påhitt av den judiska befolkningen.

Jag har bott i London i över 10 år och sett hur antisemitism och rasism ökat i UK men samtidigt vill jag starkt påstå; Sveriges politiska utveckling av antisemitism och rasism är ledande i Europa. Visst, det har skett mord på judar i andra europeiska länder på grund av att de är judar, ser jag dock inte ett så utstuderat politiskt arbete så högt upp i politiken som det i Sverige, någon annanstans i Europa. För några veckor sedan fick jag lära mig att judarna i Iran går mer säkra än vad judarna gör i Malmö.

* När jag var barn, var jag rädd för att åka på stryk för att jag var jude. Innan 11 fyllda gömde jag min judiska identitet till de året jag skulle bli 17.
* Sedan 80-talet sökte jag alltid en dialog med oliktänkande då jag, då och fortfarande antar att vi skall alltid kunna tala med varandra utan hat.
* Sedan 90-talet har jag aktivt arbetat i olika organisationer för att främja dialogen mellan oliktänkande, bland annat med teater.
* Sedan 2000 har jag haft förmånen att arbeta med olika teater institutioner och föreläst på olika skolor om hur viktigt det är att hålla dialogen levande.
* Min sista pjäs i Sverige hade premiär 2009.

Robert Aronsohn